Kapitel 36 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv
- ey, jag vet att din tjej drog men det betyder inte att du får glo på min, sa Zayn och skrattade. Liam brast ut i skratt och vände sig snabbt om och stängde dörren.

- jag kommer tillbaks senare, hörde vi honom ropa från utsidan. Jag skyndade mig in till toan. Jag trodde jag skulle dö! Gud så pinsamt! Visst, det var bara Liam men ändå. Åh, Jolina, din klant tänkte jag och smällde upp toa locket.

Jolinas perspektiv

Jag kom ut från badrummet med en handduk om kroppen denhär gången. Jag kollade bort mot Zayn som hade lyckats att somna om. Med snabba steg gick jag bort mot våra resväskor och tog upp den nya vita bikinin, en korall färgad luftig långklänning och en stråhatt. Jag tog en snabb titt i spegeln som satt uppe på väggen och konstaterade att jag redan hade lyckats bränna mig. Axlarna var kräftröda och likaså min näsa. Suckandes rotade jag runt i väskan efter en solkräm och fann en med SPF 15.


- det kommer inte räcka, mumlade jag och slängde tillbaks den igen och letade efter en högre. Jag hittade en nr 25 och la ner den i strandväskan tillsammans med två handdukar. Jag smög bort mot sängen och plockade upp en kudde och slängde den på honom. Zayn stönade under kudden men tog snabbt bort den och kastade den mot mitt håll istället. Jag försökte ducka men hann inte. Den träffade mig rakt i nyllet och jag skrek till. Zayn däremot bara skrattade. Jag slängde återigen tillbaks den men hann lyckligtvis springa iväg innan han kastat tillbaka den.

- du är så söt när du mumlar till dig själv, sa han.

- så du sov inte?! Utbrast jag och kastade mig på honom.

- nope.. sa han med glimten i ögat och pussade mig i pannan.

- jag går över till Harry och de andra och berättar vår plan. Vi bokar något med snorkling. Kom när du är klar, sa jag och gav honom en kyss och reste mig upp. Jag traskade bort till den största bungalowen där Tilda, Harry och Louis bodde. Det var en liten stig bort mot den. Miljön här var fantastisk. Höga palmer svajade och solen sken. Jag knackade på innan jag steg in i ett stort vardagsrum.


- värst vad fint ni har det här då! Sa jag när jag såg de andra sitta och hänga i soffan. Både Liam och Niall hade gått över hit. Louis, Tilda och Harry log stolt och Niall klappade på sätet bredvid honom. Liam kollade upp på mig när gick förbi honom och jag kunde se på honom att han försökte hålla sig för att inte börja skratta. Men det gick inte så länge. Liam började skratta som aldrig förr, medans de andra bara kollade oförstående på honom. Tillslut började jag också skratta och nu satt de andra irriterat och ville veta vad som var så kul. Zayn som kom in i samma stund skrattade lite han med och nu blev det andra nästan sura.

- har inte Liam berättat? Frågade jag förvånat när jag tillslut slutat skratta. De andra skakade irriterat på huvudena. Jag började berätta och som jag trott, så kunde inte de heller hålla sig för skratt.

 

 

- kolla fisken! Harry pekade glatt på en stor fisk som simmade förbi. Efter en lång båttur mitt ut i havet, en timmes snorkling så var bara jag och Harry kvar i vattnet nu, alla andra hade gått upp på den stora båten. Det var massa turister på den också och killarna hade fått ta några bilder med några fans. När jag simmade bort mot stegen såg jag ett ansikte jag kände igen. Hennes långa bruna hår blåste i vinden. Hon stod på andra våningen av båten och kollade ner i vattnet. Det såg ut som hon fick syn på mig för hon började le väldigt stort. Jag vinkade åt henne och hon vinkade glatt tillbaka.

- vem vinkar du åt? Frågade Liam när jag kommit upp från stegen.

- åt en jättegullig tjej som jag träffade på flygplatsen påväg hit. Amanda heter hon, sa jag och kollade upp mot Amanda. Hon log fortfarande lika stort. Jag kollade på Liam som stod och stirrade på henne.

- det är fult att stirra, viskade jag till honom och skrattade. Men han var som fast. Harry, som nu också kommit upp från vattnet, pekade undrande på Liam och sa:

- vad är det med honom? jag ryckte på axlarna och skrattandes gick jag och Harry därifrån och lämnade en näst in till paralyserad Liam bakom oss.


Kapitel 35 - Gotta be you

Tidigare, Tildas perspektiv
Han började springa ut från den lilla bungalowen och ner mot stranden där de andra satt och stekte. Jag skrek högt och alla kollade upp. De började skratta och reste sig upp. Jag kunde se hur de sprang efter ner mot havet. Louis tog tag i min midja och slängde ner mig i vattnet.

- aaaahhhh! Louis! Skrek jag bestämt när jag kommit upp till vatten ytan. Alla stod bara och skrattade åt mig. Jag började skvätta vatten på Louis som straff men det slutade bara med ett sort vattenkrig med alla.
Liams perspektiv

 

- oohh, I wanna dance with somebody!! I wanna feel the heat with somebody! Louis kom in gormande i min bungalow och började hoppa och dansa. Han tog mina händer och försökte få med mig men jag var inte på humör.

- kom igen, sjung med! Han drog i mina armar.

- Louis, sluta, sa jag men han fortsatte att hoppa och sjunga. Jag tog ett tag om hans axlar.
- jag är inte på humör, okej? Sa jag surt och slängde mig på den hårda hotellsängen som stod placerad mitt i rummet. Han slutade tvärt och kollade på mig med oro i blicken.

- Är det Danielle igen? Sa han och satte sig ner bredvid mig. Jag täckte för ansiktet med mina händer och gnuggade långsamt. Jag kände hur Louis la sin hand på min axel och han sa:

- vill du prata om det? Ville jag det? Det var ju det jag inte visste själv. De sista dagarna hade jag bara försökt att förtränga det..men det skulle ju inte gå i all framtid. Någon gång når det mig, och det var väl nu.


- jag vet inte. Jag kan bara inte fatta att det inte är vi fortfarande. Det känns bara som om detta är en dröm och att när jag kommer hem igen så kommer hon stå där i dörröppningen med sitt fina leende och de lockiga håret och krama om mig som hon alltid gjorde när jag kom hem. jag tog en paus i pratandet och kollade upp mot Louis som kollade sorgset på mig med ett snett leende. Jag satte mig upp bredvid honom och kände hans arm läggas på min axel. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte:
- och tanken på att det finns en annan kille i hennes liv som kysser henne, kramar om henne, älskar henne och att just den killen inte är jag, den tanken dödar mig. för jag vet att jag kan älska henne mer och behandla henne som en prinsessa.

 

‘cause I can love you more than this…sjung Louis tyst och log lite mot mig. Jag skrattade och gav honom en stor kram. Den killen kunde alltid få mig på bättre humör alltså, tänkte jag. 

- saknar du inte Eleanor ibland? Frågade jag och kollade på honom. Han tystnade genast och pillade på en liten tråd som stack ut från shortsen.

- jo det är klart jag gör någon gång, men jag är faktiskt riktigt lycklig med Tilda. Hon är den ända som kan få hålet i hjärtat att kännas lite mindre ju mer jag ser henne. Jag hoppas att du också kommer att kunna det sen, sa han och log mot mig. Jag nickade bara som svar. Någonstans inom mig kändes det som jag kanske borde berätta om tjejen med det långa bruna håret men jag tvekade. Det var ju trots allt så nyss sen Danielle gjort slut, så det skulle väl bara verka konstigt om jag redan var intresserad för en annan tjej. Dock så lär jag väl aldrig träffa henne, tänkte jag och började prata om nåt annat istället.

- tack för att du lyssnar, sa jag när han rest sig upp och var påväg tillbaka till sitt rum.


- alltid babe, sa han och blinkade med ena ögat.


På nåt sätt fick jag lite dåligt samvete för att jag inte hade berättat om den där tjejen jag inte kunde sluta tänka på för Louis. Jag saknar ju Danielle något så otroligt men ändå så kan jag inte släppa den anonyma tjejen. Jag borde göra det men det går inte. Hon är ju egentligen bara en helt vanlig tjej som vemsomhelst, försökte jag övertala mig själv men jag visste innerstinne att hon var något speciellt. Det var som hennes blick hade talat med mig. nä, släpp det nu Liam, tänkte jag och gick mot dörren för att hänga med de andra istället. Jag satte kurs mot närmaste bungalow där en av grabbarna bodde.

 

Jolinas perspektiv

 

Zayns arm låg om min nakna midja samtidigt som han pussade mig på näsan. Jag fnissade och gosade in mig i hans famn. Klockan var bara 11 på morgonen, eller bara och bara, men vi hade inte gått in till våra rum igår kväll förens klockan var 2.

- emh.. vad vill du hitta på idag? Frågade Zayn medans han strök sin hand över mitt hår.  Jag ryckte på axlarna och svarade:

 

- jag vet inte, kanske åka och se något? Typ…sa jag och tänkte för fulla muggar.

- ..snorkla kanske? Flikade Zayn in och jag satte mig rakt upp av iver, men drog snabbt åt mig täckte när jag kommit på att jag var helt naken. Zayn skrattad åt mig.

- snorkling it is! Sa jag och började hasa mig mot sängkanten. Jag reste mig upp, utan täckte, och började tassa bort mot toaletten när vår ytterdörr öppnades. Från att höra Zayns småkåta skratt till hel tystnad. Liam stod i dörr öppningen och gapade.

- ey, jag vet att din tjej drog men det betyder inte att du får glo på min, sa Zayn och skrattade. Liam brast ut i skratt och vände sig snabbt om och stängde dörren.


- jag kommer tillbaks senare, hörde vi honom ropa från utsidan. Jag skyndade mig in till toan. Jag trodde jag skulle dö! Gud så pinsamt! Visst, det var bara Liam men ändå. Åh, Jolina, din klant tänkte jag och smällde upp toa locket.


Både känslor och pinsamheter i dagens kapitel. 5 kommentarer till nästa! Även om det är bra eller dålig kritik. Jag vill ju göra novellen så bra som möjligt!

 


Kapitel 34 - Gotta be you

Tidigare, Tildas perspektiv
Jag tog upp mobilen och tog ett kort. När vi landat skulle den upp på Twitter. Det skulle fansen älska. På bilden såg man hur Louis satt ner hasad i sätet med öppen mun och stängda ögon. Han hade en liten mörk fläck på sin blåa tröja under hakan så man kunde ana att han dreglade. Men jag såg också världens finaste människa som såg extra söt ut med en lapp om morötter och BooBears...


Louis perspektiv

- Men hur var det på flygplatsen? Var det mycket folk? Ni blev inte skadade väl? För det står redan i tidningen att ni har åkt iväg på semester, sa mamma och jag kunde nästan se hennes oroande ansikte framför mig. Jag skrattade åt hur hon alltid var så rädd för att någon skulle bli skadad eller att något annat hemsk skulle hända och försökte sedan lugna ner henne.

- Ta det lugnt, det var typ inget folk alls som kände igen oss här. Bara några svenskar och britter som vi träffade på flyget.

- Är du säker?

- Haha ja mamma!

- Okej, jag får väl ge mig... hur går det med Tilda då? jag kunde höra nyfikenheten i rösen på henne.

- Jag vet inte..alltså jag gillar henne så himla mycket men jag vet inte om hon känner samma sak som jag..

 

- Men hon skrev väl att hon gillade dig ”mer än du kan ana” eller något sånt i smset? Sa mamma och gjorde till rösten på ”mer än du kan ana”.

- Ja..jo, sa jag tyst och bet lite i nageln.

- Dåså! Vad är problemet? Gå bara upp till henne och säg allt du känner. I själva verket, varför övar du inte nu? Sa hon och lät sådär stolt som hon gör när hon tycker att hon har kommit på något jättesmart. Jag skrattade lite tyst och sa:

- Ska jag öva för dig? Men okej, det jag vill få sagt är att jag verkligen gillar Tilda. Inte bara på kompis sätt utan mer..om du fattar.. jag tror till och med att jag är kär i henne. Varje gång hon kommer in i ett rum är det som hela rummet lyses upp och alla blir automatiskt glada. Hennes närvaro får mig sådär pirrig och det känns som jag bara gör bort mig så fort hon kollar på mig, jag pausade och flinade för mig själv men fortsatte sen: hon får mig alltid att skratta och …

Tildas perspektiv

Jag rundade hörnet och skulle precis öppna dörren som stod på glänt för att visa hur många ’mentions’ bilden av Loui när han sov hade fått på twitter, när jag hörde han röst. Han pratade ett tag, det tystnade och sen började han prata igen. Aha.. han pratar i telefon, tänkte jag och var just på väg att vända om när jag hörde mitt namn. Av ren reflex tryckte jag örat mot dörrspringan och lyssnade. Egentligen kanske jag inte borde… jag tvekade ett tag men stannade kvar.

