.

Harrys perspektiv

Jag tittade ut över folkmassan när spotlightsen släcktes. Det svaga ljuset från arenans lampor på väggarna lös upp tillräckligt mycket för att vi skulle kunna se den otroligt stora mängden människor som stod och applåderade och skrek. Jag kollade bort mot Zayn, Niall, Liam och Louis som stod och log och försökte hämta andan efter ’I want’, sista låten på kvällens konsert i Dublin. Jag kastade en slängkyss åt några tjejer som stod längst fram och grät hysteriskt. De tog tag i varandra och skrek ännu mer. Ja skrattade åt dem och vinkade till resten av publiken. Jag såg hur Niall och Louis redan var på väg backstage och hur Liam och Zayn börjat vända sig om. Jag gjorde det samma och skuttade in bakom de stora väggarna som blockerade publikens insyn till bakom scenen.

Folk backstage klappade oss på axeln och berömde oss generöst för kvällens uppträdande. Ord som magnifikt, fantastiskt och alldeles underbart förkom ett flertal gånger. Men det fanns bara ett ställe jag ville till nu och det var i det rum där min mobil låg och väntade. Förhoppningsvis fanns ett svar från Julia. Hon hade inte svarat på flera timmar, hon som vanligtvis svarade efter några sekunder.

”Liam, she hasn’t answered for three hours, and she usually answer in like five seconds!” klagade jag när jag tog upp min mobil. Liam som var den ändå som hunnit ikapp mig in till vår loge tog mig i nacken och sa:

”Take it easy Haz. She’ll text you. She probably just forgot her phone or something like that.” Jag nickade och fick intala mig att det säkert var så. Men tankarna flög iväg på andra tankar.

”But what if she’s figured it out that I am Harry Styles?”

”Why would she?” Liam kollade förvånat på mig medan drog av sig sina scenkläder. Han slängde den vita skjortan i en korg som vår stylist uppmanat oss att lägga alla våra smutsiga kläder i efter showen så det skulle bli lättare för henne att få med allt till tvätteriet. Han tog på sig en vit t-shirt och en stor pälsig mössa med långa stroppar som hängde ner som antingen gigantiska öron eller som skulle förställa armar. Jag förstod mig inte riktigt på den då den hade små björnöron uppe på huvudet så Liam såg ut som en björn. Jag knäppte upp min skjorta medan jag började förklara.

”I wrote that my name is Harry, that I’m from England and have a brother named Gem – ’cause I don’t want to lie to much – and that I love to sign...” Jag slutade prata när Liam började skratta. ”… and what’s so funny?” jag slängde min skjorta på hans huvud.

”Did you said you had a brother named Gem?”

”Yeah? It’s a boy name. And it’s close to Gemma, like my sisters name.”

“clever” han tog sig för hakan och försökte se ut som en smart professor som funderade. ”okay, I don’t why I laughed, it wasn’t funny, I’m sorry man. What were you about to say?” frågade Liam och slängde sig i soffan. Han kastade min t-shirt till mig och jag drog den över huvudet.

”Emh…yeah, I told her that the girls, that I wrote the text to, name started whit a C, and I bet she thought of Caroline…”

“Harry, you worry too much!” Sa Liam men diskussionen bröts när vår stylist Caroline kom in.

”guys, come here! I wanna take a picture of you two. I’m making a little collage to put up in Lux’s room.” Liam och jag kollade på varandra och ställde oss upp bredvid varandra precis när Louis som gående förbi med en hatt på huvudet. Han satte den på mitt och stack sedan iväg igen.

”Haha sure! What wouldn’t we do for baby Lux?” sa jag, rättade till hatten och log. Mitt i leendet hörde jag hur min mobil fick ett sms med en speciell signal. Den speciella signalen när jag får sms från Julia.