Kapitel 24 - Gotta be you
Tidigare, Liams perspektiv
- Danielle, snälla, bad jag. Jag ville inte att hon skulle vara här mer. Jag behövde bara gråta ut själv.
Hon gick med tunga steg till hallen och stannade när hon höll handen på handtaget.
- jag hoppas att du kan förlåta mig en dag Liam, sa hon och gick ut.
Jolinas perspektiv
Hej mamma! Jag saknar dig jättemycket… och brorsan också såklart. Hälsa honom från mig. Och om du springer på pappa, hälsa till honom med. Allt bra annars? Ingen ny man på väg?
Förlåt för att jag inte har hört av mig men jag har haft fullt upp. Det går så himla bra här. Sist vi pratades vid fick jag ju reda på att jag och Tilda fick stanna och dansa kvar. Det har hänt massvis sen dess. Det är faktiskt så att jag har en pojkvän nu. Han heter Zayn och är en fantastisk kille. Han behandlar mig som en prinsessa. Vet du vad han kom hem med till mig igår?! Ett par Chanel ballerinas. De är såååå fina! Du skulle älska honom, och skorna haha!
Om bara två dagar så åker jag, Tilda, Zayn och hans vänner till Thailand. Det ska bli väldigt skönt med en paus. Vi har jobbat i en vecka nu med ett framträdande som ska ske ikväll. Det är för Alexandra Burke som ska uppträda på en show. (Jag kan länka klippet när det kommer ut på YouTube). Och just det.. Jag glömde nämna att Zayn är en av medlemmarna i One Direction. Lyssna på deras skiva så du är lite uppdaterad när du får träffa honom, den finns i min bokhylla. Puss och kram //Jolina.
Jag tryckte på ”send” och det lilla kuvertet flög fram på skärmen och stoppade ner mitt mejl, för att sedan försvinna ur bild. Jag tog en klunk ur teet som stod i en stor kopp på nattduksbordet. Det var kallt och smakade i stort sett ingenting. Jag kan ju inte påstå att jag tycker blåbärs te är speciellt gott men det var den ända smaken som fanns kvar uppe på rummet. Och att gå ner till lobbyn var inte ens en möjlighet. Efter det träningspasset vi hade igår var jag knappt kapabel att göra något. Förhoppningsvis försvann träningsvärken tills ikväll. Jag reste mig stelt upp från den alltför sköna hotellsängen och lade ner laptoppen på min resväska som stod intryckt i ett hörn. För en gång skull var den ganska organiserad då Tilda hade fått ett ryck igår kväll och strukit och vikt alla kläder. Nu var hon ute och sprang, hur hon nu orkade det... Egentligen borde jag väl också göra det, för det bästa sättet att bli av med träningsvärk är ju att träna bort det. Efter några suckar och stön, bestämde jag mig för att ta en joggingtur till Zayn. Jag satte mig ner vid min resväska och rotade fram ett par rosa Juicy Couture byxor, ett pösigt linne och mina springskor. Väskan såg lika hemsk ut som den gjort innan Tilda varit här och organiserat.. jag och hålla ordning på mina kläder går inte ihop. Hehe förlåt mig Tilda, tänkte jag och skrattade lite tyst för mig själv. Jag drog på mig kläderna och satte upp håret i en stram tofs. Mitt blonda hår hade växt lite sedan jag kommit till London, så det behövdes en klippning. Jag gjorde en mental anteckning på det medans jag knöt skorna. Ut genom dörren och ner för trapporna. Hissen kunde man få vänta på i en evighet eftersom det fanns 18 våningar i huset. Vi bodde bara på 4de. När jag kom ner till lobbyn stod det en kille som såg ut att arbeta på hotellet och han öppnade dörren för mig. Jag tackade och gick ut mot gatan. Det blåste lite kallt och jag ångrade nästan att jag inte tagit någon kofta, men jag skulle bli svettig så fort jag börjat springa. Det låg i släkten. Det kunde se ut som jag hade blivit doppad i en sjö efter en timmes träning, men som tur var luktade det inget. Hoppas jag i alla fall… jag satte mål på Zayns lägenhet och började gå snabbt för att värma upp. Sekunden innan jag skulle börja springa ropade någon mitt namn. Jag stannade upp och kollade mig omkring. En bit bort stod det tre tjejer med ”I love One Direction” tröjor. De vinkade febrilt åt mig. I ren förvåning vinkade jag tillbaka. De började gå framåt mot mig så jag stannade på stället. En av tjejerna sa:
- så det är du som är Zayns flickvän? Hon log stort och jag kunde inte låta bli att göra det samma.
- ja det är jag, sa jag. Den ena tjejen tog upp sin mobil och frågade om hon fick ta en bild. En bild med mig? Tänkte jag. Sen när ville folk ta bilder med mig? En annan av de tre tjejerna öppnade munnen för att säga något. Men hon stängde den igen och kollade ner. Hon gjorde ett till försök och jag såg hur hennes händer skakade.