-  …den gången vi kysstes var det som jag bara ville hoppa fem meter upp i luften av lycka. Och jag känner ett stort behöv av att skydda henne. När hon är rädd vill jag bara hålla om henne och få rädslan att försvinna. Som idag, när vi flög, så mådde hon jättedåligt. Jag ville bara ta bort allt det dåliga och få henne att bli glad igen. Och hon är spontan, precis som jag vill att en tjej ska var, och hennes humor, han avbröt sig och skrattade. Det blev tyst ett igen.

- jaja okej mamma, jaa jag ska! Okej, ja, puss. Jag kunde höra hur hans mobil dunsade ner på bordet och antagligen hade de lagt på. Jag såg min chans och öppnade försiktigt dörren. Dörren knarrade högt och jag grimaserade av ljudet. Han vände sig hastigt om kollade på mig. Han kollade sedan ner på golvet som en blyg lite pojke.

- hörde du? Frågade han tyst och kollade upp på mig. Jag gick närmre samtidigt som jag nickade.

- ja det gjorde jag, och jag känner samma för dig. Eller, kanske inte riktigt det där med och skydda dig men du förstår poängen, sa jag och fnittrade lite. Louis sken upp i ett leende. Han gick mot mig och tog tag om mina händer. Han kollade in i mina ögon och lutade sig sakta framåt. Jag kände hans läppar möta mina och ett lyckorus sköt genom kroppen. Nästan som på nyårsafton vid tolvslaget. Våra läppar särades och vi lutade våra pannor mot varandra. Han log sitt gulliga leende och jag anslöt mig till det. Han drog sin hand genom mitt hår och stannade i nacken. Jag gav honom en snabb puss på näsan.

- vem var det du pratade med föresten? Frågade jag nyfiket och Louis log lite generat.

- mamma, sa han.

- aw, boobear, ska vi bada? Sa jag för att reta honom lite. Men innan jag visste ordet av hade ha slängt upp mig på axeln. Jag sprattlade med benen men han höll ett fast grepp. Han började springa ut från den lilla bungalowen och ner mot stranden där de andra satt och stekte. Jag skrek högt och alla kollade upp. De började skratta och reste sig upp. Jag kunde se hur de sprang efter ner mot havet. Louis tog tag i min midja och slängde ner mig i vattnet.

- aaaahhhh! Louis! Skrek jag bestämt när jag kommit upp till vatten ytan. Alla stod bara och skrattade åt mig. Jag började skvätta vatten på Louis som straff men det slutade bara med ett sort vattenkrig med alla.


Kapitel 33 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv
- kanske för att vi är de som har försenat allt, små skrattade Zayn och tog ett fastare tag om min hand. När vi kommit närmare och satt oss ner började utfrågningen.

- Så, nu vill jag ha en bra förklaring, vad fick er att glömma att ställa klockan? sa Louis och kollade busigt på oss. Jag kollade på Zayn som satt och kramade om Harry och våra blickar möttes och vi brast ut i gapflabb. Om de bara visste..tänkte jag och skrattade.


Tildas perspektiv

 

"Good morning and welcome aboard on this flight to Thailand, Phuket. For those of you who will fly on to another location will find all of your information at the airport. We will start to serve breakfast in about 30 minutes. The captain and stewardesses wishes you a pleasant journey." Högtalarna stängdes av. Den lilla lysande knappen släcktes och jag knäppte av mig säkerhetsbältet. Ett sorl av pratande människor bröt ut och man kunde höra en bebis skrika någonstans på planet. Jag lutade mig bak i sätet och försökte slappna av. Av någon konstig anledning hade jag hamnat längst in vid fönstret så jag kunde se ner och verkligen se hur långt upp vi var, vilket fick mig att bli ännu mer rädd. Jag satt spänt och kollade ner i mitt knä medans jag lyssnade lite halvt på vad de andra satt och snackade om. Niall frågade hur lång tid det skulle ta att flyga till Phuket och Harry hade glatt svarat 12 timmar. Hela jag rös till. Tanken på att behöva sitta här i ungefär 12 timmar fick mig bara ännu mer illamående. Louis måste ha märkt det för han tog min hand och log lugnande. Hans tumme smekte över min handrygg och han greppade hårt och tryggt om min hand. Jag kände hur kroppen slappnade av en aning och jag kollade bort mot mitten raden där Harry, Niall och Liam satt. De spelade något kortspel och skrattade och höll på. Niall, som satt längst ut, kollade frågandes mot mig. Han pekade på sina kort och sa:

- vill du byta med mig? för jag slår vad om att du aldrig har spelat detta kortspelet förut! Jag kollade upp mot Louis som nickade uppmuntrande.

- eh..ja..okej då, sa jag och reste mig osäkert upp beredd på att behöva ta tag i något för att inte ramla omkull. Illamåendet hade en snurrande effekt på mig. Jag bytte plats med Niall som nu redan hoppat på Louis. Harry klappade på stolen bredvid sig och en blick som sa ”sätt-dig-ner”. Flygplanet skakade till och jag greppade snabbt tag i Harrys hand samtidigt som jag kände två händer på min rumpa. Jag kollade över axeln för att se Louis sitta och hålla i mig.

- tack, det kunde ha gått illa utan dina hjälpande händer, fnittrade jag fram. Åh skärp dig Tilda, du kan ju inte stå här och fnittra som en kär tonårstjej, tänkte jag och skakade på huvudet. Jag slog mig ner på det trånga sätet bredvid Harry. Vi kunde ha flugit i första klass men killarna ville ”stay grounded” så mycket som möjligt, och inget mig emot. Att sitta nära varandra var bara mysigt.
Kortspelet drog igång och jag fattade ingenting. Liam och Harry satt säkert o förklarade reglerna minst 10 gånger innan det började klarna för mig.

 

 

- JAG VANN!!! WOOHO! Skrek Harry men tystnade snabbt när Liam satte handen för munnen på honom. En tant vände sig om och kollade surt mot oss. Han log sitt oskyldiga leende och jag kunde inte hålla mig för skratt. Vi avbröts av ett sprakande ljud i högtalarna. ”Hello, this is Linda speaking, one of your stewardesses. We are about to serve the breakfast now so just sit down and wait. Thank you.” Det rasslade till och högtalarna slogs av igen. Jag kollade bort mot Louis och Niall som låg och sov. Jag vände mig bak och kollade på Zayn och Jolina som satt i sätena bakom. De lekte med varandras fingrar, små skrattade och såg allmänt lyckliga ut. Jag kunde bara ana vad de haft för sig igår kväll. Deras blickar när Louis frågat om varför de kommit sent..I ögonvrån såg jag hur Niall började röra sig. Han sträckte på sig och kliade trött i ögonen.

- psst.. Harry och Liam knackade på min axel och jag vände mig om. De satt och höll upp ett papper där de skrivit ” PLEASE, DO NOT WAKE ME UP. I AM DREAMING ABOUT CARROTS AND JUMPING BOOBEARS” Niall som också sett lappen skrattade nu och ryckte åt sig den. Han la den i famnen på Louis som fortfarande sov. Det var då jag fick idén. Jag tog upp mobilen och tog ett kort. När vi landat skulle den upp på Twitter. Det skulle fansen älska. På bilden såg man hur Louis satt ner hasad i sätet med öppen mun och stängda ögon. Han hade en liten mörk fläck på sin blåa tröja under hakan så man kunde ana att han dreglade. Men jag såg också världens finaste människa som såg extra söt ut med en lapp om morötter och BooBears...


09:30

Förlåt för dålig uppdatering, men jag har ganska mycket i skolan..och den kommer såklart först. Men kl 09:30 kommer det upp ett kapitel. Så kolla in då! Kram G.


Kapitel 32 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv
Jag och Tilda hade skrivit på ett kontrakt för en dansfirma som hyr ut dansare till stora shower, för några dar sen som skulle räcka två månader fram efter att x-factor slutat. Jag älskade London. Det var här jag ville bo. Jag ville inte bo med vem som helst heller, utan med en väldigt speciell person. Och den personen låg nu och snarkade tyst på min axel.


Jolinas perspektiv

”Pp..Phuk..Phuket..där!” mumlade jag för mig själv när mina ögon snabbt registrerade varenda avgång och ankomst på den stora skärmen som satt uppe mitt i flygplatsen för att hitta vårt flyg. Jag kollade upp i hörnet där några små orangea siffror visade tiden. Klockan var nu 09:22 och det var endast 8 minuter kvar innan planet skulle lyfta. Precis när jag skulle vända mig om kom det upp en ny tid på raden ”Phuket, Thailand” och bredvid stod det ”Delayed ten minutes”. Nu skulle vi hinna… förhoppningsvis, tänkte jag och vände mig snabbt om. Jag letade med blicken över alla människor som stod i entrén efter en mörkbrun kalluffs. Vilket var ganska hopplöst eftersom det stod sådär några hundra pers. Jag bytte taktik och försökte hitta någon med en röd hoodie på sig, svarta Ray-Bans – mest för att inte bli igenkänd - och håret. Det lönade sig. Jag började gå fram till Zayn men stötte in i någon.

- Oj, ursäkta mig, sa tjejen och kollade upp på mig. Det ursäktande leende hon haft på läpparna var snabbt borta och nu stod hon och gapade mot mig. Jag skrattade lite tyst och sa:

- nej mitt fel, är du okej? Hon nickade bara för att sedan dra upp sin väska mot sig och plocka fram en kamera. Hon höll upp den och kollade frågandes på mig. Jag, tillskillnad från de första dagarna Zayn och jag hade kommit ut med vårt förhållande inte fattat ett dugg varför folk ville ta kort med mig, nickade vant och ställde mig bredvid henne. Jag la armen om hennes midja och hon log stort mot mig. Hennes bruna långa hår kittlade mig på handen vid ryggslutet. Vi tog några bilder och jag vände mig mot henne.

- Vad heter du? Frågade jag. Jag kollade bort mot Zayn som stod och kollade runt omkring sig. Antagligen letade han efter mig. Jag hade egentligen inte tid att stå och prata med fans men hon var så gullig så jag kunde inte låta bli. Det kan ju inte ta mer än en minut, tänkte jag och rättade till min tofs.

- Amanda, jag är ett stort fan av One Direction, sa hon på en bred engelsk dialekt som jag inte riktigt kunde placera.

- Vart kommer du från? Jag var bara tvungen att få reda på det annars skulle det ligga och gnaga hela dagen.

- Southampton, sa och log mot mig. Hennes söta leende skulle göra även den suraste personen glad och jag gav henne en extra kram innan jag var tvungen att gå.

- trevligt att träffas Amanda, sa jag medans jag små sprang bort mot Zayn.

- Vart har du varit? Du var ju borta i typ fem minuter, men skit samma, sa han och kysste mig i pannan. Han fortsatte:
- Jag fick tag på Paul och han har ringt och fixat så det står en gubbe och fixar våra väskor och allt så vi bara kan gå på planet. Jag nickade och tog hans han. Vi började små springa lite men stannade snabbt så folk kollade extra mycket på oss. Killarna var enormt stora i England och att bli stoppade av skrikande tonårs tjejer vad inte det vi behövde nu. Med snabba steg gick vi mot en lite rund gubben med flint. Han fixade allt och visade vägen till gaten där planet stod och väntade.

- de kollar på oss, viskade jag till Zayn när vi gick igenom flygplanet för att hitta våra platser. Längre bort i den smala gången, till vänster såg jag en glad Niall sitta och vinka.

- kanske för att vi är de som har försenat allt, små skrattade Zayn och tog ett fastare tag om min hand. När vi kommit närmare och satt oss ner började utfrågningen.

- Så, nu vill jag ha en bra förklaring, vad fick er att glömma att ställa klockan, sa Louis och kollade busigt på oss. Jag kollade på Zayn som satt och kramade om Harry och våra blickar möttes och vi brast ut i gapflabb. Om de bara visste..tänkte jag och skrattade.
Förlåt, förlåt för ett så sent kapitel! Hoppas ni gillar det, godnatt!

Kapitel 31 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv

- Kolla din mobil, de håller säkert på att bli galna, sa jag och letade efter min mobil. Jag hittad den under kudden i sängen och på skärmen stod "13 missade samtal". Oh my!


Jolinas perspektiv

Zayn och jag sprang skrattandes ut på gatan och försökte febrilt få tag på en taxi. Han stod mitt i gatan och vinkade med hela armen när en svart taxi syntes en bit bort. Fipplandes fick jag upp min mobil ur väskan och ringde Tilda. Det gick inte många singnaler innan en välbekant röst hördes.

