Söta ni!
Video till er!
Gjorde en video till er härom veckan så det där med att kapitlet kommer upp i eftermiddag stämmer inte. Det ska komma upp snart, om jag bara kan skriva klart det hehe! Kram
Kapitel 30 - I should have kissed you
”Excuse me, do you possibly know where I can find this street?” sa jag och höll fram mobilen så hon kunde läsa från Julias sms. Hon log upp mot mig och tittade sedan åt vänster.
”you take left at that corner and then you walk straight for maybe 200 meters ans you will see the tram and bus-stop. And then you’re there.” svarade hon och pekade åt vänster där en hus kant låg några meter fram.
”Thank you very much.” sa jag och log artigt mot kvinnan. Hon fortsatte gå och jag gjorde det samma. Några minuter och tre gator senare kunde jag äntligen se en spårvagnshållplats. Det stod två killar och stirrade ner i sina mobiler på hållplatsen, annars var det ganska tomt. Endast några människor som gick på trottoarerna. Vid en bro bredvid en glasskiosk stod en lång bekant figur och lutade sig mot räcket. Jag snabbade på stegen för att komma till Julia snabbare. Hennes leende strålade starkare än solen som steg på himlen.
”Hey there!” sa hon och gick fram till mig.
”Hi” svarade jag med ett blygt leende. Våra armar möttes i en varm kram. ”So, what are we gonna do today?” frågade jag nyfiket när vi släppt taget om varann.
”well…you can’t have been to Gothenburg without seen the archipelago, so therefore I was thinking that I should take you for a little trip on the sea.” Sa Julia och pekade mot en liten båt som stod parkerad nedanför bron. Jag försökte läsa på skylen som stod bredvid.
”Pad..padd…padden?” Julia skrattade åt mina menlösa försök.
”Paddan.” sa hon och försökte hålla sig för skratt när jag gjorde ett nytt försök.
”padan?” sa jag och jag kunde se hennes mungipor dras uppåt.
”Think of it like an iPad, and then you just add ‘dan’ like the name Dan.” Sa hon och log stolt.
“wow, you came up on that yourself?” sa jag retsamt.
“hey… be nice!” hon sträckte ut tungan mot mig innan vi satte fart ner mot den platta lilla båten. Julia gick före mig och hennes långa bruna hår hängde ner längst ryggen på henne. Hon hade en tjock, grå, stickad kofta som var lite längre. Till det hade hon svarta tajta jeans och ett par bruna boots. Vi satte oss ner vid två säten längst bak i båten. Julia som satt närmast vattnet sträckte ner en hand och kände.
”god… that’s cold!” sa hon och ryckte upp handen igen. Hon skvätte av dropparna från sina fingrar på mig och de kalla dropparna träffade mitt ansikte.
”definitely.” sa jag och torkade bort dem med tröjarmen. Jag la mina händer på hennes för att få henne att sluta. När mina varma händer mötte hennes kalla log hon generat och hennes kinder blev svagt rosa. Båten fylldes på med folk allt eftersom och efter cirka tio minuter satt det ett tjugotal andra människor redo att ta en titt runt Göteborg från havs-vy. När vi kommit ut en bit kände jag vinden bita tag om mina kinder. Det blåste rätt ordentligt och jag huttrade till.
”now I see what you mean with ’wear something worm.’ ” skrattade jag. Julia fnissade och hennes läppar rörde på sig men jag kunde inte höra hennes ord då viden slet tag i dem och förde dem bort. Jag lutade mig närmre.
”what?”
”nothing.” sa hon leende samtidigt som hon fiskade upp sin mobil. ”strike a pose. I need to make Mic a little bit jealous.” Jag skrattade åt henne och log snällt mot kameran. Vi grimaserade vilt och skrattade högt när jag såg en annan karmera riktas mot oss. Automatiskt vände jag på huvudet för att se två tonårstjejer sitta och fnissa och ta smygbilder. Den klassiska ”låtsas ta kort på sin kompis för att egentligen ta kort på paret bakom”. Den hade jag lärt mig redan i början av x-factor tiden. Den och ”I can’t get a reception medan de fyrade av mängder av bilder” var riktigt poppis. När de såg att jag kollade på dem vände de sig snabbt mot varann och viskade och tasslade.
”what are you looking at?” frågade Julia och kikade fram bakom mig.
”emh…nothing really. Just a couple of girls taking some photos of us.” Sa jag och ryckte på axlarna för att inte låta det påverka mig.
