.

Tidigare, Tildas perspektiv
Jag tog upp mobilen och tog ett kort. När vi landat skulle den upp på Twitter. Det skulle fansen älska. På bilden såg man hur Louis satt ner hasad i sätet med öppen mun och stängda ögon. Han hade en liten mörk fläck på sin blåa tröja under hakan så man kunde ana att han dreglade. Men jag såg också världens finaste människa som såg extra söt ut med en lapp om morötter och BooBears...

Louis perspektiv

- Men hur var det på flygplatsen? Var det mycket folk? Ni blev inte skadade väl? För det står redan i tidningen att ni har åkt iväg på semester, sa mamma och jag kunde nästan se hennes oroande ansikte framför mig. Jag skrattade åt hur hon alltid var så rädd för att någon skulle bli skadad eller att något annat hemsk skulle hända och försökte sedan lugna ner henne.

- Ta det lugnt, det var typ inget folk alls som kände igen oss här. Bara några svenskar och britter som vi träffade på flyget.

- Är du säker?

- Haha ja mamma!

- Okej, jag får väl ge mig... hur går det med Tilda då? jag kunde höra nyfikenheten i rösen på henne.

- Jag vet inte..alltså jag gillar henne så himla mycket men jag vet inte om hon känner samma sak som jag..

- Men hon skrev väl att hon gillade dig ”mer än du kan ana” eller något sånt i smset? Sa mamma och gjorde till rösten på ”mer än du kan ana”.

- Ja..jo, sa jag tyst och bet lite i nageln.

- Dåså! Vad är problemet? Gå bara upp till henne och säg allt du känner. I själva verket, varför övar du inte nu? Sa hon och lät sådär stolt som hon gör när hon tycker att hon har kommit på något jättesmart. Jag skrattade lite tyst och sa:

- Ska jag öva för dig? Men okej, det jag vill få sagt är att jag verkligen gillar Tilda. Inte bara på kompis sätt utan mer..om du fattar.. jag tror till och med att jag är kär i henne. Varje gång hon kommer in i ett rum är det som hela rummet lyses upp och alla blir automatiskt glada. Hennes närvaro får mig sådär pirrig och det känns som jag bara gör bort mig så fort hon kollar på mig, jag pausade och flinade för mig själv men fortsatte sen: hon får mig alltid att skratta och …

Tildas perspektiv

Jag rundade hörnet och skulle precis öppna dörren som stod på glänt för att visa hur många ’mentions’ bilden av Loui när han sov hade fått på twitter, när jag hörde han röst. Han pratade ett tag, det tystnade och sen började han prata igen. Aha.. han pratar i telefon, tänkte jag och var just på väg att vända om när jag hörde mitt namn. Av ren reflex tryckte jag örat mot dörrspringan och lyssnade. Egentligen kanske jag inte borde… jag tvekade ett tag men stannade kvar.

-  …den gången vi kysstes var det som jag bara ville hoppa fem meter upp i luften av lycka. Och jag känner ett stort behöv av att skydda henne. När hon är rädd vill jag bara hålla om henne och få rädslan att försvinna. Som idag, när vi flög, så mådde hon jättedåligt. Jag ville bara ta bort allt det dåliga och få henne att bli glad igen. Och hon är spontan, precis som jag vill att en tjej ska var, och hennes humor, han avbröt sig och skrattade. Det blev tyst ett igen.

- jaja okej mamma, jaa jag ska! Okej, ja, puss. Jag kunde höra hur hans mobil dunsade ner på bordet och antagligen hade de lagt på. Jag såg min chans och öppnade försiktigt dörren. Dörren knarrade högt och jag grimaserade av ljudet. Han vände sig hastigt om kollade på mig. Han kollade sedan ner på golvet som en blyg lite pojke.

- hörde du? Frågade han tyst och kollade upp på mig. Jag gick närmre samtidigt som jag nickade.

- ja det gjorde jag, och jag känner samma för dig. Eller, kanske inte riktigt det där med och skydda dig men du förstår poängen, sa jag och fnittrade lite. Louis sken upp i ett leende. Han gick mot mig och tog tag om mina händer. Han kollade in i mina ögon och lutade sig sakta framåt. Jag kände hans läppar möta mina och ett lyckorus sköt genom kroppen. Nästan som på nyårsafton vid tolvslaget. Våra läppar särades och vi lutade våra pannor mot varandra. Han log sitt gulliga leende och jag anslöt mig till det. Han drog sin hand genom mitt hår och stannade i nacken. Jag gav honom en snabb puss på näsan.

- vem var det du pratade med föresten? Frågade jag nyfiket och Louis log lite generat.

- mamma, sa han.

- aw, boobear, ska vi bada? Sa jag för att reta honom lite. Men innan jag visste ordet av hade ha slängt upp mig på axeln. Jag sprattlade med benen men han höll ett fast grepp. Han började springa ut från den lilla bungalowen och ner mot stranden där de andra satt och stekte. Jag skrek högt och alla kollade upp. De började skratta och reste sig upp. Jag kunde se hur de sprang efter ner mot havet. Louis tog tag i min midja och slängde ner mig i vattnet.

- aaaahhhh! Louis! Skrek jag bestämt när jag kommit upp till vatten ytan. Alla stod bara och skrattade åt mig. Jag började skvätta vatten på Louis som straff men det slutade bara med ett sort vattenkrig med alla.