- vart i hela friden är ni?! Nästintill skrek hon till mig och jag kunde inte hålla mig för skratt. Egentligen fanns det väl inget roligt alls i denna situationen men jag kunde inte hjälpa det. Tankarna om varför vi vaknat upp så sent ploppade upp i mitt minne och fick mig sådär fnittrig. Vi hade inte kommit i säng, eller rättare sagt, somnat, för i säng hade vi varit hela tiden, förrens sent in på små timmarna. Medans jag tänkte ut ett passande svar till Tilda släpade jag min tunga väska fram till taxin som Zayn äntligen fått tag på. Taxichauffören lyfte in våra väskor i bagaget och drämde igen luckan efter sig.

- emh..jo alltså vi försov oss, sa jag lite nervös och väntade på nästa utskällning. Istället hördes Tildas klingande skratt på andra sidan luren.

- you don't say? Skrattade hon och jag kunde nästan se 9GAG figuren framför mig. Jag hörde hur hon förklarade för de andra på engelska och jag kollade ner på Zayn som låg mot min axel och blundade. Den killen kunde ta mig tusan somna vart som helst, fast det gjorde mug inget för han var lika snygg sovande som vaken, tänkte jag och återvände till samtalet med Tilda.

- vi kommer så fort vi kan. Vi sitter i tax, mer hann jag inte säga förrens jag hörde hur en röst ropade ut att passagerarna skulle börja gå på planet i bakgrunden. Jag kollade stressat på klockan. 09:06 visade den och jag lutade mig lite diskret fram till chauffören, för att inte väcka Zayn, som verkade sitta i sina egna tankar. Jag lyfte bort mobilen från örat och höll den mot bröstet.

- skulle det möjligtvis gå att köra lite snabbare, tack? Frågade jag och han nickade och log mot mig i backspegeln. Han gasade på så hela bilen rycktes med. Jag kastades tillbaka i sätet och Zayn kollade sömnigt upp på mig innan han la ner sitt huvud igen på min axel. Ett pirr gick genom kroppen på mig som det gjorde vid varje beröring han gav mig. Han ögon stängdes och jag höll kvar blicken för att granska honom. Jag kunde inte förstå att denna killen faktiskt var min. Just det...Tilda var det, påminnde jag mig själv och satte mobilen mot örat.

- gå ni på sålänge, vi är där om 20 minuter, sa jag snabbt och la på innan Tilda ens skulle hinna protestera. Jag fick genast ett sms av henne och jag kunde inte hålla mig för skratt. " alltså, inte schysst! Du känner mig alldeles för bra...men OKEJ då, vi går väl på sålänge. Puss" stod det. När jag ändå var igång, passade jag på att skicka iväg ett litet avskeds sms till mamma, pappa och Clara, min bästavän hemma i Sverige som jag saknade något så otroligt. Jag la ner lite extra krut på meddelandet till Clara och uttryckte väldigt starkt att hon måste komma och hälsa på när jag kommit tillbaka till London sen. Jag och Tilda hade skrivit på ett kontrakt för en dansfirma som hyr ut dansare till stora shower, för några dar sen som skulle räcka två månader fram efter att x-factor slutat. Jag älskade London. Det var här jag ville bo. Jag ville inte bo med vem som helst heller, utan med en väldigt speciell person. Och den personen låg nu och snarkade tyst på min axel.


Kapitel 30 - Gotta be you

Tidigare Tildas perspektiv
- aja, de är säkert redan påväg och hör bara inte mobilen, sa han lugnt men jag kunde inte låta bli att få en konstig klump i magen. Varför svarade de inte?!

Liams pespektiv

Resten av bilresan till flygplatsen ägnade jag åt att tänka på den där tjejen i Southampton. Tjejen med det långa bruna håret och de choklad bruna ögonen. Hennes hud hade varit solbränd och hennes leende stort. Även fast jag gråtigt mig till sömns de två senaste dagarna efter att Danielle dumpat mig så kunde jag inte sluta tänka på henne. Och jag visste inte ens hennes namn. Det ända jag visste var att hon antagligen var ett fan och bodde troligen i närheten av Southampton. Och troligtvis kommer jag aldrig få reda på vem hon är. Mitt i tankarna pekade Harry in sitt finger i kinden på mig och sa: 

- Vi är framme nu, hoppa ur och ta din väska. Jag gjorde som han sa och gick tillsammans med Niall och Tilda mot flygplatsen. Louis och Harry skulle vänta på Stan, Louis kompis, som skulle komma med någon annan för att köra hem deras bil. Medans vi gick igenom entren kom några tjejer framspringade mot oss och skrek högt. Vi skrattade åt de åtta tjejerna som stod och pratade i mun på varandra och pekade på oss. 

- omg....omg....omg...OHH, är det ni?! skrek en av tjejerna och hoppade högt i luften. Jag gick fram och kramade henne och hon skrek mig högt i örat. 

- haha auuch, skrattade jag och tog mig för örat. Alla tjejer fnittrade och jag kollade mot parkeringen för att se ifall Lou och Harry var påväg. Långt bort såg jag två fugurer som gick och släpade på två resväskor och knuffade på varann. Defenitivt Harry och Louis. När de kommit fram och snackat lite med de nu lugna tjejerna sa jag att vi var tvungna att gå. 

- Men vart är de då?! sa Tilda irriterat och kollade sig omkring på flygplatsen. Jag tog upp mobilen för att ringa Zayn. Inget svar. Jag ringde igen och igen men inget svar. Paniken började långsamt sprida sig inom mig. Vi skulle på flyget om mindre än 30 minuter och Tilda och Zayn saknades. 

Jolinas perspektiv - samtidigt
Jag öppnade trött ögonen och kollade ut på den finaste utsikten som finns. Zayn. Hans bröstkorg lyftes upp och ner och små svaga snarkningar kom ut från hans mun. Jag smekte honom mjuk på kinden och det började rycka lite i ögonlocken på honom. Han blinkade några gånger innan han tittade på mig och log. Men det var något annat som fick min uppmärksamhet. Det var något runt och stort som stod på nattduksbordet. Den tickade och visarna visade en tid. Det var en klocka som visade tiden. Fem i nio. Det tog ett tag innan jag reagerade. FEM I NIO!! Jag satte mig hastigt upp. 

- Shit! Zayn. UPP!! klockan är fem i nio! skrek jag samtidigt som jag hoppade upp från sängen, språngade naken och letade efter min klänning som låg på golvet några meter bort. Jag smet dit och drog snabbt på mig den. Jag vände mig om och kollade på Zayn som satt på sängkanten och bet sig busigt i läppen. 

- Kom igen! sa jag och sprang fram till honom och gav honom en puss på läpparna. Han satt som fastfrusen med samma flin. 

- Det är inte så lätt när man kan kolla på den vackraste tjejen i världen, sa Zayn och drog på sig sina kläder. Jag skrattade och sa:

- Åh så gullig du är men det där lät lite cheesy. Jag satte snabbt upp håret i en tofs och tecknade åt Zayn att rappa på. Han hoppade fram mot mig medans han tog på sig sin strumpa. När han var framme vid mig ställde han sig upp och kysste mig. För ett ögonblick stannade jag till och bara njöt. Tills tanken om att vårt plan går om 30 minuter kom upp i skallen.

- Kolla din mobil, de håller säkert på att bli galna, sa jag och letade efter min mobil. Jag hittad den under kudden i sängen och på skärmen stod "13 missade samtal". Oh my!

Kapitel 29 - Gotta be you

Tidigare, Louis perspektiv
- Hey boys, är ni excited? Sa Liam glatt och hoppade in där bak. Niall kom efter och klappade mig på axeln.

- som fan! Sa jag och vände mig mot Harry och kollade besvärat på mig.

- måste du svära? Det låter så fult, sa han och gjorde en trumpen min.

- förlåt älskling, sa jag och klappade honom på kinden. Alla garvade lite.

- Next stop, Tilda! Sa Harry och började köra.


” We’re outside now, can’t wait to C U. Xx Lou”. Ett leende spred sig på mina läppar, jag lade ner mobilen i fickan på mina jeansshorts och reste mig ur soffan. Här hade jag suttit i hela 30 minuter och bokstavligt talat stirrat på den svarta mobilskärmen. Att flyga gjorde mig nervös men att träffa Louis gjorde mig ännu mer nervös. Fast på två helt olika sätt. Att flyga var bara rent helvete men att träffa Louis, det var bara underbart. Fjärliarna hade flugit runt i magen ända sedan jag vaknat och kommit på att det endast då varit 1 timma kvar tills jag skulle få träffa killen som alltid fick mig att skratta, som fick mig att känna mig som en prinsessa och som fick magen att gå på helsnurr. Om han satt bredvid mig på flyget kanske det kunde väga upp det dåliga lite. Jag räckte mig efter mina converse som låg slängda på golvet och snörade på dem snabbt. Idag var det lite kylare än gårdagens värme så jag tog på mig koftan jag tidigare lagt över min resväska. Innan jag gick såg jag till att allt var med och lappen jag skrivit låg på hallbordet. Jag läste den en sista gång så jag fått med allt. ” Thank you so much for letting us stay at your lovely hotel. Maybe we’ll see each other again. And thank you for cleaning our room so nice /Tilda and Jolina”. Jag log nöjt och tog min resväska och ställde mig i dörröppningen. Jag tog en sista titt över hotellrummet som agerat mitt hem i tre veckor. Jag skulle sakna den sköna sängen, det stora badkaret och den enorma soffan. Jag vände på klacken och började gå mot hissen. Dörren smällde högt igen efter mig. Hissen stod redan på min våning så allt jag behövde göra var att bara gå raka vägen in och ställa mig. När hissen stannat på bottenvåningen gick jag mot disken och lämnade fram kortet till rummet. Receptionisten log trevligt åt mig och tog emot det. Jag gick med snabba steg till bilen där fyra glada killar satt. Louis hoppade ut bilen och sprang fram till mig. Min puls blev högre och högre ju närmare han kom.

- Tilda! Sa Louis och attackerade mig med en bamse kram. En sån där kram som bara han kunde ge. Han tog resväskan åt mig och log sitt fina leende. Hans ögon gnistrade så fint som de gjorde när han var riktigt glad. Jag tog hans lediga hand och han kramade om min. När vi nått bilen hoppade resten av killarna ut och bar upp mig i en stor kram. Jag skrattade högt och sprattlade med benen. Liam stack in ett finger i sidan på mig när de släppt ner mig. Jag skrek till och folk vände sig om på gatan. En tant tog sig för örat och muttrade något surt. Niall skrattade än och Harry lutade sig fram mot mig och viskade i mitt öra:

- Du ska bara veta hur ivrig Louis har varit hela morgonen. Förresten, han berättade om er heta kyss, sa Harry och lyfte flirtande på ögonbrynen. Jag slog till honom på armen.

- aj, aj, du är för stark för mig, sa han sarkastisk och garvade. Jag himlade med ögonen. Dessa killar alltså… tänkte jag och satte mig i bilen. Jag satt inklämd i det lilla mellansätet mellan Louis och Niall i baksätet eftersom de tyckt att jag var minst och inte behövde ett helt säte.

- vart är Zayn och Jolina? Frågade Liam som kollade stressat på mig.

- Jolina smsade mig inatt och sa att de åker taxi till flygplatsen, svarade jag och log lugnade mot honom. Han nickade och man såg hur hela han slappnade av. För att fördröja tiden gick jag in på twitter och blev helt chockad över hur många nya followers jag hade fått sen sist jag varit inne. Det var fullt med nya mentions och jag gjorde ett litet glädje tjut. Jag kunde se att Louis satt och flinade åt mig åt ögonvrån.

- vad? Frågade jag och han bara skrattade och skakade på huvudet.

- kan ingen ringa Zayn och Jolina bara för att vara 100 % säkra på att de är påväg, sa Liam och såg lika oroad ut igen. Alla började skratta åt honom och Harry la sin lediga hand på hans axel.

- slappna av gubben, det är inte så att de kommer missa flyget, sa han och vände bort blicken från vägen lite snabbt för att kolla på Liam.

- jag kan ringa, sa Niall och tog upp sin mobil och slog in numret till Zayn. Han satt tyst länge och skakade på huvudet. Inget svar. Han slog in Jolinas nummer men med samma reaktion. Inget svar.

- aja, de är säkert redan påväg och hör bara inte mobilen, sa han lugnt men jag kunde inte låta bli att få en konstig klump i magen. Varför svarade de inte?!
Bara för att det är lördag så kommer ni få ännu ett kapitel idag. Ha en bra dag!

Kapitel 28 - Gotta be you

Tidigare, Zayns perspektiv

Hon retade mig och gick uppåt igen. Hon lekte med mitt hår och jag bet mig i läppen. Jag märkte att min andning blev tyngre och så hennes. Jolina ….