”Oh…” sa Julia och lutade sig snabbt tillbaka. ”I guess I would do that too if I saw Harry Styles sitting in the same boat as me.” sa hon och fnissade. Jag kunde inte låta bli att le av henne söta skratt.
”well… you kinda are.” sa jag och pekade på hennes mobil som låg i knät på henne. Hon skrattade och slog till mig löst på armen.
”yeah right.”
***
”this is our stop.” sa hon och pekade på den stora ön som båten körde mot. Mängder av nybygda hus trängdes vid hamnen och en lång träbrygga följde längst med piren. Båten saktade in och Julia ställde sig upp men båten ryckte till i form av en gasning och det som inte fick hända hände.
Kapitel 29 - I should have kissed you
”Men berätta nu då!” Michaela kollade bedjandes på mig när vi gick innanför dörren till mitt rum. Vi satte oss på min säng med en stor godispåse i mellan. Jag tog ett djupt andetag och grävde i minnena.
”Kommer du ihåg när du berättade att du tyckte att Harry Styles och min sms kompis Harry var lika, så lika att du trodde det var samma person?”
”Ja, just det, det var ju på toaletten när du satt och b…”sa Michaela skrattandes och jag avbröt henne.
”Tyst! I alla fall, så har ju inte Harry sms:at särskilt mycket på senaste tiden. Och idag när jag stod och pratade med Harry – Styles – ” lade jag till för att underlätta ” så var jag bara tvungen att sms:a Harry och berätta.” jag tog en paus och stoppade i mig en Fizzy bubbles flaska. Och av att tyda Michaelas blick var hon lika bubblig inom sig som godisen i munnen på mig.
”Och…?” Hon kollade frågade på mig i längtan efter ett svar. Jag svalde snabbt och fortsatte.
”jag skrev att han aldrig skulle kunna gissa vem jag stod och pratade med.” jag tog en kortpaus för att tugga i mig en till godisbit. Michaela stönade och lyfte bort påsen och ställde den bakom sin rygg.
”Fortsätt.” sa Michaela uppmanande. Hon fiskade upp en godisbit bakom ryggen på henne själv och stoppade in i munnen.
”du kommer inte tro mig.” sa jag och flinade.
”men säg nu då! jag känner ingen segare på att berätta saker än dig.”
”Harry Styles fick ett sms i samma sekund som jag skickade iväg mitt till Harry och sen…” Michaela gapade med hela munnen full av choklad.
”Näeh?” sa hon häpet. Hon upp händerna för munnen och spärrade upp ögonen.
”…så tog Styles upp sin mobil, skrev ett sms och vips så vibrerade det till i min. Fattar du Mic!” utbrast jag ivrigt och slog ut med händerna.
”Du skämtar!” hon slog till mig på benet och skakade på huvudet. Sen började hennes armar vifta upp och ner i luften som ”yes” tecken. ”Vad var det jag sa!” utbrast hon och pekade vilt med båda händerna. Hon hoppade upp ur sängen och ställde sig och dansade runt i mitt rum. ”jag hade rätt!” Skrattet bubblade upp inom mig åt min knäppa kompis.
”Okej, ja, visst, fine. Du hade rätt. Harry är Harry Styles från One Direction!” sa jag och skrattade åt tanken. Även fast jag sa det högt kändes det inte som verklighet utan bara en dröm som jag snart kommer att vakna upp ur. Michaela lugnade ner sig och satte sig sedan ner bredvid mig.
”men ni har ju snackat jättelänge, varför har han inte sagt något?” undrade hon.
”han vågade inte. Dels för att vem skulle tro på någon helt främmande människa som sa att de var Harry Styles?” Michaela nickade instämmande.
”jo visserligen…”
”och för det andra så vågade han inte eftersom han redan hade börjat ljuga lite för att verka som en helt vanlig kille som kom från en liten by i England.” sa jag.
”så han var inte i Paris…” sa Michaela och tuggade på något i munnen.
”nej, han var i London och sprang in i mig i mataffären.” fnissade jag.
”så då var det dig han kollade på under hela ’What makes you beautiful’!”utbrast hon igen och pekade på mig med fingret. ”jag visste det…” mumlade hon.
”det var också han jag stod och pratade förut med när du var på toaletten.” sa jag och log. Michaelas leende stelnade och hon såg mer nyfiken ut. De gröna ögonen gnistrade.
”men vad skrev han då?”
”vadå?” frågade jag oförstående.
”I sms:et såklart, när det vibrerade i din mobil.” sa hon som om det vore världens självklaraste sak.
”att det visste han visst, att det var Harry Styles jag snackade med.” sa jag och log generat utav tanken. Tänk att Harry faktiskt ville snacka med mig.
