.

Resten av bilresan till flygplatsen ägnade jag åt att tänka på den där tjejen i Southampton. Tjejen med det långa bruna håret och de choklad bruna ögonen. Hennes hud hade varit solbränd och hennes leende stort. Även fast jag gråtigt mig till sömns de två senaste dagarna efter att Danielle dumpat mig så kunde jag inte sluta tänka på henne. Och jag visste inte ens hennes namn. Det ända jag visste var att hon antagligen var ett fan och bodde troligen i närheten av Southampton. Och troligtvis kommer jag aldrig få reda på vem hon är. Mitt i tankarna pekade Harry in sitt finger i kinden på mig och sa: 

- Vi är framme nu, hoppa ur och ta din väska. Jag gjorde som han sa och gick tillsammans med Niall och Tilda mot flygplatsen. Louis och Harry skulle vänta på Stan, Louis kompis, som skulle komma med någon annan för att köra hem deras bil. Medans vi gick igenom entren kom några tjejer framspringade mot oss och skrek högt. Vi skrattade åt de åtta tjejerna som stod och pratade i mun på varandra och pekade på oss. 

- omg....omg....omg...OHH, är det ni?! skrek en av tjejerna och hoppade högt i luften. Jag gick fram och kramade henne och hon skrek mig högt i örat. 

- haha auuch, skrattade jag och tog mig för örat. Alla tjejer fnittrade och jag kollade mot parkeringen för att se ifall Lou och Harry var påväg. Långt bort såg jag två fugurer som gick och släpade på två resväskor och knuffade på varann. Defenitivt Harry och Louis. När de kommit fram och snackat lite med de nu lugna tjejerna sa jag att vi var tvungna att gå. 

- Men vart är de då?! sa Tilda irriterat och kollade sig omkring på flygplatsen. Jag tog upp mobilen för att ringa Zayn. Inget svar. Jag ringde igen och igen men inget svar. Paniken började långsamt sprida sig inom mig. Vi skulle på flyget om mindre än 30 minuter och Tilda och Zayn saknades. 

Jolinas perspektiv - samtidigt

Jag öppnade trött ögonen och kollade ut på den finaste utsikten som finns. Zayn. Hans bröstkorg lyftes upp och ner och små svaga snarkningar kom ut från hans mun. Jag smekte honom mjuk på kinden och det började rycka lite i ögonlocken på honom. Han blinkade några gånger innan han tittade på mig och log. Men det var något annat som fick min uppmärksamhet. Det var något runt och stort som stod på nattduksbordet. Den tickade och visarna visade en tid. Det var en klocka som visade tiden. Fem i nio. Det tog ett tag innan jag reagerade. FEM I NIO!! Jag satte mig hastigt upp. 

- Shit! Zayn. UPP!! klockan är fem i nio! skrek jag samtidigt som jag hoppade upp från sängen, språngade naken och letade efter min klänning som låg på golvet några meter bort. Jag smet dit och drog snabbt på mig den. Jag vände mig om och kollade på Zayn som satt på sängkanten och bet sig busigt i läppen. 

- Kom igen! sa jag och sprang fram till honom och gav honom en puss på läpparna. Han satt som fastfrusen med samma flin. 

- Det är inte så lätt när man kan kolla på den vackraste tjejen i världen, sa Zayn och drog på sig sina kläder. Jag skrattade och sa:

- Åh så gullig du är men det där lät lite cheesy. Jag satte snabbt upp håret i en tofs och tecknade åt Zayn att rappa på. Han hoppade fram mot mig medans han tog på sig sin strumpa. När han var framme vid mig ställde han sig upp och kysste mig. För ett ögonblick stannade jag till och bara njöt. Tills tanken om att vårt plan går om 30 minuter kom upp i skallen.

- Kolla din mobil, de håller säkert på att bli galna, sa jag och letade efter min mobil. Jag hittad den under kudden i sängen och på skärmen stod "13 missade samtal". Oh my!