 



 

Jolinas perspektiv

 

Zayn andades tungt och jag drog min hand genom hans hår. Jag släppte handen från hans hår och flyttade ner den till hans skjortkrage. Han lyfte upp sin överkropp lite så jag kunde dra av honom skjortan. Han satte sig upp helt så jag nu satt gränsle över hans knä. Hans händer drogs längre och längre ner längst ryggen på mig och jag påmindes om sist han gjort det, i provrummet på Victoria’s Secret.  Ett skratt bubblade upp inom mig och han slutade kyssa mig tvärt. Han kollade på mig med en undrande blick men jag bara skakade på huvudet och återgick till hans mjuka läppar. Våra tungor slingrades samman och han smakade sött. Zayn började sakta dra ner dragkedjan på ryggen på min klänning. Han reste sig från sängen och ställde ner mig på golvet. Jag lät klänningen glida ner till golvet och Zayns blick fastnade på min kropp. Jag hade låtit bh:n stanna hemma och kört all natural. Han log lite och bet sig i tungan. Hans leende var inte det vanliga charmiga leendet utan det var ett ”dirty-smile” och det hade rätt inverkan på mig. Jag ville ha honom nu, nu med det samma. Vi drog av oss de sista av kläderna vi hade på oss och la oss under täcket. Hans kropp var varm och len. Zayn vände sig plötsligt om och drog ut nattduksbords lådan och tog upp en liten, röd, avlång förpackning. Jag hade sett en sån förut. Jag och Adam hade använt en sån när vi tagit varandras oskulder. En kondom. Jag kunde inte  låta bli att le när Zayn drog ner täcket för att sätt på den. Den var betydligt större än den snopp jag sett förut. Jag bet mig i läppen när han vände sig tillbaka mot mig. Han la sig över mig och kysste mig mjuk på halsen. Han stoppade in den försiktigt och wow! Det var som vi var skapta för varandra. Som yin och yang. Jag hörde ett stön komma ut från mina läppar och Zayn kysste mig ännu mer intensivt. Det var det som fick mig att inse, he was the one. Jag älskade honom.

 

Louis perspektiv – resdagen

 

- Harry! Vi måste åka nu, ropade jag i dörr öppningen och stampade med foten i marken. Harry kom ner springandes för trappan. Vår lägenhet, tillskillnad från resten av killarna, hade etage våning. Våra sovrum låg på övervåningen. Det dunsade högt efter honom när den enorma resväskan dunkade ner från varje trappsteg. Han log stort mot mig och jag tog honom i nacken och drog ut honom. Innan jag gick ner för trapporna la jag en lapp med en nyckel fast tejpad i brevlådan till tant Rose som lovat att vattna våra blommor. Jag rusade ner till bilen som stod och brummade. Harry satt framme vid ratten och bläddrade bland radiokanalerna. Jag hoppade in och bältade fast mig. Han stannade på den ena kanalen och skrattade lite. Jag gungade med i takten på låten och sjön med när refrängen kom.

” If only you saw what I can see
You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe
You don't know
Oh oh
You don't know you're beautiful
Oh oh
That what makes you beautiful”

- lite corny att sjunga med I sin egen sång, är det inte det? Sa Harry och flinade.

- kanske det, men är klockan åtta på morgonen så är det lugnt, svarade jag och kliade mig trött i ögonen. Han slog mig på benet och log stort.

 

- aj Hazza! Varför gjorde du så? Frågade jag och tog mig ömt på benet.

- vi ska till Thailand, fattar du? Sa han och skrattade. Han stängde av motorn igen och kollade mot porten.
- när kommer de egentligen? Fortsatte han otåligt. Just då kom Niall och Liam gåendes från porten med två stora resväskor efter sig. Tur att vi har en stor Range Rover, dock så vet jag inte riktigt hur Tildas väska också ska få plats, tänkte jag och kliade mig i huvudet. 

- Hey boys, är ni excited? Sa Liam glatt och hoppade in där bak. Niall kom efter och klappade mig på axeln.

- som fan! Sa jag och vände mig mot Harry och kollade besvärat på mig.

- måste du svära? Det låter så fult, sa han och gjorde en trumpen min.

- förlåt älskling, sa jag och klappade honom på kinden. Alla garvade lite.

- Next stop, Tilda! Sa Harry och började köra.


5 KOMMENTARER TILL NÄSTA ! Hoppas att det inte blev för mycket detaljer när de hade en mysig stund ;)



Kapitel 27 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv
- hoppa in, sa Zayn och öppnade dörren åt mig. Va? Hur gullig fick man bli? Jag hoppade in och kände på mig att detta skulle bli n kväll jag sent skulle glömma. Jag kollade ut från fönstret och såg några paparazzi killar som tog kort på Zayn medans han gick runt för att sätta sig bredvid mig. Jag hade börjat bli van vid det nu. Killarna var riktigt kända i UK och sen i vår skulle de till USA också. Jag kommer att sakna honom så himla mycket, tänkte jag men slog snabbt bort tanken. Nu skulle vi ha en mysig kväll och inget kunde förstöra den.


Zayns perspektiv

 

Bilen stannade vid en liten restaurang som låg på en gata en bit utanför London. Den låg i en hörna och var min favorit restaurang. Jag vände mig om och kollade in i två gröna ögon. Jolina släppte min hand som hon hållit i hela åkturen. Jag knäppte upp bilbältet på oss båda och öppnade min dörr. Jag gick ut och slog igen den. När jag kom runt på andra sidan bilen öppnade jag hennes dörr och hon tog min hand och steg ur.

- du hade inte behövt att göra allt det här, sa hon och tog min hand medans vi gick mot ingången. Jag fnös och hon kollade kontigt på mig.

- du är värd det allra bästa, sa jag och hon log generat ner. Hennes lättrosa kinder gjorde mig svag i benen och tog ett stadigare grepp om hennes hand. Min tumme smekte hennes handrygg och jag såg i ögonvrån hur hon log. Vi seg in i den lilla mysiga restaurangen och möttes av Kevin som kom fram.

- tjenare Zayn, hur är läget? Det var ett tag sedan nu, sa han och jag skrattade lite. Kevin hade varit min kypare sen jag var här första gången. Vi snackade lite och jag presenterade Jolina. Han placerade oss vid ett litet bord i en hörna. Det låg en röd ros mitt på bordet som det alltid gjorde och ett sterin ljus brann. Middagen passerade snabbt förbi med mycket mat och skratt. När klockan börjat närma sig elva bestämde vi oss för att åka hem till mig. Vi båda hade redan packat våra väskor så allt vi behövde göra var att hämta upp Jolinas väska påväg hem till mig. Hon hade insisterat på att hon ville sova hos mig och jag tackade inte nej precis. Nu stod vi utanför min dörr och jag letade febrilt efter nyckeln i byxfickan.

- just det! Jag var ju hos Niall förut. Kom, vi får hämta extra nycklarna där sa jag och tog Jolinas väska för att gå upp två våningar. Jag, Niall och Liam bodde i samma trappuppgång och Harry och Louis bodde i porten bredvid. Jag hörde hur Jolina staplade upp i sina höga klackar bakom mig. när vi var uppe ringde jag på dörren och hoppades innerligt att han inte lagt sig än. En nyvaken Niall öppnade dörren och vi kunde inte göra något annat än att brista ut i skratt. Niall var som död när han nyss vaknat.

- God morgon gubben, sa jag och rufsade till hans redan tilltufsade hår. Han gäspade och vinkade in oss i lägenheten. Vi steg in och stängde dörren efter oss. Lägenheten var varm och luktade popcorn. Jag kollade mig omkring och såg en stor skål, om man ens kunde kalla det skål..tunna var ett bättre ord, fylld med popcorn.

- jag somnade när jag skulle se på film, sa han med sin irländska dialekt. Jag log mot honom och sa:

- kan jag få extranycklarna till mig? Niall kollade kvickt upp på mig, sedan på Jolina och sen tillbaka på mig. Han blinkade med ena ögat och Jolina började skratta.

- diskret Niall, skrattade hon och han log sitt oskyldiga Niall-leende som bara han kunde komma undan med. Jag tog nycklarna och gav honom en god natt kram. När vi stod vi dörren ropade han :

- glöm inte att vi ska vara på flygplatsen vid nio!

- nejdå, svarade vi i kör och gick ner till mig. Jolina slängde av sig sina skor och sprang fram till sängen. Hon slängde sig utmattat på den och fnittrade lite. Hon var den vackraste människan jag någonsin skådat och hennes fnitter gjorde mig galen, på ett bra sett. Jag gick fram till henne och la mig över henne. Hon skrattade ännu mer o försökte trycka bort mig.

- du är tung! Skrattade hon fram och jag satte i armbågen i madrassen för att lätta min tyngd från henne. Hon la sig till rätta under mig och kollade mig i ögonen. Jag lutade ner mitt huvud och kysste henne ömt på halsen. Hon slog ut armarna på sängen. Jag kollade upp på henne och hon låg med stängda ögon. Jag flyttade mina läppar mot hennes läppar som var halvt öppna. Jag kände hennes tunga på mina läppar och jag släppte in henne. Hon tog sin ena hand och smekte mig på ryggen. Vi snurrade runt så hon låg över mig. hon satte sig halvt upp och började knäppa upp min skjorta.

- är du säker på att du vill? Frågade jag försiktigt. Jag visste ju inte ens om hon var oskuld eller inte. Hon nickade och jag la min hand på hennes kind.
- säker? Jag vill inte pressa dig..sa jag och hon log.

- jag har aldrig varit mer säker, svarade hon innan jag kysste mina läppar igen. Knapp efter knapp öppnades och nu låg jag med öppen skjorta. Hon började sig ner och letade sig längre och längre ner på min kropp. Hennes kyssar längst bröstet och ner på magen fick mig att vilja ha henne ännu mer. Hon retade mig och gick uppåt igen. Hon lekte med mitt hår och jag bet mig i läppen. Jag märkte att min andning blev tyngre och så hennes. Jolina ….


Hehe, nu var jag lite elak! Fortsättningen får ni imorgon.

Kapitel 26 - Gotta be you

Tidigare, Tildas perspektiv
- komigen, ni ska på scen nu. 1..2..3..4..5, och så. Det var helt svart i lokalen och allt man hörde var applåder. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag slog en blick mot Jolina som stod mitt emot mig. Hon såg lite lugn ut som vanligt. Jag själv kände mig som ett vrak. Men det brukade försvinna när musiken gick igång. Och det gjorde den nu. Nu kör vi, tänkte jag och drog upp armarna i luften. 

Jolinas perspektiv, 1 dag tills Thailand.

 

Mammas svar trillade in i inkorgen precis när jag var påväg att lämna hotellet. Jag läste det snabbt och skrattade åt min tokiga men underbara mamma.

Hej hjärtat!

Ja eftersom du var så ärlig och berättade om din underbart snygga pojkvän (ja jag lyssnade på dem och din kusin kan ha visat några läckra bilder på honom hehe) så får väl jag också vara så uppriktig och meddela att jag har träffat någon. Men jag vet inte hur vi står än… vi får väl se. Björn-Sten heter han, och skratta inte nu! För det vet jag att du gör. Vi kallar honom Björn. Okej? ”
Jag tog en paus från mejlet och skrattade klart, Björn-Sten..Haha! Jag fortsatte läsa..

”Du förstår inte hur glad och stolt jag blir när jag ser dig på YouTube bakom Alexandra Burke (ja Molly visade henne också). Måste erkänna att jag visade hela jobbet och de tyckte du var sååå duktig! Även om jag alltid har varit stolt över dig Jolina, förutom den gången när du var 13 år och sprang runt o kastade ägg på grannarnas nya bil när dem kört över dina blommor i rabatten haha.
Thailand?! Nä nu blir jag avundsjuk. Det finns inte lite extra plats i din resväska som jag kan sno och komma med? Och när får jag träffa denna förtjusande unga mannen då? Jag saknar dig gummselumsan, brorsan din hälsar också. Din far har jag däremot inte stött på men jag vet att han saknar dig med.

Massa mamma kramar!”

Jag stängde ner locket på min macbook och sprang in i vardagsrummet till Tilda som satt och läste en skvallertidning. Zayn och jag prydde omslaget med rubriken ”MAKE OUT SCENE ON THE STREET”. Hon tittade upp när hon hörde mig komma. Hon slog igen tidningen och pekade på omslaget.

-
jag var bara tvungen att köpa den, sa hon och log oskyldigt. Jag ska rama in den och ge den till er på er bröllopsdag, fortsatte hon.

- oj här går vi fort fram, sa jag och skrattade medans jag böjde mig ner för att knyta mina nya skor som kommit levererade hit till hotellet. Jeffrey Campbell stod i sulan när jag tittade ner i den. Affären hade inte haft den färgen jag ville ha när jag provat ut dem så dem hade kommit tidigare idag. Tilda brast ut i garv och sa:

- ja men det är ni ju varna vid. Jag bara skakade på huvudet åt henne och såg till att byta ämne. Som tur var gjorde hon det åt mig. När hon reste sig upp från den stora soffan följde en kudde med ramlade ner på golvet. Hon gick mot mig och pekade på mina skor. Hon spärrade upp ögonen och log stort.