”äsch, ska vi se en film istället?” sa jag och försökte komma ur Harry-snacket. ”vad vore en sleep-over utan en bra film?” sa jag och slängde mig över Michaela som tjöt till av skratt.
Harrys perspektiv – dagen efter.
”I’m going out.” ropade jag medan jag knöt på mig mina vita converse. Paul och Louis tittade ut från det andra rummet på hotellrummet vi hade.
”where?” sa de misstänksamt i mun på varann.
”I am just going for a little sightseeing with Julia… don’t worry.” Sa jag och hoppades innerligt att Paul skulle släppa ut mig utan livvakt.
”I don’t know ’bout that.” sa han på sin irländska.
”please, please Pauly” jag försökte se så oskyldig ut som möjligt medan jag tassade sakta mot dörren. Ett steg i taget för att försöka smyga ut.
”well…” han hann bara böja på meningen då jag öppnade dörren och smet ut.
”thanks, see you later. Love you.” ropade jag innan jag stängde dörren. Väl ute i lobbyn fipplade jag upp mobilen och slängde iväg ett sms till Julia. ”Where are we going to meet?” Det dröjde inte länge förens Julias svar visades på skärmen.
”meet me at Kungsportsplatsen. And were something worm.” Jag läste frågandes meningen igen. Jag tittade ner på mina egna kläder som bestod av ett par svarta jeans och en grå stickad tröja. Om detta inte var varmt nog fick jag väl frysa, för upp till Louis och Paul tänkte jag inte gå igen.
Ang kap 29
Kapitel 28 - I should have kissed you
Jag läste de fem orden om och om igen, tittade upp på Harry som log och kollade ner på meddelandet igen. Vad menade han?
"what...?" fick jag fram precis när Paul öppnade dörren och avbröt.
"lads, you need to get up on stage, and girls, I'm going to show you to your seats." Harrys leende försvann i samma takt som personerna i rummet försvann ut. Paul knackade på den öppna dörren.
"Harry, now." sa Paul och klappade stressat med händerna. Harry gav mig en sista djup blick innan han vände på sig och gick mot dörröppningen. Jag stod förvirrat kvar innan jag insåg att det var dags för mig med att gå. Mina tankar hoppade runt och alla möjliga anledningar pågick i mitt huvud. Men den största frågan som gnagde var: "varför hade han inte sagt någon tidigare?" Allt föll sakteliga på sin plats. Michaelas spekulationer hade mycket riktigt varit rätt. Harry kom från England, hade en syster som hette Gemma - som var likt hans påhittade brors namn Gem - han älskade musik och tjejen som han hade skrivit det första meddelandet till började på C precis som Caroline Flack. Varför hade jag inte kopplat det tidigare? – kanske för att det inte är varje dag man får ett felsänt sms av en kändis (och sin egen idol) och sedan börjar sms:a om allt möjligt med den… Jag mötte Michaelas glada blick och jag la undan tanken för tillfället. Jag tänkte inte förstöra den här kvällen. Det var detta vi hade längtat efter länge så Harry fick jag ta itu med efter konserten. Jag tog Michaelas hand och försökte på ett glatt leende. Paul visade oss till andra rad i mitten, det vill säga perfekta platser. Tjejerna vi passerade skrek när de fick syn på Paul. En del kollade bara avundsjukt på våra VIP-pass som hängde runt halsen och vissa log snällt.
”I hope you’ll enjoy the show girls.” sa Paul på sin irländska dialekt och försvann. Det dröjde inte länge förens killarna hoppade upp på scen och körde igång konserten. För de två timmarna glömde jag helt av tankarna om Harry och bara njöt av musiken, tills slutet då de pratade lite uppe på scen och min blick mötte Harrys. Han andades häftigt och hade svettpärlor i pannan. Vi stod och kollade på varandra ett bra tag innan det var dags för dem att avsluta. Killarna sprang ner från scenen men alla i publiken stod och skrek ”one more time” och de kom uppstudsandes igen. Jublet fyllde arenan när introt till ”What makes you beautitiful” drog igång. Kameror blixtrade och tjejerna skrek som galna höns. Jag slog en snabb blick mot Michaela som och gungade med tjejen bredvid henne i takt till Liams första vers innan mina ögon mötte Harrys igen. Han log mot mig och höll kvar blicken när han sjöng:
Everyone else in the room can see it,
everyone else but you.
Baby you light up my world like nobody else,
the way that you flip your hair gets me overwhelmed.