- jag är ett stort fan av dig, för din dans, sa hon tillslut och de andra tjejerna nickade och höll med. Jag kunde inte göra något annat än att ge de en stor bamse kram.
- åh vad gulliga ni är! Det värmer verkligen när ni säger så, sa jag och kände nästan en tår komma. Jag var ganska snyftig av mig. Låg också i släkten.. Vad heter ni tjejer? frågade jag.
- Jag heter Allison, det här är Philippa och det Sky. Jag stod och snackade lite med dem en stund och lovade att följa dem på twitter. Så fort de gått tog jag upp min mobil ut fickan och följde var och en av dem. Jag skrev en tweet innan jag stoppade ner den igen i fickan och playade musiken. ” Will never forget you guys, you were lovely @SkyHeartsZaynMalik @PhilippaaA and @AlliAllison.” Med ett stort leende satte jag kurs mot mitt mål och började springa. Efter mycket flås och smärta i benen kom jag äntligen fram till Zayns lägehet. Men han öppnade inte. Jag kollade in i brevlådan men det var helt svart. Som tur var hade låg Liams lägenhet bara några trappor upp. Han kanske var där? Dörren öppnades och jag möttes av en sönder gråten Liam med röda ögon och rufsigt hår. Vad i..?
- men vännen, vad har hänt? Sa jag, gick in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Han omfamnade mig och vi stod så länge. Jag kände hur det blev alldeles blött på min högra axel av tårar men det gjorde inget. Han fick krama mig så länge han behövde. Ibland, vet jag själv av egna efaranheter, känns det bäst att bara få krama om någon utan att egentligen säga något. Han kollade upp på mig med tårar på sina kinder och stammade fram något som lät som ”Danielle”. Det var då polletten trillade ner. Ingen Danielle var här, vilket hon borde ha varit för hon skulle ha kommit hem igår kväll. Oh nej, hoppas det inte har hänt något. Stackars lilla Liam, tänkte jag och kramade om honom hårdare.
HOPE YOU LIKE IT! Berätta vad ni tycker :) KRAM!
- Danielle, snälla, bad jag. Jag ville inte att hon skulle vara här mer. Jag behövde bara gråta ut själv.
Hon gick med tunga steg till hallen och stannade när hon höll handen på handtaget.
- jag hoppas att du kan förlåta mig en dag Liam, sa hon och gick ut.
Jolinas perspektiv
Hej mamma! Jag saknar dig jättemycket… och brorsan också såklart. Hälsa honom från mig. Och om du springer på pappa, hälsa till honom med. Allt bra annars? Ingen ny man på väg?
Förlåt för att jag inte har hört av mig men jag har haft fullt upp. Det går så himla bra här. Sist vi pratades vid fick jag ju reda på att jag och Tilda fick stanna och dansa kvar. Det har hänt massvis sen dess. Det är faktiskt så att jag har en pojkvän nu. Han heter Zayn och är en fantastisk kille. Han behandlar mig som en prinsessa. Vet du vad han kom hem med till mig igår?! Ett par Chanel ballerinas. De är såååå fina! Du skulle älska honom, och skorna haha!
Om bara två dagar så åker jag, Tilda, Zayn och hans vänner till Thailand. Det ska bli väldigt skönt med en paus. Vi har jobbat i en vecka nu med ett framträdande som ska ske ikväll. Det är för Alexandra Burke som ska uppträda på en show. (Jag kan länka klippet när det kommer ut på YouTube). Och just det.. Jag glömde nämna att Zayn är en av medlemmarna i One Direction. Lyssna på deras skiva så du är lite uppdaterad när du får träffa honom, den finns i min bokhylla. Puss och kram //Jolina.