- vad får dig att ha på dig dessa godingar? Sa hon och lyfte upp den ena som låg slängd på golvet. Hon beundrade dem nöjt och luktade lite på den. Knasiga Tilda, tänkte jag och började:

- Zayn ville ha en ensam kväll med mig så han ska överraska mig med något ikväll, sa jag och tog emot den andra skon som Tilda nu räckte åt mig. Hon gav ifrån sig ett ”oouuuh” ljud och lyfte på ögonbrynen. Jag slog till henne på vaden och kollade upp på henne. Hon ryckte på axlarna och försökte spela oskyldig. Jag reste mig upp och kollade in i hennes ögon.

- får se, snurra runt! Sa hon och jag lydde. Min vita klänning följde med i vinddraget av min hastiga rörelse och bredde ut sig i luften. Den snurrade med och svävade i luften som en fjäder. Tilda kollade på mig och log mot mig.

- du är väldigt vacker Jolina, sa hon och kramade om mig. jag kramade om henne hård och viskade ” tack” i hennes öra. Vi släppte varandra och hon öppnade dörren åt mig.

– kom hem ikväll då! Eller smsa om du sover där. Vi ska i alla fall vara vid flygplatsen vid nio imorgon. Ha så kul, och hälsa Zayn! Ropade hon efter mig och jag visste att hon stod och kollade så jag lyfte handen åt henne och smet in i hissen. Det stod en kille där inne som nickade åt mig. jag log tillbaka mot honom och ställde mig till rätta. Jag försökte andras lugnt men på något sätt fick Zayn mig att känna mig nykär varje gång vi sågs. Dörrarna öppnades och jag steg ut. Och där, mitt i lobbyn stod en kille med vita chinos och svart kavaj. Han hade stylat mörk brunt hår och han stod med ryggen mot mig. Jag fnissade lite och gick fram mot honom. Jag kramade om honom bak ifrån och han ryckte till. Precis när han kollade ner på mig såg jag Zayn komma gåendes på gatan för att sedan svänga in vid entren. Jag kollade upp och såg att det inte alls var Zayn som jag trott. Han skrattade lite nervös och jag släppte snabbt taget om honom.

- ehh..förlåt..jag trodde du var någon annan.. sa jag tyst och klappade ursäktande på hans arm. Han skrattade åt mig och jag gick vidare. Suck..så typiskt mig, tänkte jag medans jag gick mot Zayn som nu log stort mot mig. Han däremot hade på sig en vit skjorta med en mintgrön kabelstickad tröja över. Till de hade han biegea chinos shorts på sig. Han slog ut sina armar mot mig och drog in mig i en varm kram. Hon tog sitt finger och lyfte upp hakan på mig. Han kysste mig mjukt och jag kunde känna hur hans läppar spändes när han log. Jag släppte taget om honom.

- Hej beautiful, sa han och tog min hand.

- Hej, sa jag och fnissade lite. Mest för mitt otroligt pinsamma misstag men också för det var så han fick mig att bli, som en fnittrig liten tonårs tjej. Vi gick ut och möttes av en ljummen vindpust, trots att det var slutet av september. Vilket var väldigt ovanligt för att vara London. Jag kollade upp och såg en vit limousin stå parkerad.

- hoppa in, sa Zayn och öppnade dörren åt mig. Va? Hur gullig fick man bli? Jag hoppade in och kände på mig att detta skulle bli n kväll jag sent skulle glömma. Jag kollade ut från fönstret och såg några paparazzi killar som tog kort på Zayn medans han gick runt för att sätta sig bredvid mig. Jag hade börjat bli van vid det nu. Killarna var riktigt kända i UK och sen i vår skulle de till USA också. Jag kommer att sakna honom så himla mycket, tänkte jag men slog snabbt bort tanken. Nu skulle vi ha en mysig kväll och inget kunde förstöra den.
jag vet inte om jag hinner lägga upp ett till ikväll men jag försöker. Jag sitter och skriver på det nu. FEEDBACK! ♥


Allmänt!

Jag ska försöka ge er två kapitel idag eftersom jag inte hann igår. Det låter väl bra? Idag på lektionen så fick jag värsta inspirationen och kom på massa idéer så vänta er lite drama (fast på ett kul sätt, inte sån där kärleks-bråks-drama). Ha en bra eftermiddag, och tack för att ni är så gulliga, blir så himla glad av att läsa era kommentarer. Kram!


Kapitel 25 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv

Han kollade upp på mig med tårar på sina kinder och stammade fram något som lät som ”Danielle”. Det var då polletten trillade ner. Ingen Danielle var här, vilket hon borde ha varit för hon skulle ha kommit hem igår kväll. Oh nej, hoppas det inte har hänt något. Stackars lilla Liam, tänkte jag och kramade om honom hårdare.


Tildas perpektiv - 2 dagar tills Thailand

- vadå? Sa hon bara så? frågade jag Jolina som nu satt i omklädningsrummet och berättade om Liam och Danielles uppbrott. Stackars Liam, han som var den snällaste människan på jorden, han förtjänar inte sånt. Jolina nickade och tittade sorget på mig. Hon kliade sig i huvudet och bet lite på insidan läppen.

- du föresten! Hur går det för dig och Louis ? Vi har ju knappt hunnit prata, sa hon medans hon trilskades med att få stängt dragkedjan på sin kostym. Jag tecknade åt henne att hon skulle vända sig om och drog upp dragkedjan åt henne.

- det går jättebra, jag tror att det börjar bli - jag sänkte rösten och kollade mig omkrig så inga andra tjejer som bytte om skulle höra och försatte - ganska seriöst. Han kysste mig faktiskt igår kväll. Jag fnissade men Jolina däremot satt med öppen mun och stirrade på mig. Jag slog mig ner på bänken för att trä på mig de envisa strumporna som vägrade glida på.

- så vadå, är det ni nu? hon klappade händer och sken upp i ett leende som skulle vara en underbedrift om det kallats stort. Jag la min hand på hennes klappande händer och drog ner dem när jag såg att en av tjejerna kollade på oss. Hon log misstänksamt stort mot oss. Ända sedan Zayn och Jolina gått ut med deras förhållande var det stort sätt omöjligt att gå ut med henne utan att bli stoppad av ,minst, ett fan. Endast några få av dem kände igen mig från det där SugarScape inlägget som de skrivit om mig och Louis.

- nej, eller jag vet inte. Jag reste mig upp från bänken för att hämta skorna som stod en kasse mitt i rummet. Mina ögon fladdrade förbi varje sko för att hitta siffrorna 39. Längst ner låg ett det ett par. Skorna var en street modell från adidas. De var turkosa och matchade den vita helkroppsdräkten med turkosa detaljer vi hade på oss. När jag snörat på dem på foten reste jag mig upp från golvet och möttes av Alexandra Burke. Det var inte första gången jag träffade henne men jag blev alltid lika exalterad. Under flera år hade hon varit min favorit.


- Tilda, skulle du kunna visa mig det där steget vi gör vid "i can do it even better with broken heels" meningen? Hon kollade vädjande på mig och jag ställde upp bredvid henne. Hon följde med riktigt bra och när hon äntligen kunde det som ett rinnan vatten kramade hon om mig och sprang iväg för att fixa håret. Vi dansare var redan klara och skulle nu repitera dansen tillsammans med scenkläder så allt satt till 100%.

Folk sprang runt som yra höns backstage och fixade till det sista innan vi skulle upp på scen. Alexandra värmde upp rösten och resten av tjejena kroppen. Mitt i en strechning kom en stressad gubbe fram bakom den stora ridån.


- komigen, ni ska på scen nu. 1..2..3..4..5, och så. Det var helt svart i lokalen och allt man hörde var applåder. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag slog en blick mot Jolina som stod mitt emot mig. Hon såg lite lugn ut som vanligt. Jag själv kände mig som ett vrak. Men det brukade försvinna när musiken gick igång. Och det gjorde den nu. Nu kör vi, tänkte jag och drog upp armarna i luften.


Förlåt för ett tråkigt kapitel men jag har inte haft tid att skriva idag. Kommer upp en bra del imorgon ist. Och jag läste en kommentar med önskan om lite mer Niall. Jag lovar, det kommer :) kram!


Kapitel 24 - Gotta be you

Tidigare, Liams perspektiv

- Danielle, snälla, bad jag. Jag ville inte att hon skulle vara här mer. Jag behövde bara gråta ut själv.
Hon gick med tunga steg till hallen och stannade när hon höll handen på handtaget.

- jag hoppas att du kan förlåta mig en dag Liam, sa hon och gick ut.  



Jolinas perspektiv

Hej mamma! Jag saknar dig jättemycket… och brorsan också såklart. Hälsa honom från mig. Och om du springer på pappa, hälsa till honom med. Allt bra annars? Ingen ny man på väg?
Förlåt för att jag inte har hört av mig men jag har haft fullt upp. Det går så himla bra här. Sist vi pratades vid fick jag ju reda på att jag och Tilda fick stanna och dansa kvar. Det har hänt massvis sen dess. Det är faktiskt så att jag har en pojkvän nu. Han heter Zayn och är en fantastisk kille. Han behandlar mig som en prinsessa. Vet du vad han kom hem med till mig igår?! Ett par Chanel ballerinas. De är såååå fina! Du skulle älska honom, och skorna haha!
Om bara två dagar så åker jag, Tilda, Zayn och hans vänner till Thailand. Det ska bli väldigt skönt med en paus. Vi har jobbat i en vecka nu med ett framträdande som ska ske ikväll. Det är för Alexandra Burke som ska uppträda på en show. (Jag kan länka klippet när det kommer ut på YouTube). Och just det.. Jag glömde nämna att Zayn är en av medlemmarna i One Direction. Lyssna på deras skiva så du är lite uppdaterad när du får träffa honom, den finns i min bokhylla. Puss och kram //Jolina.

Jag tryckte på ”send” och det lilla kuvertet flög fram på skärmen och stoppade ner mitt mejl, för att sedan försvinna ur bild. Jag tog en klunk ur teet som stod i en stor kopp på nattduksbordet. Det var kallt och smakade i stort sett ingenting. Jag kan ju inte påstå att jag tycker blåbärs te är speciellt gott men det var den ända smaken som fanns kvar uppe på rummet. Och att gå ner till lobbyn var inte ens en möjlighet. Efter det träningspasset vi hade igår var jag knappt kapabel att göra något. Förhoppningsvis försvann träningsvärken tills ikväll. Jag reste mig stelt upp från den alltför sköna hotellsängen och lade ner laptoppen på min resväska som stod intryckt i ett hörn. För en gång skull var den ganska organiserad då Tilda hade fått ett ryck igår kväll och strukit och vikt alla kläder. Nu var hon ute och sprang, hur hon nu orkade det... Egentligen borde jag väl också göra det, för det bästa sättet att bli av med träningsvärk är ju att träna bort det. Efter några suckar och stön, bestämde jag mig för att ta en joggingtur till Zayn. Jag satte mig ner vid min resväska och rotade fram ett par rosa Juicy Couture byxor, ett pösigt linne och mina springskor. Väskan såg lika hemsk ut som den gjort innan Tilda varit här och organiserat.. jag och hålla ordning på mina kläder går inte ihop. Hehe förlåt mig Tilda, tänkte jag och skrattade lite tyst för mig själv. Jag drog på mig kläderna och satte upp håret i en stram tofs. Mitt blonda hår hade växt lite sedan jag kommit till London, så det behövdes en klippning. Jag gjorde en mental anteckning på det medans jag knöt skorna. Ut genom dörren och ner för trapporna. Hissen kunde man få vänta på i en evighet eftersom det fanns 18 våningar i huset. Vi bodde bara på 4de. När jag kom ner till lobbyn stod det en kille som såg ut att arbeta på hotellet och han öppnade dörren för mig. Jag tackade och gick ut mot gatan. Det blåste lite kallt och jag ångrade nästan att jag inte tagit någon kofta, men jag skulle bli svettig så fort jag börjat springa. Det låg i släkten. Det kunde se ut som jag hade blivit doppad i en sjö efter en timmes träning, men som tur var luktade det inget. Hoppas jag i alla fall… jag satte mål på Zayns lägenhet och började gå snabbt för att värma upp. Sekunden innan jag skulle börja springa ropade någon mitt namn. Jag stannade upp och kollade mig omkring. En bit bort stod det tre tjejer med ”I love One Direction” tröjor. De vinkade febrilt åt mig. I ren förvåning vinkade jag tillbaka. De började gå framåt mot mig så jag stannade på stället. En av tjejerna sa:

- så det är du som är Zayns flickvän? Hon log stort och jag kunde inte låta bli att göra det samma.

- ja det är jag, sa jag. Den ena tjejen tog upp sin mobil och frågade om hon fick ta en bild. En bild med mig? Tänkte jag. Sen när ville folk ta bilder med mig? En annan av de tre tjejerna öppnade munnen för att säga något. Men hon stängde den igen och kollade ner. Hon gjorde ett till försök och jag såg hur hennes händer skakade.