But when you smile at the ground it aint hard to tell,
you don’t know, oh oh
you don’t know you’re beautiful.
***
“Julia, jag ska bara på toa. Väntar du här?” frågade Michaela och jag nickade till svars. Jag såg hennes röda hår försvinna bakom dörren i lobbyn. Det var fortfarande fullt med folk i entrén trots att konserten hade slutat för 20 minuter sedan. Jag lutade mig bak mot väggen och betraktade människor när en hand tog tag i min arm och drog in mig i en korridor. Jag kollade chockat upp för att se Harry stå där.
”Hi…” sa han och kollade med ett sorgset ansikte på mig.
”hi” svarade jag osäkert. Några tysta bedrövliga sekunder passerade innan jag bröt tystnaden.
”Harry, I don’t really know what to say, or think.” Harry tag om mina axlar och skakade på sitt huvud.
”No, I was an idiot. I should have just told you from the beginning. But when we started to text each other, when I really got to know you I and when you liked me for being me, not Harry Styles from One Direction, it was so hard to tell you. And the longer I kept quiet about it, the harder it was. And especially then when I understood that it was you that I ran in to in the store, it became even harder. I was afraid that you would hate me for lying and not telling the truth and wouldn’t want to speak with me anymore…”
“what? No, Harry. I don’t hate you.” log jag och tog tag i hans hand. ”I just wish you told me the truth because it sound like you have been worrying alot.”
“I didn’t think you would actually believe me.”
“well… if someone told me that they were Harry Styles, I would probably not believe them but… whatever. I know now and I’m happy you told me.” Sa jag och skrattade svagt. Harry sken upp I ett leende så hans smilgropar skymtades. Han öppnade långsamt armarna och gav mig en varm kram. Jag andades in hans ljuvliga lukt som doftade svagt av tvättmedel och parfym trots att de hade varit uppe och hoppat runt i två timmar på scen.
”When can I meet you again?” frågade Harry och släppte min famn.
”For how long will you be in sweden?”
”we’re in Gothenburg until tomorrow night and then we’re going to Stockholm for two days.” Sa han.
“well… wanna go for some sightseeing tomorrow with me as your phenomenal guide?” skrattade jag.
“can’t wait. I’ll text you.” sa Harry och log stort.
”yeah, now that I know that you already got my number.” Fnissade jag men slutade tvärt när jag kom på Michaela. Jag kollade ut genom det smala fönstert i dörren och såg henne stå och kolla förvirrat.
”Skit också…”
”what?” skrattade Harry.
”nothing… emh., I really got to go but, text me?” log jag och han nickade. Jag rusade ut ur korridoren och tack och log verkade det inte som om någon hade sett Harrys och min konsersation från korridoren. När Michaela fick syn på mig utbrats hon:
”var i hela friden har du varit då långman?”
”du ska bara veta…” sa jag och drog med henne ut ur arenan med en tjejkväll redan inplanerad i hjärnan. Michaela var den första som skulle få veta och jag kunde knappt hålla mig för att få se hennes reaktion.
Nästa kapitel - 28 - kommer om en liten stund!
Kapitel 27 - I should have kissed you
Nialls perspektiv
Julia stod I dörröppningen och jag kunde inte låta bli att slå en extra blick på henne. Inte konstigt att Harry hela tiden gick runt och oroade sig för att hon kanske inte skulle vilja vara vän med honom om han berättade att det är han som hon har sms:at med. Hennes bruna långa hår var uppsatt i en tofs ganska högt upp och fortsatte som en fläta. Hon log ett stort fint leende när hon fick syn på Harry som nu tittade upp under Zayn.
”Hey!” sa Harry och Zayn flyttade sig så att han kunde resa sig upp. Harry rättade till håret och drog upp byxorna som åkt ner under rumpan. Han gav Julia en kram och stod sedan och kollade på någon som stod bredvid henne. Jag sträckte mig fram och såg en kort rödhårig tjej med ett sött litet ansikte. Hennes gröna ögon var tillochmed grönare än Harrys, om det nu ens var möjligt. Hon stäckte fram handen och sa lugnt och stilla:
”Hello, I’m Michaela, but you can call me Mic.”
”I think I will. Micha.. yeah… that was quite hard to pronouns” han skrattade och tog tag i hennes hand. ”Hi Mic. Nice to meet you.” Hennes ögon gnistrade av lycka när Harry böjde sig ner och kysste henne på kinden. Julia hade redan börjat gå in i logen så jag klev fram.
”Hello, remember me?”
