.

Tidigare, Jolinas perspektiv

Han kollade upp på mig med tårar på sina kinder och stammade fram något som lät som ”Danielle”. Det var då polletten trillade ner. Ingen Danielle var här, vilket hon borde ha varit för hon skulle ha kommit hem igår kväll. Oh nej, hoppas det inte har hänt något. Stackars lilla Liam, tänkte jag och kramade om honom hårdare.

Tildas perpektiv - 2 dagar tills Thailand

- vadå? Sa hon bara så? frågade jag Jolina som nu satt i omklädningsrummet och berättade om Liam och Danielles uppbrott. Stackars Liam, han som var den snällaste människan på jorden, han förtjänar inte sånt. Jolina nickade och tittade sorget på mig. Hon kliade sig i huvudet och bet lite på insidan läppen.

- du föresten! Hur går det för dig och Louis ? Vi har ju knappt hunnit prata, sa hon medans hon trilskades med att få stängt dragkedjan på sin kostym. Jag tecknade åt henne att hon skulle vända sig om och drog upp dragkedjan åt henne.

- det går jättebra, jag tror att det börjar bli - jag sänkte rösten och kollade mig omkrig så inga andra tjejer som bytte om skulle höra och försatte - ganska seriöst. Han kysste mig faktiskt igår kväll. Jag fnissade men Jolina däremot satt med öppen mun och stirrade på mig. Jag slog mig ner på bänken för att trä på mig de envisa strumporna som vägrade glida på.

- så vadå, är det ni nu? hon klappade händer och sken upp i ett leende som skulle vara en underbedrift om det kallats stort. Jag la min hand på hennes klappande händer och drog ner dem när jag såg att en av tjejerna kollade på oss. Hon log misstänksamt stort mot oss. Ända sedan Zayn och Jolina gått ut med deras förhållande var det stort sätt omöjligt att gå ut med henne utan att bli stoppad av ,minst, ett fan. Endast några få av dem kände igen mig från det där SugarScape inlägget som de skrivit om mig och Louis.

- nej, eller jag vet inte. Jag reste mig upp från bänken för att hämta skorna som stod en kasse mitt i rummet. Mina ögon fladdrade förbi varje sko för att hitta siffrorna 39. Längst ner låg ett det ett par. Skorna var en street modell från adidas. De var turkosa och matchade den vita helkroppsdräkten med turkosa detaljer vi hade på oss. När jag snörat på dem på foten reste jag mig upp från golvet och möttes av Alexandra Burke. Det var inte första gången jag träffade henne men jag blev alltid lika exalterad. Under flera år hade hon varit min favorit.


- Tilda, skulle du kunna visa mig det där steget vi gör vid "i can do it even better with broken heels" meningen? Hon kollade vädjande på mig och jag ställde upp bredvid henne. Hon följde med riktigt bra och när hon äntligen kunde det som ett rinnan vatten kramade hon om mig och sprang iväg för att fixa håret. Vi dansare var redan klara och skulle nu repitera dansen tillsammans med scenkläder så allt satt till 100%.

Folk sprang runt som yra höns backstage och fixade till det sista innan vi skulle upp på scen. Alexandra värmde upp rösten och resten av tjejena kroppen. Mitt i en strechning kom en stressad gubbe fram bakom den stora ridån.


- komigen, ni ska på scen nu. 1..2..3..4..5, och så. Det var helt svart i lokalen och allt man hörde var applåder. Mitt hjärta dunkade snabbt och jag slog en blick mot Jolina som stod mitt emot mig. Hon såg lite lugn ut som vanligt. Jag själv kände mig som ett vrak. Men det brukade försvinna när musiken gick igång. Och det gjorde den nu. Nu kör vi, tänkte jag och drog upp armarna i luften.