- jag är ett stort fan av dig, för din dans, sa hon tillslut och de andra tjejerna nickade och höll med. Jag kunde inte göra något annat än att ge de en stor bamse kram.

- åh vad gulliga ni är! Det värmer verkligen när ni säger så, sa jag och kände nästan en tår komma. Jag var ganska snyftig av mig. Låg också i släkten.. Vad heter ni tjejer? frågade jag.

- Jag heter Allison, det här är Philippa och det Sky. Jag stod och snackade lite med dem en stund och lovade att följa dem på twitter. Så fort de gått tog jag upp min mobil ut fickan och följde var och en av dem. Jag skrev en tweet innan jag stoppade ner den igen i fickan och playade musiken. ” Will never forget you guys, you were lovely @SkyHeartsZaynMalik @PhilippaaA and @AlliAllison.” Med ett stort leende satte jag kurs mot mitt mål och började springa. Efter mycket flås och smärta i benen kom jag äntligen fram till Zayns lägehet. Men han öppnade inte. Jag kollade in i brevlådan men det var helt svart. Som tur var hade låg Liams lägenhet bara några trappor upp. Han kanske var där? Dörren öppnades och jag möttes av en sönder gråten Liam med röda ögon och rufsigt hår. Vad i..?

- men vännen, vad har hänt? Sa jag, gick in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Han omfamnade mig och vi stod så länge. Jag kände hur det blev alldeles blött på min högra axel av tårar men det gjorde inget. Han fick krama mig så länge han behövde. Ibland, vet jag själv av egna efaranheter, känns det bäst att bara få krama om någon utan att egentligen säga något. Han kollade upp på mig med tårar på sina kinder och stammade fram något som lät som ”Danielle”. Det var då polletten trillade ner. Ingen Danielle var här, vilket hon borde ha varit för hon skulle ha kommit hem igår kväll. Oh nej, hoppas det inte har hänt något. Stackars lilla Liam, tänkte jag och kramade om honom hårdare.
HOPE YOU LIKE IT! Berätta vad ni tycker :) KRAM!

Kapitel 23 - Gotta be you

Tidigare, Louis perspektiv
- Hallå? Vad har hänt med eran spontanitet? Vart är dem roliga killarna jag känner, sa jag och slog ut armarna. Varför skulle de vara så tråkiga? tänkte jag. Harry kollade upp på mig med ett stort leende.

- Jag älskar äventyr, sa han och alla börjde skratta.



Två dagar senare (Danielles återkomst), Liams perspektiv

 

- tack för idag killar! Ropade Tom efter oss. Jag vinkade till honom och sprang efter Niall, Harry, Zayn och Louis hade nu börjat gå mot utgången för att hinna ikapp. Man kunde höra alla fans skrika och ropa våra namn utanför radiostationen, som låg i Southampton. Ju närmre vi kom glasdörren, desto högre blev skriken. Niall vände sig om och kollade på mig med ett stort leende. Han pekade ofattbart på den stora folkmassan som nu syntes och han bara skakade på huvudet. Det kom några stora security vakter och gick runt oss. Louis, som gick först, öppnade dörren. Det dånande ljudet kunde jag aldrig vänja mig vid. Det var så häftigt att alla dessa människor hade kommit hit bara för att få se en skymt av oss. Jag kunde inte låta bli att sträcka ut handen för att hälsa på några fans. Alla var helt galna o bara skrek och grät, men mitt i mängden såg jag en tjej som stod helt lugnt och bara log jättestort. Hon hade rakt, brunt, hår som räckte henne ända till midjan. Det var något med hennes leende som fick mig att reagera inombords. Hon måste ha märkt att jag kollade på henne för hon vände ner blicken och log blygt. Hennes leende var så fint… nej stop och belägg Liam! Danielle kommer hem idag och du går och tänker på en annan tjej, fy skäms, tänkte jag och suckade och gick vidare. Dock så hade jag ju en anledning. Och jag skulle troligtvis aldrig se den här tjejern igen. Jag vände på huvudet och kollade på henne en sista gång. Hon log och kollade in i mina ögon den här gången. Hon hade bruna fina ögon. Jag skulle precis vända tillbaks huvudet när jag gick in i något hårt. Jag hörde fansen och grabbarna började skratta. Jag kollade upp för att se vad det var jag hade gått in i. Vår bil…Snyggt Liam, snyggt! Jag tog mig för huvudet och skrattade lite tyst.

- satans helvete… muttrade jag. Zayn kollade på mig med en frågandes ” gick det bra?”-blick och jag nickade. Vi vinkade hejdå en sista gång och smet in i bilen. Några tappra fans sprang efter bilen så långt de bara orkade.

- så, Danielle kommer hem idag va? Sa Harry efter ett tag. Jag nickade och fortsatte kolla ut genom vindrutan. Louis kollade upp från sin mobil.

- du ser inte så värst glad ut över det? Sa han frågande och kollade på mig. Jag tänkte tillbaka från igår kväll då jag hade fått ett sms från henne. Jag tog upp mobilen från fickan, letade upp Danielles sms och slängde bort mobilen till Louis som satt diagonalt mitt emot mig. Han harklade sig lite och läste högt upp det.

- ” We really need to talk when I come home../D” vad menar hon med det? Sa han och kollade upp på mig. Hans panna var ihop skrynklad och han såg bekymrad ut. Jag ryckte på axlarna. Niall som satt bredvid mig, lutade sitt huvud mot min axel.


- det kommer bli bra, det är säkert inget farligt, sa Niall i ett försök om att muntra upp mig. Han såg ungefär lika bekymrad ut som Lou, och resten av killarna för den delen, så det kändes inte riktigt som han trodde att allt var okej. Men jag uppskattade deras omtanke.

- Vad skulle jag göra utan er? Sa jag och skrattade lite åt mig själv. De andra sprack upp i ett leende och Zayn sa:

- du är alltid där för oss så vi är alltid där för dig.



Det knackade på dörren när jag stod i badrummet och rakade mig. Jag sköljde snabbt av löddret jag hade i ansiktet och sprang mot dörren. När jag öppnade den stod Danielle där..utan väskor. Jag stack ut huvudet för att se om de inte stod bakom henne. Hon avbröt mig:

- Liam, vi måste prata. Jag granskade hennes ansiktsuttryck och det såg inte positivt ut. Hon bet nervöst i nageln och vek ner blicken.
- Kan jag komma in?
Jag öppnade dörren så hon kunde gå in. Jag kollade på henne när hon gick raka vägen in till köket och följde efter. Jag satte mig ner på stolen bredvid henne. Hon tog ett djup andetag.

- Jag har träffat någon annan, sa hon och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar. Det svartnade för mig. Allt var borta. Det ända jag hörde var ”jag har träffat någon annan” om och om igen. Jag såg hur hennes läppar rörde sig och hon grät. Jag satt helt stum. Vad skulle jag säga? Okej? Vem är han? När? Till sist när jag fick tillbaka hörförmågan hörde jag hur hon bad om förlåtelse.

- snälla Liam, jag ville inte såra dig men vad skulle jag göra? snälla förlåt mig, bad hon. Hon tog sin hand och la den i mitt knä. Jag reste mig snabbt upp. Jag kunde inte känna henne. Det var tufft nog. Hon började gråta ännu mer.

- jag tror det är bäst om du går, fick jag ur mig. Danielle ställde sig upp och kollade på mig. Hon torkade bort en tår som sipprade ner längst kinden på henne. Hennes maskara hade runnit och hon såg helt förstörd ut. Var jag för hård mot henne? Nej.. Nej.. det var hon som hade hittat någon annan och hållit det hemligt för mig. Jag kände hur det blev alldeles suddigt i ögonen på mig.

- Danielle, snälla, bad jag. Jag ville inte att hon skulle vara här mer. Jag behövde bara gråta ut själv.
Hon gick med tunga steg till hallen och stannade när hon höll handen på handtaget.

- jag hoppas att du kan förlåta mig en dag Liam, sa hon och gick ut.  



Jag vill bara säga att detta är helt påhittat, jag hoppas verkligen inte att Liam och Danielle gör slut. De är SÅ söta tillsammans. Hoppas ni gillar det. Och tjejen Liam såg. Det är Amanda som fick rollen i novellen. :)
5 kommentarer tills nästa kapitel!

Kapitel 22 - Gotta be you

Tidigare, Louis perspektiv
Vi andra bara skakade på huvudet och lämnade rummet för att beställa pizza. När jag gick mot köket kände jag Tildas hand som snuddade vid min. Hon log upp mot mig och ställde sig på tå för att viska något i mitt öra.

- ska vi berätta för dem ? sa hon och log lite busigt.
Louis perspektiv

- kom igen då, Liambabe sätt dig ner. Såja, bra. Okej. Vi har en sak vi ville säga, sa jag och bet mig nervöst i läppen. Jag hade ingen aning hur de skulle reagera. Kanske skulle de gilla det eller hata det..Jag kikade bort mot Tilda som stod och pillade med papprena som skulle beskriva det vi hade att berätta ännu lite tydligare. Hon skakade ihop dom och slog kanten mot borde så de la sig jämt i handen på henne. Jag vände bort blicken och tittade ut mot fem stora frågetecken. Liam satt och stampade med foten i golvet som han brukade göra när han var nervös eller inte hade kontroll över läget. Ett skratt bubblade upp och de kollade konstigt på mig.

- Så..här, här, Harry vakna, så, varsågod, Tilda delade ut papprena till var och en. Hon behöll en i handen och gick och ställde sig bredvid mig. Jag kollade ner på pappret. Det var en bild med en kille och en tjej som hade kamping kläder på sig och stora ryggsäckar. I bakgrunden var det en stor jungel och en Thailänsk kille. Jag tittade upp och granskade alla som nu satt och gapade. Niall bröt tystnaden:

- ska vi kampa? Jag kunde inte låta bli att garva lite åt deras reaktioner.

- Ja, och det kommer bli skitkul! utbrast jag. Vi har redan bokat in oss på två dagar "överlevnad" i jungeln i Thailand, sa jag och gjorde kanin öron när jag sa överlevnad. Jolina började klappa händer och hoppade upp från soffan.

- men det är ju hur coolt som helst! sa hon och vände sig om för att få med Liam, Niall, Zayn och Harry på det. Ingen sa något utan kollade bara ner på pappret.

- Hallå? Vad har hänt med eran spontanitet? Vart är dem roliga killarna jag känner, sa jag och slog ut armarna. Varför skulle de vara så tråkiga? tänkte jag. Harry kollade upp på mig med ett stort leende.

- Jag älskar äventyr, sa han och alla börjde skratta.
Förlåt för ett så kort och tråkigt kapitel men jag hinner inte skriva mer, kanske kommer det upp en till del sen :)

Kapitel 21 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv

Han böjde sig ner för att kyssa mig och jag mötte honom på vägen. Jag kunde känna han tunga samtidigt som hans hand trevade längre ner på ryggen och ner över rumpan. Precis då hörde jag hur expiditen knackade på karmen och kikade in i omklädningsrummet. Hon hejdade sig snabbt och drog för drapperiet igen. Zayn slutade kyssa mig och brast ut i skratt. Jag kunde höra hur kvinnan utanför bad om ursäkt och började skratta hon med. Och såklart, så kunde inte jag göra något annat än att hoppa på. Även fast det var vääääldigt pinsamt...

 


 

Några dagar senare, Liams perspektiv

 

Jag släpade på två tunga kassar från affären när regn droppar började droppa en efter en. Det gjorde det inte direkt bättre av att jag hade ett argt litet skoskav på hälen som irriterade mig. Mina nya skor var inte så sköna som jag trott… När jag närmade mig huset såg jag en välbekant bil utanför som stod parkerad lite snett. Jag satte ner ena kassen och öppnade porten. Den smällde igen med ett brak och jag gick upp för trapporna till min lägenhet. Väl uppe pustade jag ut och tog tag i dörrhandtaget, tryckte ner och öppnade. I hallen stod, som jag trott, Harrys skor. Och Zayns nya skor han köpte med mig igår samtidigt som jag köpt mina. Resten av killarna, Tilda och Jolina, skulle komma hit lite senare för Harry Potter maraton och jag hade fått uppdraget att köpa allt ätbart som behövdes. Danielle kunde inte komma. Jag saknade henne så himla mycket. Vi hade inte setts på två veckor. Hon är i USA och hälsade på sina släktingar och vi hade haft alldeles för mycket att göra så jag har inte kunnat åka ner till henne. Men hon skulle komma hem om två dagar som tur var. Jag väcktes ur mina tankar av en glad Harry.

- Liaaaam! Tjöt han när han hörde mig komma genom dörren. Jag såg en krullig kalufs sticka fram bakom dörröppningen. Jag sprakade av mig mina skor, tog kassarna som var fyllda med mat och gick mot köket.