”Of course Niall.” fnissade hon. Någonstans inom mig reagerade jag. Hon kom ihåg mig. Louis tittade fram bakom min axel och jag kände hur han lutade huvudet mot den.
”Hi” sa Louis och Julia sken upp i ett leende. Zayn som satt i soffan bakom henne vinkade när hon vände sig om.
”Hey Zayn, and Liam!” sa hon också när hon fick syn på Liam som satt vid spegeln och blev sminkad av sminkösen. ”How’s Danielle? I read about the broken leg in a magazine.”
”Oh, she is fine. She will be taking of the platser in a couple of days. And you, thanks for asking.” Han reste sig upp och gick fram för en kram.
”Feels like I already know you” skrattade han. Julia kramade tillbaka och jag lade märke till att konstigt nog var hon en av de få tjejer som inte behövde ställa sig på tå.
”perhaps it’s because Harry has been talking about you all the time.” Sa Louis och jag kunde se I ögonvrån hur han lyfte på ögonbrynen. Julia började skratta.
”no way!” sa hon och slog en blick mot Harry som stod och pratade med Michaela och Paul. Vi nickade stort och skrattade.
”and when Lou said all the time, he really means all the time.“ skrattade Zayn. Julia rodnade och för att få henne på andra tankar var jag bara tvungen att fråga:
”how tall are you? You are like taller than me..” frågade jag nyfiket.
”I don’t really know how to say it in inches but I’m 179 cm.”
“I think that is sort of 5,9 feet or something like that.” Sa jag och kom ihåg hur en min gamla lärare hade tagit sin längd som exempel när vi övade på olika mått på matten, hon hade varit just 179 cm lång, eller ja 5,9 feet.
“wow, that’s tall but it suits you.” Sa Liam och gjorde en tummen upp.
”Thank you” skrattade Julia och gjorde en till tummen upp.
Julias perspektiv
Harry kom gåendes med Michaela bredvid sig. Hon log stort mot mig och ställde sig på min andra sida för att hälsa på resten av killarna, så jag tog tillfället i akt att börja prata med Harry.
”so… are you nervous?” frågade jag medan jag försiktigt försökte plocka upp min mobil ur väskan.
”well a little, but it’s good for the performance. That’s what Dannii always said on the X-factor at least.”
“well, in that case, it’s probably true.” Log jag och fick upp mobilen. Snabbt skickade jag iväg ett sms till Harry för att inte verka ointresserad mot denhär Harry. ”you can never guess who I am speking to right know!!!!” Jag hörde hur Harry fick ett sms och plockade upp sin mobil. Jag kunde se hur han log lite och hur fingrarna dansade över hans iphone. Min vibrerade igen och jag kollade ner. ”yes I can, Harry Styles.” Jag tittade chockat upp mot en leende Harry som intensivt kollade på mig med hans underbara gröna ögon.
Kapitel 26 - I should have kissed you
Harrys persepktiv
”LADS!” Louis kom inspringande i logen med en fanta burk i handen. ”I found some!” Han skakade på burken men knappt ett ljud av vätska hördes.
”But there’s nothing left of it Lou?” Niall kollade förvirrat på honom.
”I got thirsty and there is actually a little bit on the bottom left.” Han sträckte fram buken mot Niall som tog emot den och flyttade upp den mot munnen. Han grimaserade och slängde den i sophinken som stod bredvid honom snabbt.
”what did you put in there?” Niall rynkade pannan och sträckte sig efter sin vattenflaska. Louis stod och skrattade så han kiknade. Liam och Zayn som kom ingåendes i rummet kollade frågande på Louis och Niall. Jag ryckte på axlarna och skrattade svagt. Antagligen var detta vara ett av Louis många små spratt.
”That’s some vinegar that I found in a kitchen somewhere here.” sa Louis som nu börjat lugna sig. ”the look of you face was priceless!”
”well, it tasted awful anyways.” Niall grimaserade och spottade i soptunnan.
”Nice” sa jag och gjorde en ’gimme-five’ med Louis som fortfarande skrattade.
”priceless…” mumlade han och skrattade för sig själv. Liam satte sig i soffan och började knäppa knapparna på hans rutiga skjorta till första numret.
”we met Paul in the corridore, and guess who he was getting Harry?” han log ett finurligt leende och jag förstod precis vem han menade.
”Julia?” frågade jag ivrigt. Zayn nickade och skrattade.
”You really like her, don’t you?”
“shut it… I’m just glad she’s here. Did he tell you where they were going to sit?” Liam och Zayn skakade samtidigt på huvudet. Hur jag skulle träffa henne nu när jag inte visste vart de skulle sitta blev oklart…men vad jag inte visste då var att allt skulle klarna upp fortare än jag trott.
