Kapitel 22 - Gotta be you
Tidigare, Louis perspektiv
Vi andra bara skakade på huvudet och lämnade rummet för att beställa pizza. När jag gick mot köket kände jag Tildas hand som snuddade vid min. Hon log upp mot mig och ställde sig på tå för att viska något i mitt öra.
- ska vi berätta för dem ? sa hon och log lite busigt.
Louis perspektiv
- kom igen då, Liambabe sätt dig ner. Såja, bra. Okej. Vi har en sak vi ville säga, sa jag och bet mig nervöst i läppen. Jag hade ingen aning hur de skulle reagera. Kanske skulle de gilla det eller hata det..Jag kikade bort mot Tilda som stod och pillade med papprena som skulle beskriva det vi hade att berätta ännu lite tydligare. Hon skakade ihop dom och slog kanten mot borde så de la sig jämt i handen på henne. Jag vände bort blicken och tittade ut mot fem stora frågetecken. Liam satt och stampade med foten i golvet som han brukade göra när han var nervös eller inte hade kontroll över läget. Ett skratt bubblade upp och de kollade konstigt på mig.
- Så..här, här, Harry vakna, så, varsågod, Tilda delade ut papprena till var och en. Hon behöll en i handen och gick och ställde sig bredvid mig. Jag kollade ner på pappret. Det var en bild med en kille och en tjej som hade kamping kläder på sig och stora ryggsäckar. I bakgrunden var det en stor jungel och en Thailänsk kille. Jag tittade upp och granskade alla som nu satt och gapade. Niall bröt tystnaden:
- ska vi kampa? Jag kunde inte låta bli att garva lite åt deras reaktioner.
- Ja, och det kommer bli skitkul! utbrast jag. Vi har redan bokat in oss på två dagar "överlevnad" i jungeln i Thailand, sa jag och gjorde kanin öron när jag sa överlevnad. Jolina började klappa händer och hoppade upp från soffan.
- men det är ju hur coolt som helst! sa hon och vände sig om för att få med Liam, Niall, Zayn och Harry på det. Ingen sa något utan kollade bara ner på pappret.
- Hallå? Vad har hänt med eran spontanitet? Vart är dem roliga killarna jag känner, sa jag och slog ut armarna. Varför skulle de vara så tråkiga? tänkte jag. Harry kollade upp på mig med ett stort leende.
- Jag älskar äventyr, sa han och alla börjde skratta.
Förlåt för ett så kort och tråkigt kapitel men jag hinner inte skriva mer, kanske kommer det upp en till del sen :)
Vi andra bara skakade på huvudet och lämnade rummet för att beställa pizza. När jag gick mot köket kände jag Tildas hand som snuddade vid min. Hon log upp mot mig och ställde sig på tå för att viska något i mitt öra.
- ska vi berätta för dem ? sa hon och log lite busigt.
Louis perspektiv
- kom igen då, Liambabe sätt dig ner. Såja, bra. Okej. Vi har en sak vi ville säga, sa jag och bet mig nervöst i läppen. Jag hade ingen aning hur de skulle reagera. Kanske skulle de gilla det eller hata det..Jag kikade bort mot Tilda som stod och pillade med papprena som skulle beskriva det vi hade att berätta ännu lite tydligare. Hon skakade ihop dom och slog kanten mot borde så de la sig jämt i handen på henne. Jag vände bort blicken och tittade ut mot fem stora frågetecken. Liam satt och stampade med foten i golvet som han brukade göra när han var nervös eller inte hade kontroll över läget. Ett skratt bubblade upp och de kollade konstigt på mig.
- Så..här, här, Harry vakna, så, varsågod, Tilda delade ut papprena till var och en. Hon behöll en i handen och gick och ställde sig bredvid mig. Jag kollade ner på pappret. Det var en bild med en kille och en tjej som hade kamping kläder på sig och stora ryggsäckar. I bakgrunden var det en stor jungel och en Thailänsk kille. Jag tittade upp och granskade alla som nu satt och gapade. Niall bröt tystnaden:
- ska vi kampa? Jag kunde inte låta bli att garva lite åt deras reaktioner.
- Ja, och det kommer bli skitkul! utbrast jag. Vi har redan bokat in oss på två dagar "överlevnad" i jungeln i Thailand, sa jag och gjorde kanin öron när jag sa överlevnad. Jolina började klappa händer och hoppade upp från soffan.
- men det är ju hur coolt som helst! sa hon och vände sig om för att få med Liam, Niall, Zayn och Harry på det. Ingen sa något utan kollade bara ner på pappret.
- Hallå? Vad har hänt med eran spontanitet? Vart är dem roliga killarna jag känner, sa jag och slog ut armarna. Varför skulle de vara så tråkiga? tänkte jag. Harry kollade upp på mig med ett stort leende.
- Jag älskar äventyr, sa han och alla börjde skratta.
Förlåt för ett så kort och tråkigt kapitel men jag hinner inte skriva mer, kanske kommer det upp en till del sen :)
Kommentarer
Trackback