– Hej, har du handlat? Sa Zayn och kollade storögt på de spräng fyllda kassarna medans jag lyfte upp dem på köksbänken. I dem fanns det allt ifrån fanta, cola, stora godis påsar och chips. Harry hjälpe mig att packa upp varorna medans Zayn började leta upp pizza menyn i ena kökslådan.

 

- Nej Zayn, jag går bara och bär på två tunga påsar för jag tycker att det är kul, sa jag och blinkade med ena ögat mot honom. Han flinade lite åt mig och himlade med ögonen.  

- Hur går det med Jolina föresten? Frågade jag och han blev genast lite rosig på kinderna. Jag gick mot vardagsrummet.

- Haha oouh, någon blev lite generad, skrattade Harry. Jag slog mig ner i soffan med de andra i släptåg. Zayn lutade sitt huvud mot min axel och tog upp sin mobil när han började prata.

- Det är som om hon får mig att bli kär på nytt så fort jag bara ser henne. Hör jag inte av henne på typ två timmar blir jag galen. Hon är som en drog, sa han och gestikulerade med armarna samtidigt som han pratade. Jag kollade på Harry som satt och log. Jag kunde se på Zayn hur mycket han gillade henne, och det verkade som om Harry kunde det med.

- Jag ringer Lou för att se om de är påväg, sa han och tryckte mobilen mot örat.


Louis perspektiv

 

Tilda stod bredvid mig och väntade på att någon skulle öppna dörren.

- BooBear! Sa Harry när han öppnat dörren och han kramade om mig.
- vi har inte setts på, låt se, 3 timmar… jag har saknat dig, sa han med en trumpen min. Jag skrattade åt honom och slog honom på rumpan när han vände sig om för att gå in i lägenheten.


- Men jag då? Får inte jag någon kram? Tack Harry…sa Tilda och la armarna över kors.


- Sorry, kom här, sa Harry och sträckte ut armarna. Jag skrattade åt dem.

- Var är dem Niall och Jolina? ? Frågade jag när jag kommit in och hälsat på Zayn och Liam som satt och spelade fifa. Precis då ringde det på dörren och Niall och Jolina stampade in och skakade av sig alla de regndroppar som samlats på deras jackor.

- Vi har hyrt film, sa Jolina och log stort.

- Yeah man, vi hyrde den första, den andra och den tredje. Jag tror inte vi kommer hinna se fler. Och isåfall har väl du den fjärde Liam? Fortsatte Niall. Liam nickade lite men stirrade på tv skärmen.

- GOT YA! Skrek Zayn och skrattade. Liam slängde ner kontrollen på golvet och började protestera.

- Men du fuskade ju!

- I would never ever do that!

Vi andra bara skakade på huvudet och lämnade rummet för att beställa pizza. När jag gick mot köket kände jag Tildas hand som snuddade vid min. Hon log upp mot mig och ställde sig på tå för att viska något i mitt öra.

- ska vi berätta för dem ? sa hon och log lite busigt.


 

Så, vad tror ni det är som Tilda menar? ;)

Ps. Ni två tjejer som ville vara med i novelle, kolla er mail! :D

Kapitel 20 - Gotta be you

Tidigare, Jolinas perspektiv
Jag bestämde mig för att ringa Zayn igen. Han kanske sov förut? Jag klicka upp hans nummer i kontakt boken igen och ringde. Han svarade inte… undrar vad han gör, tänkte jag och reste mig upp för att klä på mig. Jag behöver ju lite nya bikinisar till Thailand. Jag gick till mig resväska och drog fram ett par svarta jeans. Det fick bli ett tunnt vitt linne till och ett par svarta dr martins. Jag tog min väska innan jag lämnade hotellrummet. London, here I come!
Jolinas perspektiv

Taxibilarna körde snabbt förbi och stressade kostymgubbar marserade med mobilerna i högsta hugg på Oxford Street. Butikerna låg tätt efter varandra. Det fanns allt från H&M, till ZARA, till Louis Vuitton. Jag började gå mot Zara när min mobil ringde. Zayns ansikte uppenbarade sig på skämen och jag svarade. 

- Hej sleeping beauty, sa jag och flinade för mig själv. 

- God morgon beautiful, sa han trött. 

- Har du sovit ända till nu? frågade jag chockat och kollade på klockan. 13:11. Okej, jag visste att Zayn gillade att sova, men det var ju en solig dag i London. Då kan man ju inte ligga och sova bort hela dagen. Jag skrattade lite när han svarade men ett jäspande "ja". Jag gick på gatan och log stort medans han berättade att han hade haft svårt att somna igårkväll eftersom han tänkt på en massa saker. Som hur lyckligt lottad han är, hur stolt han är för att vara min pojkvän. Vi bestämde att han skulle komma in till stan och hjälpa mig hitta den perfekt bikinin. Efter tjugo minuter såg jag honom stå på stället han lovat. Zayn stod lutad mot en lyktstolpe utanför Milkshake City med två milkshakes i handen. Jag kunde inte låta bli att le när han log mot mig. Helst ville jag springa runt och skrika att han var min pojkvän och ingen annans. Men det skulle ha blivit lite udda. Jag gick fram till honom och möttes av en varm famn. Han slog sina armar om mig och kramade om mig hårt. Jag vinklade upp huvudet så min haka vilade på hans bröstkorg. Han lutade ner sitt huvud för att möta mig i en mjuk kyss. Hans läppar var kalla och smakade vanilj av milkshaken. Vi släppte varandra och han gav mig den ena milkshaken. Jag sörplade i mig lite och undrade vad det var för smak han valt till mig. Jag skrattade när jag kände det. Denna hade jag och Tilda druckigt när vi kommit hit. One Directions egendesignade. Han kollade på mig och rykade pannan. När jag pekade på shaken sken han upp i ett stort leende så hans vita tänder blottades. Jag kände hur hans hand letade upp min och jag flätade in mina fingrar i hans. Vi gick där på gatan när två tjejer kom fram. De fnissade och viskade till varandra. Vi stannade och Zayn öppnade munnen för att hälsa på flickorna. 

- Hej tjejer! sa han glatt. 

- Ä-är det v-ver-klige-en du? sa den ena tjej men rött ivigt hår som följde med vinden. Så gulliga de var. Jag log till den andra tjejen som stirrade på mig. 

- Ja, svarade Zayn. Vill ni ha ett foto? frågade han, släppte min hand och pekade på kameran den röda håriga tjejen höll i. Han sörplade lite på sin milkshake medans tjejerna stammade fram ett "gärna". 

- Ska jag ta bilden så kan ni båda vara med i fotot? flikade jag in och log. 

- här, sa tjejen med rött hår och räckte mig kameran. Vem är du? frånade hon sen medans jag backade lite för att få med dem alla tre. 

- Min flickvän, sa Zayn snabbt innan jag ens hunnit svara. Jag kände hur jag blev alldelses varm inombords. Zayn hade sagt för första gången till sina fans att han inte var singel längre. Han kollade med sina bruna ögon in i mina gröna och det var nästan som han pratade med mig. Jag kunde läsa honom. Hans blick var varm och snäll. Som ett par hundvalps ögon. Och de var fyllda med kärlek när han sa orden 'flickvän'. Tjejerna gav ifrån sig ett "aww" och det hettade till på mina kinder. Medans jag fyrade av några bilder såg jag hur det kom fram fler tjejer vid sidan och stod med sina mobiler för att ta kort på Zayn. Han häsade på alla men sa att han var tvungen att gå. Han tog min hand igen och drog ur mig från folkmassan som nu samlats runt oss. 

- Hur var det där? sa han och la armen om mig. Vi gick in på Victoria's Secret och började gå mot den stora bikini avdelningen de hade. 

- Det var lite annorlunda men kul, sa jag och fnissade lite. 

- Det gjorde väl inget att jag sa att vi var tillsammans va? sa han och kollade oroligt på mig. 

- Nejdå! Det är väl lika bra att de vet och att de fick höra det från dig, sa jag och log lugnande mot honom. Jag kunde känna hur han slappnade av igen. Lite längre fram stod det en kvinna som såg ut att jobba här och hon log mot mig. Hon kom fram och frågade:

- Behöver ni någon hjälp? 

- Eh..jag behöver hitta en bikini eller två, sa jag. 

- Ja men då har du kommit rätt hjärtat, här ser du årets nyheter och där borta, sa hon och pekade bort mot en annan vägg fylld med färggranna och glittriga badkläder, där hittar du bas badkläder som vi alltid har. Säg bara till om du skulle vilja ha hjälp, fortsatte hon och log mot mig och Zayn. Jag tackade och gick fram till en lila treangel överdel med massa paljetter på. Jag letade upp min storlek och tog ett par lila underbyxor i samma färg. Jag gick vidare in i affären och såg en till. Den var vit, bandeau formad och hade en stor sten i mitten. 

- Kommer du? Jag ska prova nu. sa jag och kollade på Zayn som stod och var helt uppslukad av modellen som satt uppe på väggen och visade upp en ny push-up bikini. Jag skrattade åt honom och skakade på huvudet. Killar alltså, tänkte jag och gick mot omklädnings rummet. Jag satte på mig den vita först och tittade ut för att se om Zayn stod utanför. Och det gjorde han. Han stod och fixa till hans mörkbruna hår och rättade till baseboll jackan han hade på sig. 

- Zaynie? sa jag och knackade honom på axeln. Han vände sig om mot mig och gapade. Jag log blygt och kollade i spegeln. Min långa smala kropp såg ganska snygg ut i denhär, tänkte jag och kollade in i Zayns ögon som granskade min kropp i spegeln. Han gick in i det trånga omklädningrummet och drog för drapperiet. Han omfamnade mig och la sin hand långt ner i svanken på mig. En rysning gick genom kroppen av välbehag. Han böjde sig ner för att kyssa mig och jag mötte honom på vägen. Jag kunde känna han tunga samtidigt som hans hand trevade längre ner på ryggen och ner över rumpan. Precis då hörde jag hur expiditen knackade på karmen och kikade in i omklädningsrummet. Hon hejdade sig snabbt och drog för drapperiet igen. Zayn slutade kyssa mig och brast ut i skratt. Jag kunde höra hur kvinnan utanför bad om ursäkt och började skratta hon med. Och såklart, så kunde inte jag göra något annat än att hoppa på. Även fast det var vääääldigt pinsamt...



Kapitel 19 - Gotta be you

Tidigare, Harrys perspektiv
- fin du är babe! Sa jag och blinkade med ena ögat. Han tog sin mobil och öppnade ytterdörren men innan han gick gav han mig en släng kyss. Jag skrattade åt hur töntiga vi var men vi var faktiskt bästa, bästa vänner. Vi hade funnit varandra direkt efter att vi blivit ihopsatta på x-factor. Vi kunde skratta och tönta oss men vi kunde också gråta och prata deeptalk med varandra. SOm när han kladdade ner hela mitt ansikte när jag sov och jag sedan gjort en intevju utan att vetat om det men jag älskade honom ändå, min bästa vän.

 


Jolinas perspektiv

 

– Jag drar nu, vi hörs sen puss, ropade Tilda och knackade lite på badrumsdörren. Jag spottade ut tandkrämen, sköljde av tandborsten och la den i necessären som stod på handfatsbänken. Jag låste upp dörren och möttes av ett glatt leende.

- Ha så kul! Sa jag och kramade om henne. Hennes hår kittlade mig på näsan och jag kände en nys komma.
- Aaaatschoou, nös jag och kliade mig på näsan. Tilda kollade på mig och skrattade. Jag granskade hennes val av kläder lite diskret och märkte att hon liknade Louis. Hennes bruna hår hade hon lagt i en stor sidbena långt på ena sidan så hennes hår bubblade upp sig uppe på huvudet. Hon hade en blåvit randig långärmad tröja, ett par röda chinos och ett par vita toms. Jag skrattade lite och sa:

- Du har inte tänkt på att Louis går klädd sådär ungefär 90 % av alla dagar på året? Alltså så är det ganska stor risk att ni kommer se identiska ut idag om han också har på sig det där…


- Äsch…då får vi väl se ut som tvillingar då, sa hon och ryckte på axlarna. Hon gick mot dörren och vinkade hejdå till mig innan hon stängde dörren. Jag gick med tunga steg till sovrummet och slängde mig på sängen. Huvudvärken dunkade i mitt huvud och jag suckade högt. Det skulle bli så kul att komma iväg till sol och värme men det kändes som om något var fel. Det var en tanke som störde mig, om jag bara visste vad det var. Jag kliade mig på huvudet och kände mig som en vetenskapsman som försöker komma på en lösning till hur det kommer sig att människan kan skapa nya liv. Det var då det slog mig. Herre min skapare! Hur kunde jag glömma det? Jag reste mig snabbt upp och sprang bort mot min mobil som låg på laddning. Jag letade upp Zayns nummer i telefon boken och tryckte på ring. Efter 33 sekunder utan svar avslutade jag samtalet och letade upp ett N i listan. Där, Niall. Återigen tryckte jag på ring och väntade spänt på ett svar

- Hallå? hörde jag Nialls morgontrötta röst svara.