”Oh, admit it Harry! Look, he’s blushing! I think we got a little crush going on here.” Zayn skrattade högt och lyfte upp mig bakifrån ner på soffan där en brottningsmatch snabbt tog form.
“ Louis…Liam…Niall, someone, please help me!” jag skrattade medan jag försökte få över Zayn på rygg men han höll ett fast tag i soffan med mig fastklämd. Resten av killarna stod bara och skrattade åt mig när dörren öppnades…
Julias perspektiv
Korridorens kala väggar fick våra steg att eka. Paul gick framför oss med snabba och bestämda steg. En bit fram syntes två gråa dörrar. Den ena ledde, enligt lappen som satt uppklistrat, till ett rum för endast personal. Den andra hade ingen lapp på sig men precis när vi passerade öppnades dörren och en kvinna stegade ut. Jag kikade in genom glipan och såg ett kök. Det var rätt så litet men rymde ett bord + tre stolar, två köksbänkar, ett litet kylskåp och en mikro. Dörrens slogs igen och jag hann inte se något mer. Jag tog tag i Michaelas hand där hon gick bredvid mig.
”vart tror du han tar oss?” frågade hon osäkert.
”innerst inne säger något mig att vi kommer få träffa våra största idoler… men det känns för bra för att vara sant.”
”att springa in i Harry Styles i en mataffär i London är för bra för att vara sant, och att sedan råka träffa hela One Direction dagen efter på en musikal är också för bra för att vara sant lilla vännen. Och att Harry sedan frågar efter ens num…”
”Okej, jag fattar!” skrattade jag. Michaela log mot mig och greppade krampaktigt tag om min hand.
”frågade du precis vad du ska säga? Mic, du är den mest sociala människan jag känner så jag tror inte du kommer ha några problem om fallet skulle vara så.”
”men det är skillnad. De är One Direction Julia. Mina största idoler på denna jord.” svarade hon och kollade på mig med sina gröna ögon. Paul måste ha hört att vi nämt One Direction för han vände sig om och log mot oss. Tyvärr tror jag att allt både jag och Michaela kunde åstakomma just nu var ett stelt leende tillbaka. Jag vände fram blicken och såg tre dörrar komma på vänster sida. Paul stannade framför dörren i mitten och log.
”so… here we are girls.” Paul öppnade dörren och jag fick syn på fyra figurer jag mycket väl kände igen. Frågan var bara var den femte var men det problemet behövde jag inte grubbla på särskilt länge då en lockig kalufs tittade upp under Zayns rygg.
Kapitel 25 - I should have kissed you
Tre veckor senare – konsertdag.
”sån himla tur att vi kunde få gå på Scandinavium istället.” Michaela kvittrade och studsade upp och ner medan vi gick mot inomhusarenan i Göteborg. ”så, vi skulle fråga efter våra namn i insläppet?”
”ja” svarade jag och plockade upp mobilen. Jag läste igenom mailet jag fått av One Direction management. ”det står såhär: we have already put your names up on the VIP-list, so all you have to do is tell them your names and one of us will come and get you by the entrance.”
“okej, det låter lätt, kan ju inte vara så svårt” Michaela hade på sig ett vitt linne med texten ”one direction” skrivet på ryggen i rött och ett par svarta jeans. Jag själv hade valt att ta på mig en vanlig vit slapp t-shirt och ett par löst sittande blåjeans uppkavlade en liten bit vid ankeln. Men för att visa mitt 1D stöd hade jag tagit med mig en hoodie med en gruppbild på alla killarna i svartvitt, men trots att det var slutet på september var det fortfarande 17 grader i luften och en liten springa sol letade sig in mellan husen, fick dem ligga nerstoppad i väskan. Vi gick bland flera hundra tjejer som antingen skrek, grät eller gick med stora leenden på sina läppar, och några utomstående människor som inte förstod ett dugg av vad som pågick och gick runt med något förvirrande ansikten. Jag greppade tag i Michaelas hand och kollade ner på henne då hon var hela 22 cm kortare än mig.
”tänk att du ska få se dem på riktigt för första gången!”
”jaa!” pep hon. ”för vissa har ju redan sådär sprungit in i dem två gånger…” sa hon och skrattade.
”vem skulle det kunna vara?” jag låtsades oförstående och lyfte på ögonbrynen medan jag kollade upp på himlen som var färgad svagt orange-rosa av solnedgången. En tjej som gick och fläktade sig med handen framför ansiktet gick in i mig.