Jag tryckte på ”send” och det lilla kuvertet flög fram på skärmen och stoppade ner mitt mejl, för att sedan försvinna ur bild. Jag tog en klunk ur teet som stod i en stor kopp på nattduksbordet. Det var kallt och smakade i stort sett ingenting. Jag kan ju inte påstå att jag tycker blåbärs te är speciellt gott men det var den ända smaken som fanns kvar uppe på rummet. Och att gå ner till lobbyn var inte ens en möjlighet. Efter det träningspasset vi hade igår var jag knappt kapabel att göra något. Förhoppningsvis försvann träningsvärken tills ikväll. Jag reste mig stelt upp från den alltför sköna hotellsängen och lade ner laptoppen på min resväska som stod intryckt i ett hörn. För en gång skull var den ganska organiserad då Tilda hade fått ett ryck igår kväll och strukit och vikt alla kläder. Nu var hon ute och sprang, hur hon nu orkade det... Egentligen borde jag väl också göra det, för det bästa sättet att bli av med träningsvärk är ju att träna bort det. Efter några suckar och stön, bestämde jag mig för att ta en joggingtur till Zayn. Jag satte mig ner vid min resväska och rotade fram ett par rosa Juicy Couture byxor, ett pösigt linne och mina springskor. Väskan såg lika hemsk ut som den gjort innan Tilda varit här och organiserat.. jag och hålla ordning på mina kläder går inte ihop. Hehe förlåt mig Tilda, tänkte jag och skrattade lite tyst för mig själv. Jag drog på mig kläderna och satte upp håret i en stram tofs. Mitt blonda hår hade växt lite sedan jag kommit till London, så det behövdes en klippning. Jag gjorde en mental anteckning på det medans jag knöt skorna. Ut genom dörren och ner för trapporna. Hissen kunde man få vänta på i en evighet eftersom det fanns 18 våningar i huset. Vi bodde bara på 4de. När jag kom ner till lobbyn stod det en kille som såg ut att arbeta på hotellet och han öppnade dörren för mig. Jag tackade och gick ut mot gatan. Det blåste lite kallt och jag ångrade nästan att jag inte tagit någon kofta, men jag skulle bli svettig så fort jag börjat springa. Det låg i släkten. Det kunde se ut som jag hade blivit doppad i en sjö efter en timmes träning, men som tur var luktade det inget. Hoppas jag i alla fall… jag satte mål på Zayns lägenhet och började gå snabbt för att värma upp. Sekunden innan jag skulle börja springa ropade någon mitt namn. Jag stannade upp och kollade mig omkring. En bit bort stod det tre tjejer med ”I love One Direction” tröjor. De vinkade febrilt åt mig. I ren förvåning vinkade jag tillbaka. De började gå framåt mot mig så jag stannade på stället. En av tjejerna sa:
- så det är du som är Zayns flickvän? Hon log stort och jag kunde inte låta bli att göra det samma.
- ja det är jag, sa jag. Den ena tjejen tog upp sin mobil och frågade om hon fick ta en bild. En bild med mig? Tänkte jag. Sen när ville folk ta bilder med mig? En annan av de tre tjejerna öppnade munnen för att säga något. Men hon stängde den igen och kollade ner. Hon gjorde ett till försök och jag såg hur hennes händer skakade.
- jag är ett stort fan av dig, för din dans, sa hon tillslut och de andra tjejerna nickade och höll med. Jag kunde inte göra något annat än att ge de en stor bamse kram.
- åh vad gulliga ni är! Det värmer verkligen när ni säger så, sa jag och kände nästan en tår komma. Jag var ganska snyftig av mig. Låg också i släkten.. Vad heter ni tjejer? frågade jag.
- Jag heter Allison, det här är Philippa och det Sky. Jag stod och snackade lite med dem en stund och lovade att följa dem på twitter. Så fort de gått tog jag upp min mobil ut fickan och följde var och en av dem. Jag skrev en tweet innan jag stoppade ner den igen i fickan och playade musiken. ” Will never forget you guys, you were lovely @SkyHeartsZaynMalik @PhilippaaA and @AlliAllison.” Med ett stort leende satte jag kurs mot mitt mål och började springa. Efter mycket flås och smärta i benen kom jag äntligen fram till Zayns lägehet. Men han öppnade inte. Jag kollade in i brevlådan men det var helt svart. Som tur var hade låg Liams lägenhet bara några trappor upp. Han kanske var där? Dörren öppnades och jag möttes av en sönder gråten Liam med röda ögon och rufsigt hår. Vad i..?
- men vännen, vad har hänt? Sa jag, gick in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Han omfamnade mig och vi stod så länge. Jag kände hur det blev alldeles blött på min högra axel av tårar men det gjorde inget. Han fick krama mig så länge han behövde. Ibland, vet jag själv av egna efaranheter, känns det bäst att bara få krama om någon utan att egentligen säga något. Han kollade upp på mig med tårar på sina kinder och stammade fram något som lät som ”Danielle”. Det var då polletten trillade ner. Ingen Danielle var här, vilket hon borde ha varit för hon skulle ha kommit hem igår kväll. Oh nej, hoppas det inte har hänt något. Stackars lilla Liam, tänkte jag och kramade om honom hårdare.
HOPE YOU LIKE IT! Berätta vad ni tycker :) KRAM!
Kommentarer
Postat av: Vi :)
Hej där! Jag har skapat en ny one direction novell där jag lägger upp minst en del per dag av min novell. Du kan ju alltid kolla in om du tycker den ser rolig eller bra ut:) Kram x
Postat av: Ida
jätte bra! oj vad sorgligt det blit ;)försök gärna få in lite Niall också :)
Postat av: My
Åh vad bra du skriver! :')
Har du lust att kika in på min ganska nystartade novellblogg? Skulle bli jätte glad, verkligen!! :)xx.
Postat av: Amanda
Sjukt bra..... Längtar till nästa....:)
Postat av: Aliza
Damn vad bra ! Börja läsa för typ en timme sedan och har redan läst alla kapitel :) Kika gärna in på min och mina två kompisars blogg om 1D <3
Trackback
