Kapitel 32 - Gotta be you
Tidigare, Jolinas perspektiv
Jag och Tilda hade skrivit på ett kontrakt för en dansfirma som hyr ut dansare till stora shower, för några dar sen som skulle räcka två månader fram efter att x-factor slutat. Jag älskade London. Det var här jag ville bo. Jag ville inte bo med vem som helst heller, utan med en väldigt speciell person. Och den personen låg nu och snarkade tyst på min axel.
Jolinas perspektiv
”Pp..Phuk..Phuket..där!” mumlade jag för mig själv när mina ögon snabbt registrerade varenda avgång och ankomst på den stora skärmen som satt uppe mitt i flygplatsen för att hitta vårt flyg. Jag kollade upp i hörnet där några små orangea siffror visade tiden. Klockan var nu 09:22 och det var endast 8 minuter kvar innan planet skulle lyfta. Precis när jag skulle vända mig om kom det upp en ny tid på raden ”Phuket, Thailand” och bredvid stod det ”Delayed ten minutes”. Nu skulle vi hinna… förhoppningsvis, tänkte jag och vände mig snabbt om. Jag letade med blicken över alla människor som stod i entrén efter en mörkbrun kalluffs. Vilket var ganska hopplöst eftersom det stod sådär några hundra pers. Jag bytte taktik och försökte hitta någon med en röd hoodie på sig, svarta Ray-Bans – mest för att inte bli igenkänd - och håret. Det lönade sig. Jag började gå fram till Zayn men stötte in i någon.
- Oj, ursäkta mig, sa tjejen och kollade upp på mig. Det ursäktande leende hon haft på läpparna var snabbt borta och nu stod hon och gapade mot mig. Jag skrattade lite tyst och sa:
- nej mitt fel, är du okej? Hon nickade bara för att sedan dra upp sin väska mot sig och plocka fram en kamera. Hon höll upp den och kollade frågandes på mig. Jag, tillskillnad från de första dagarna Zayn och jag hade kommit ut med vårt förhållande inte fattat ett dugg varför folk ville ta kort med mig, nickade vant och ställde mig bredvid henne. Jag la armen om hennes midja och hon log stort mot mig. Hennes bruna långa hår kittlade mig på handen vid ryggslutet. Vi tog några bilder och jag vände mig mot henne.
- Vad heter du? Frågade jag. Jag kollade bort mot Zayn som stod och kollade runt omkring sig. Antagligen letade han efter mig. Jag hade egentligen inte tid att stå och prata med fans men hon var så gullig så jag kunde inte låta bli. Det kan ju inte ta mer än en minut, tänkte jag och rättade till min tofs.
- Amanda, jag är ett stort fan av One Direction, sa hon på en bred engelsk dialekt som jag inte riktigt kunde placera.
- Vart kommer du från? Jag var bara tvungen att få reda på det annars skulle det ligga och gnaga hela dagen.
- Southampton, sa och log mot mig. Hennes söta leende skulle göra även den suraste personen glad och jag gav henne en extra kram innan jag var tvungen att gå.
- trevligt att träffas Amanda, sa jag medans jag små sprang bort mot Zayn.
- Vart har du varit? Du var ju borta i typ fem minuter, men skit samma, sa han och kysste mig i pannan. Han fortsatte:
- Jag fick tag på Paul och han har ringt och fixat så det står en gubbe och fixar våra väskor och allt så vi bara kan gå på planet. Jag nickade och tog hans han. Vi började små springa lite men stannade snabbt så folk kollade extra mycket på oss. Killarna var enormt stora i England och att bli stoppade av skrikande tonårs tjejer vad inte det vi behövde nu. Med snabba steg gick vi mot en lite rund gubben med flint. Han fixade allt och visade vägen till gaten där planet stod och väntade.
- de kollar på oss, viskade jag till Zayn när vi gick igenom flygplanet för att hitta våra platser. Längre bort i den smala gången, till vänster såg jag en glad Niall sitta och vinka.
- kanske för att vi är de som har försenat allt, små skrattade Zayn och tog ett fastare tag om min hand. När vi kommit närmare och satt oss ner började utfrågningen.
- Så, nu vill jag ha en bra förklaring, vad fick er att glömma att ställa klockan, sa Louis och kollade busigt på oss. Jag kollade på Zayn som satt och kramade om Harry och våra blickar möttes och vi brast ut i gapflabb. Om de bara visste..tänkte jag och skrattade.
Förlåt, förlåt för ett så sent kapitel! Hoppas ni gillar det, godnatt!
- Oj, ursäkta mig, sa tjejen och kollade upp på mig. Det ursäktande leende hon haft på läpparna var snabbt borta och nu stod hon och gapade mot mig. Jag skrattade lite tyst och sa:
- nej mitt fel, är du okej? Hon nickade bara för att sedan dra upp sin väska mot sig och plocka fram en kamera. Hon höll upp den och kollade frågandes på mig. Jag, tillskillnad från de första dagarna Zayn och jag hade kommit ut med vårt förhållande inte fattat ett dugg varför folk ville ta kort med mig, nickade vant och ställde mig bredvid henne. Jag la armen om hennes midja och hon log stort mot mig. Hennes bruna långa hår kittlade mig på handen vid ryggslutet. Vi tog några bilder och jag vände mig mot henne.
- Vad heter du? Frågade jag. Jag kollade bort mot Zayn som stod och kollade runt omkring sig. Antagligen letade han efter mig. Jag hade egentligen inte tid att stå och prata med fans men hon var så gullig så jag kunde inte låta bli. Det kan ju inte ta mer än en minut, tänkte jag och rättade till min tofs.
- Amanda, jag är ett stort fan av One Direction, sa hon på en bred engelsk dialekt som jag inte riktigt kunde placera.
- Vart kommer du från? Jag var bara tvungen att få reda på det annars skulle det ligga och gnaga hela dagen.
- Southampton, sa och log mot mig. Hennes söta leende skulle göra även den suraste personen glad och jag gav henne en extra kram innan jag var tvungen att gå.
- trevligt att träffas Amanda, sa jag medans jag små sprang bort mot Zayn.
- Vart har du varit? Du var ju borta i typ fem minuter, men skit samma, sa han och kysste mig i pannan. Han fortsatte:
- Jag fick tag på Paul och han har ringt och fixat så det står en gubbe och fixar våra väskor och allt så vi bara kan gå på planet. Jag nickade och tog hans han. Vi började små springa lite men stannade snabbt så folk kollade extra mycket på oss. Killarna var enormt stora i England och att bli stoppade av skrikande tonårs tjejer vad inte det vi behövde nu. Med snabba steg gick vi mot en lite rund gubben med flint. Han fixade allt och visade vägen till gaten där planet stod och väntade.
- de kollar på oss, viskade jag till Zayn när vi gick igenom flygplanet för att hitta våra platser. Längre bort i den smala gången, till vänster såg jag en glad Niall sitta och vinka.
- kanske för att vi är de som har försenat allt, små skrattade Zayn och tog ett fastare tag om min hand. När vi kommit närmare och satt oss ner började utfrågningen.
- Så, nu vill jag ha en bra förklaring, vad fick er att glömma att ställa klockan, sa Louis och kollade busigt på oss. Jag kollade på Zayn som satt och kramade om Harry och våra blickar möttes och vi brast ut i gapflabb. Om de bara visste..tänkte jag och skrattade.
Förlåt, förlåt för ett så sent kapitel! Hoppas ni gillar det, godnatt!
Kommentarer
Postat av: Novell about 1D :)
Skitbra :)
Sugen på att göra ett länkbyte ?
Trackback