– Hej det är Jolina, sa jag snabbt för att sedan kunna fråga min fråga. Innan han ens hunnit påbörja en ny mening sa jag:
- Vad har vi tänk med egentligen? Vi kan ju inte alls åka till Thailand om två veckor. Ni ska ju på eran UK tour då! Jag hörde hur Niall skrattade på andra sidan luren.

– Lugn… tror du inte vi redan har tänkt på det? Den har blivit flyttad fram en månad, sa han. Jag andades ut. Puh! Såklart att de redan hade tänkt på det.
- förlåt, vi glömde berätta det för er, försatte han lite dystert.

- Åh det gör inget Niall. Jag ville bara se till så ni inte glömt av det eller något..haha. fast det skulle väl aldrig Tom låta er göra.

- Nä, vår kära maneger är ett kontrollfreak. Men jag måste gå, ha det bra Jolina, vi hörs! Niall klickade av samtalet och jag satte mig ner på golvet. Alla jobbiga stress tankar försvann. Jag bestämde mig för att ringa Zayn igen. Han kanske sov förut? Jag klicka upp hans nummer i kontakt boken igen och ringde. Han svarade inte… undrar vad han gör, tänkte jag och reste mig upp för att klä på mig. Jag behöver ju lite nya bikinisar till Thailand. Jag gick till mig resväska och drog fram ett par svarta jeans. Det fick bli ett tunnt vitt linne till och ett par svarta dr martins. Jag tog min väska innan jag lämnade hotellrummet. London, here I come!


förlåt för ett sent kapitel, det är kanske inte det bästa men bättre än inget. Jag kom ju på att jag hade glömt att jag skrivit att killarna skulle ut på turne i ett tidigare kapitel och nu skrev jag att de skulle till Thailand under samma tid. Så om någon av er märkte det så är det nu löst. Kram! Och glad påsk!

 


Liten tävling!

Nu har en av er chansen att vara med i novellen. Det ända ni behöver göra är att kommentera ditt namn, e-mail och varför just du ska vinna. ( det behöver inte vara så speciellt, utan bara lite kort om varför ni vill bli valda) lycka till!


Kapitel 18 - Gotta be you

Tidigare, Tildas perspektiv

Men innan det måste jag bara kolla mig mobil, tänkte jag. Ett nytt medelande. Men inte från den jag ville att det skulle vara från. Carl stod det och jag 'slideade' upp mobilen och läte. " förlåt...jag skulle inte sagt det där. Hör av dig. Jag saknar dig. Puss och kram C." Åh..var han tvungen att göra allt så himla krångligt var den sista tanken som flög genom huvudet innan jag anslöt mig till drömmarnas värld.


 

Harrys perspektiv

- god morgon, sa jag och gnuggade mig sömnigt i ögonen. Louis satt vid köksbordet och åt en macka och tittade runt på internet. Jag gick närmre, la armarna om halsen på honom och lutade mig fram och såg vad han kollade på. SugarScape. Han bläddrade runt på olika sidor och han klickade på en rubrik där det stod ”a new romance in One Direction, but it is NOT a bromance!”. Jag drog ut stolen och satte mig. Han vände på huvudet och log trött mot mig.


- god morgon Harry, sovit gott? Sa han och rufsade till mitt hår.

- sluta Lou, men ja det har jag. Själv? Sa jag och puttade bort hans hand.

- ja eller… jo det har jag, sa han tveksamt. Han vände sig mot datorskärmen igen och skrollade ner på sidan. Där fanns tre bilder. Den första var på Zayn och Jolina när de stod i dörröppningen utanför Zayn och kramades, den andra på när de stod och kysstes med en hund i famnen och den tredje var när Louis gick och höll om Tilda på gatan och två stora leenden som prydde deras ansikten. Jag klappade honom på axeln och skrattade lite.

- det önskar du allt va? Sa jag gjorde en pussmun mot honom. Han kollade förvirrat på mig och sa:

 

- önskar vadå?

- att det var en ”romance” mellan er två såklart..


Han rodnade lite och drog ner mössan han hade på huvudet över ansiktet. Jag bara skrattade åt honom och reste mig upp för att göra lite frukost. Jag öppnade det stora kylskåpet och tog ut ett yoghurtpaket och hällde upp i en skål. Louis avbröt tystnaden och sa:

- jag pratade med Tom förut och han gick tillslut med på att ge oss en vecka ledigt om två veckor så vi kan åka till Thailand.

Louis sprack upp i ett stort leende.
- kan du fatta att vi ska till Thailand Hazza!! Sa han och hoppade upp och ner som en duracel kanin. Jag skrattade åt honom och ställde in yoghurten igen. Innan jag stängde kylskåpsdörren fick jag syn på en motor som log ensam på hyllan och kastade den på honom. Jag prickade honom rakt i pannan och ett litet rött märke började leta sig fram igenom huden.

- aauchh! Nog för att jag gillar morötter men jag gillar inte flygande morötter Harry! Sa han argt och tog sig över pannan innan han brast ut i skratt han med. Mitt i allt började han telefon ringa och han blev seriös igen på nolltid.

- Hej det är Louis, hörde jag honom säga när jag gick ut ur köket. Jag satte mig i soffan och räckte åt mig fjärrkontrollen.

- ja vad bra, då ses vi om 30 minuter vid bowling hallen, avslutade han innan han kom ut och sprang upp för trapporna och in i vår walk-in-closet.

- låt mig gissa, det var Tilda, ropade jag upp till honom. Allt jag hörde som var närmast ett svar var ett svagt ”mmh”.

 

Jag hörde trappsteg i trappan och jag vände mig om i soffan. Han hade på sig ett par röda chinos, ett par blåa TOMS och en blå-vit randig tröja. Ideal outfiten på honom.

- fin du är babe! Sa jag och blinkade med ena ögat. Han tog sin mobil och öppnade ytterdörren men innan han gick gav han mig en släng kyss. Jag skrattade åt hur töntiga vi var men vi var faktiskt bästa, bästa vänner. Vi hade funnit varandra direkt efter att vi blivit ihopsatta på x-factor. Vi kunde skratta och tönta oss men vi kunde också gråta och prata deeptalk med varandra. SOm när han kladdade ner hela mitt ansikte när jag sov och jag sedan gjort en intevju utan att vetat om det men jag älskade honom ändå, min bästa vän.


Lite larry time i dagens kapitel. Det kommer hända mer snart. Jag vill få in de andra killarna mer för nu känns det mest som det bara är Louis, Zayn, Jolina och Tilda som är med..

Kapitel 17 - Gotta be you

Tidigare, Louis perspektiv

- sovgott Lou, jag gillar dig mer än du kan ana. Jag kände hur kroppen fylldes av värme. Om hon bara visste hur mycket jag gillade henne, tänkte jag och stod och log för mig själv på parkeringen medans bilden försvann ur sikte. Jag tog upp mobilen och kollade klockan. 23:37 visade den. Jag öppnade twitter, skrev ”love your smile” och la sedan ner den i fickan igen. Innan jag ens hunnit gå max två meter kände jag hur det vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen och såg ett välbekant namn på skärmen. Tilda. Jag kunde inte låta bli att le innan jag låste upp och läste sms:et om och igen.




Tildas perspektiv



"Baby let me find out your secret, just let me in and let me show you that I keep it. I like you Lou. " knappade jag in på den tomma rutan och skickade iväg. Jag tyckte att det var lite kul eftersom han sjöng den meningen i Another World, och den passade perfekt för vad jag känner. Jag vill veta. Vill veta vad han tänkte, vad han känner. Jag förstår ju om han inte vill hoppa rakt in i ett förhållande eftersom han och Eleanor nyss gjort slut men jag gillade honom, så himla mycket. Jag avbröts i mina tankar av Harry.

 

- Hey, vi är framme, sa han och log vänligt mot mig. Jag knäppte upp säkerhetsbältet och puttade till på Jolina som hade somnat. En liten dreggelpöl visade sig på hennes axel och jag skrattade åt henne.


- sömntuta, vakna nu. Vi är framme, sa jag och klappade henne mjukt på kinden tillskillnad från Harry som nu var påväg att snärta till henne med fingret på kinden. Hon vaknade upp med ett ryck och kollade på oss. Vi gick ur bilen och tackade Harry för skjuttsen. Innan han körde iväg hörde jag hur förnster rutan rullades ner och hans lockinga kallufs stack ut. 

- Tilda, jag ser att Louis verkligen gillar dig. Det har han gjort från dag ett. Godnatt, sa han och körde iväg.

 

Med trötta steg klev vi in i lobbyn och sleg in i hissen.

- jag är sugen på ett glas vin, är inte du det? sa Jolina glatt helt plötsligt. 

- värst vad du var pigg då, sa jag och skrattade och fortsatte: men visst. Ett gals vin skulle sitta bra. Hissen stannade på vår våning och vi gick in på vårt rum. Jag dumpade min jeansjacka på stolen som var placerad i hallen. Jag gick in i sovrummet och drog fram min resväska. Mitt i röran hittade jag en röd stickad tröja, ett par hotpants och ett par mysiga strumpor. Jag bytte om och satte upp håret i en slarvig tofs. Gick in i badrummet och sminkade av mig. Jag hörde hur Jolina beställde upp room service. Två rödvins glas. 

- du är bara 17 Jolina. Man får inte dricka alkohol då, sa jag och blinkade med ena ögat medans jag gick och satte mig i den stora mysiga soffan längre in i hotellrummet. Hotellrummet hade en mysig känsla. Det kändes som man satt hemma i soffan med bilder på väggarna och massa tända ljus. Hon skrattade högt och hoppa ner i soffan hon med. Hon kröp närmare mig och gav mig en stor kram. 

- du och jag har ju knappt fått någon tid med varandra alls..sa hon. 

- nej, men vi får ta igen det nu, sa jag och pillade bort lite hår som fallit ner i ögat på mig. Det knackade på dörren och jag reste mig upp. 

-det är väl bäst att jag öppnar ifall han skulle vilja ha legitimation, sa jag och räckte ut tungan åt henne. Jag öppnade dörren, tackade servitören och bar in glasen. Jag räckte Jolina det ena glaset och slog mig sedan ner. Hon kollade på mig med sina stora ögon och log. Det såg ut som om hon var påväg att säga något. 

- det är jag och Zayn nu, sa hon slutligen och log stort. 

- nääeh? utbrast jag och kramade om henne. Jag fortsatte:

- när hände detta då? nog för att jag vet att ni har varit väldigt mycket på varandra, om du fattar vad jag menar, sa jag och skrattade högt. Nu var det Jolinas tur att räcka ut tungan mot mig. 

- förut idag. Duvet när Harry hade kört oss till deras ställe och så kom ju Zayn där, ja..då så gick ju ni i förväg. Det var då han frågade mig, sa hon och log lite stort som tidigare. Hon såg så lycklig ut. Hon fortsatte:
- men..jag har aldrig blivit tillsammans med någon så fort efter att ha träffat personen så det känns bara lite märkligt, om du förstår vad jag menar, sa hon och räckte sig mot vinglaset och tog en klunk. Jag nickade. Jag förstod. Eller nästan iallafall. Jag och Louis var inte tillsammans men jag gillade honom verkligen. 

- jag blir så glad av att se dig så lycklig,sa jag. Hon log och jag log tillbaka mot henne. 

- kan du fatta att vi ska till Thailand med One Direction? sa hon och skrattade samtidigt som hon skakade på huvudet som om hon inte förstod det hela. 

- du får nog ändra det där, vi ska till Thailand med våra bästavänner, sa jag och skrattade med henne. 

- ännu mer obegripligt, sa hon. Jag sträckte mig efter en filt och la den över våra ben. 

- de är verkligen fina killar, allihop. Och så roliga! Hahah, jag har nog aldrigt skratta så mycket i mitt liv, sa jag och kollade på henne. 

- nä inte jag hel...hon hann aldrig avsluta meningen innan hennes ögonlock föll ihop och hon somnade. Jag bestämde mig för att göra samma sak. Men innan det måste jag bara kolla mig mobil, tänkte jag. Ett nytt medelande. Men inte från den jag ville att det skulle vara från. Carl stod det och jag 'slideade' upp mobilen och läte. " förlåt...jag skulle inte sagt det där. Hör av dig. Jag saknar dig. Puss och kram C." Åh..var han tvungen att göra allt så himla krångligt var den sista tanken som flög genom huvudet innan jag anslöt mig till drömmarnas värld.


Kom igen nu! Ni är lite dåliga på att kommentera. Och till er som gör det - tack så jätte mycket för era fina ord. Det värmer verkligen. Idag blev det en lite tråkig del där man bara fick se tjejerna mysa. Hoppas det var okej. Kommentera nu!

 


RSS 2.0