.

Tidigare, Harrys perspektiv
- fin du är babe! Sa jag och blinkade med ena ögat. Han tog sin mobil och öppnade ytterdörren men innan han gick gav han mig en släng kyss. Jag skrattade åt hur töntiga vi var men vi var faktiskt bästa, bästa vänner. Vi hade funnit varandra direkt efter att vi blivit ihopsatta på x-factor. Vi kunde skratta och tönta oss men vi kunde också gråta och prata deeptalk med varandra. SOm när han kladdade ner hela mitt ansikte när jag sov och jag sedan gjort en intevju utan att vetat om det men jag älskade honom ändå, min bästa vän.

Jolinas perspektiv

– Jag drar nu, vi hörs sen puss, ropade Tilda och knackade lite på badrumsdörren. Jag spottade ut tandkrämen, sköljde av tandborsten och la den i necessären som stod på handfatsbänken. Jag låste upp dörren och möttes av ett glatt leende.

- Ha så kul! Sa jag och kramade om henne. Hennes hår kittlade mig på näsan och jag kände en nys komma.
- Aaaatschoou, nös jag och kliade mig på näsan. Tilda kollade på mig och skrattade. Jag granskade hennes val av kläder lite diskret och märkte att hon liknade Louis. Hennes bruna hår hade hon lagt i en stor sidbena långt på ena sidan så hennes hår bubblade upp sig uppe på huvudet. Hon hade en blåvit randig långärmad tröja, ett par röda chinos och ett par vita toms. Jag skrattade lite och sa:

- Du har inte tänkt på att Louis går klädd sådär ungefär 90 % av alla dagar på året? Alltså så är det ganska stor risk att ni kommer se identiska ut idag om han också har på sig det där…

- Äsch…då får vi väl se ut som tvillingar då, sa hon och ryckte på axlarna. Hon gick mot dörren och vinkade hejdå till mig innan hon stängde dörren. Jag gick med tunga steg till sovrummet och slängde mig på sängen. Huvudvärken dunkade i mitt huvud och jag suckade högt. Det skulle bli så kul att komma iväg till sol och värme men det kändes som om något var fel. Det var en tanke som störde mig, om jag bara visste vad det var. Jag kliade mig på huvudet och kände mig som en vetenskapsman som försöker komma på en lösning till hur det kommer sig att människan kan skapa nya liv. Det var då det slog mig. Herre min skapare! Hur kunde jag glömma det? Jag reste mig snabbt upp och sprang bort mot min mobil som låg på laddning. Jag letade upp Zayns nummer i telefon boken och tryckte på ring. Efter 33 sekunder utan svar avslutade jag samtalet och letade upp ett N i listan. Där, Niall. Återigen tryckte jag på ring och väntade spänt på ett svar

- Hallå? hörde jag Nialls morgontrötta röst svara.

– Hej det är Jolina, sa jag snabbt för att sedan kunna fråga min fråga. Innan han ens hunnit påbörja en ny mening sa jag:
- Vad har vi tänk med egentligen? Vi kan ju inte alls åka till Thailand om två veckor. Ni ska ju på eran UK tour då! Jag hörde hur Niall skrattade på andra sidan luren.

– Lugn… tror du inte vi redan har tänkt på det? Den har blivit flyttad fram en månad, sa han. Jag andades ut. Puh! Såklart att de redan hade tänkt på det.
- förlåt, vi glömde berätta det för er, försatte han lite dystert.

- Åh det gör inget Niall. Jag ville bara se till så ni inte glömt av det eller något..haha. fast det skulle väl aldrig Tom låta er göra.

- Nä, vår kära maneger är ett kontrollfreak. Men jag måste gå, ha det bra Jolina, vi hörs! Niall klickade av samtalet och jag satte mig ner på golvet. Alla jobbiga stress tankar försvann. Jag bestämde mig för att ringa Zayn igen. Han kanske sov förut? Jag klicka upp hans nummer i kontakt boken igen och ringde. Han svarade inte… undrar vad han gör, tänkte jag och reste mig upp för att klä på mig. Jag behöver ju lite nya bikinisar till Thailand. Jag gick till mig resväska och drog fram ett par svarta jeans. Det fick bli ett tunnt vitt linne till och ett par svarta dr martins. Jag tog min väska innan jag lämnade hotellrummet. London, here I come!