”åh gud förlåt!” hon la handen på mig axel när hon utbrast: ”wow, snygg väska.” Jag kollade ner på min mönstrade axelväska. Kanske inte min favorit men den funkade.
”det gör inget, och tack!” sa jag och sträckte fram handen. ”Jag heter Julia och det här är min kompis Michaela.” jag backade lite så Michaela syntes bredvid mig. Och Michaela, som var ännu mer social än vad jag var, stack glatt fram handen och hälsade på henne.
”Jag heter Daisy” svarade tjejen och gjorde precis som jag, backade och pekade på sin kompis bredvid sig. ”detta är Isa. Jag antar att ni också ska till konserten?” sa hon och fnissade.
”helt rätt, det ska vi.” bekräftade Michaela. De två andra tjejerna var fullkomligt fullproppade med One Direction prylar. Det stod skrivet Harry i pannan på Isa med två små hjärtan längre ner på kinderna och Daisy hade alla killarnas namn skrivet lite överallt på kroppen, tillsammans med stora tröjor med logan 1D och söta citat av killarna. Jag upptäckte ett längre ner till höger på Daisys tröja som löd: I shouldn't even be telling this, but... One day, Liam and I were goofing around and we ended up kissing – Zayn.
“näeh?” sa jag och pekade på citatet. Daisy nickade ivrigt och sa:
”jo, det är sant. Jag läste en intervju med dem där Zayn sa det. Han sa dock att det bara var på skoj men jag menar, Ziam, can we really resist that cute bromance?” Daisy uttalade den sista meningen på perfekt amerikanska. Michaela måste också ha märkt det för hon frågade:
”american girl?”
”yup, you know it.” svarade Daisy och skrattade. Hennes långa bruna lockar skumpade till skrattet och hon fick små söta smilgropar i kinderna. Isa kollade upp från sin mobil med stora exalterade ögon.
”hörrni, de sägs att dem har öppnat insläpper nu”. Vi allihop kollade på varann och satte, med stora leenden, fart mot arenan. När vi nådde de långa körna viskade Michaela i mitt öra.
”måste inte vi gå till den där?” sa hon och pekade på den öppna men tomma ingången. Mattan som låg utrullad utanför hade tre stora svarta bokstäver på. VIP. Jag nickade och vände mig om mot Daisy och Isa som hade ställt upp i kön.
”hey, tjejer, det var jättekul att träffa er men vi måste gå bort till en annan kassa.” sa jag och de kollade förvånat på oss. När jag pekade mot vip-ingången gapade de med munnarna.
”skämtar du med mig? Hann ni få tag i VIP-biljetter?” frågade Isa chockat. Jag kollade tveksamt ner på Michaela som nickade mot mig. Jag förstod hennes nickning att jag skulle säga sanningen men sa istället:
”ja… eller vi fick dem av en bekant.” sa jag och andades ut. Det var inte direkt ljug och det var nog bäst då kön hade tystnat och alla stod och kollade på oss efter Isas höga fråga.
”men, nu måste vi kila. Hoppas att ni får bra platser och ser bra.” sa Michaela och vinkade mot dem. De vinkade med ett chockat men glatt leende tillbaka. Vi gick mot ingången där en kvinna i femtioårs-åldern stod med en lista under armen.
”hej, Julia Antoine och Michaela Granqvist.” sa jag och log mot damen. Och drog sitt finger läst listan och sken upp i ett leende.
”Välkomna tjejer. Jag ska ropa på någon som visar er till er plats.” sa hon och gick bort mot ett litet bord. Hon plockade upp något som liknade en stor walkie-talkie – antagligen kallad komradio. ”Hey Tony, it’s me Lisa. We have two girls here at the VIP , Julia Antoine and Michaela Granqvist, who needs an escort to their seats, kom.” Det rasslade lite i apparaten annan en mörk brittisk röst hördes.
“Paul is coming. Kom.” Julia och jag tittade spänt på varann. Skulle killarnas egna livvakt komma och hämta oss? Eller var det för bra för att vara sant? Vi stod där i vad som kändes en timma men som troligen bara var några få minuter innan vi såg ett välkänt ansikte. Det ansikte som ofta fanns med på paparazzi bilder i närheten av killarna.
”Hello there girls. My name is Paul…” han avbröts av några skrikande tjejer i könbredvid som tydligen känt igen Paul. Han log och lutade sig fram för att höras bättre.
”…and I will show you your seats, but first, I have a surprise for you.”
Hmm... vad kan det vara Paul har i tanke för tjejerna??
Kapitel 24 - I should have kissed you
”ONE DIRECTION: AKUT BESÖK PÅ SJUKHUS” Michaela och jag kollade på varann, på tidningen och åter igen på varann. Bilden måste ha varit tagen samma kväll som vi träffats andra gången för Harry hade på sig samma vita skjorta med den lilla röda randen på insidan av kragen och Louis som syntes bakom honom hade på sig samma vita t-shirt med blå hängslen. Som om vi tänkt samma tanke rusade vi in i affären grabbade tag i närmaste exemplar och bläddrade fram till den lilla rutan som stod på sida 24. Med ett dunkande hjärta i bröstet på mig läste jag högt:
”Snyggingarna från One Direction syntes tidigt igår kväll på ett av Londons sjukhus. Men lugn alla directioners där ute, ingen av killarna är skadade utan nämligen bandmedlemmen Liam Paynes flickvän som låg inne för ett brutet ben. Hoppas att hon kryar på sig!” Vi tittade lika chockat på varandra igen.
”seriously?” utbrast Michaela i falsett. ”Är det verkligen tillåtet att ha en sådan rubrik på förstasidan för att sedan finna tre så ynka meningar om det i en 5x5 cm ruta bredvid en ner drogad Lindsay Lohan? Är det verkligen okej?”
”allt för säljandets skull, allt för säljandet Mic.” suckade jag och stoppade irriterat tillbaka tidningen i sitt fack. ”Jaja, hoppas Danielle mår bättre snart i alla fall.” sa jag och fortsatte efter Michaela in i affären.
”Jag kan fortfarande inte fatta att du har träffat dem alltså!” sa Michaela gång på gång.
”Inte jag heller,”
”och jag kan inte fatta att vi ska på deras konsert!” Michaela kollade på mig och log stort.
”inte jag heller” utbrast jag ennu en gång. Vi plockade på oss en massa gott och travade sedan till Michaela. På hallbordet låg en lapp och filmen The ugly truth.
Mic, se-värdig film. Pappa och jag är ute och äter middag med Charlotta och Carl-Anton. Puss, Mor.
”den har vi ju sett säkert 8 gånger. Jag har en ny box med Sex and the city, vi kan ju se den istället?” återigen kände Michaela mig för bra och visste att jag var svag för de fyra modegalna – skulle troligtvis byta ut mode mot män dock, eller bara låta det vara galna – New york-eskorna. Vi lät filmen ligga som hennes mamma hade hyr och smet upp itsället upp till övervåningens enorma tv hörna. Och med enorm menade jag en 9 sits-soffa och 60 tums tv. Medan Michaela trilskades med dvd:n frågade hon:
”Så, har du snackat något med den andra Harry då? och förresten, hälsa honom att din kompis önskar att hans föräldrar skulle ha valt ett annat namn. Det är ju så satans svårt att veta vem du menar när du säger Harry.”
”jo men absolut, det ska jag hälsa…” skrattade jag. ”men nej jag har inte hört något från honom. Eller jag sms:ade förut och frågade hur han hade haft det men jag tror inte han har svarat” sa jag och fiskade upp mobilen ur fickan. ”Nej, inget svar.” En besvikelse sköljde över mig. Jag förstod inte varför han inte hade sms:at något alls sedan jag hade hört av mig för en vecka sedan i London. Jag stoppade undan Harry tankarna – båda ”Harrysarna” och fokuserade på en scen där Carrie står och är full på Vogues kontor. Men en annan person ploppade upp i tankarna och även denne av manligt kön.
”Du måste berätta om Marcus!” sa jag och jag såg hur Michaelas ögon lyste upp. Vi satt där resten av kvällen och pratade killar medan Carrie, Mirandra, Charlotte och Samantha handskades med killproblem i bakgrunden.
Harrys perspektiv
”Here you go, feeling better?” frågade jag och ställde ner vattenglaset på nattduksbordet bredvid Danielle. Hon hade fått åka hem relativt snabbt och jag hade hjälpt Liam med att få upp Danielle för trapporna till deras lägenhet.
”Thank you Harry. Well, I guess that the pill will start to work any minute.” Sa hon och tog en klunk ur glaset. “Would you mind go getting my book? It’s in the kitchen.” frågade Danielle och log.
”Of course” Sa jag och gick ut från rummet. Liam stod och bredde sex mackor åt oss.
”do you want cheese or ham?”
”I’ll have cheese.” jag klappade honom på axeln och började gå mot sovrummet igen men jag stannade vid dörröppningen.
”are you okay?” Liam kollade på mig med ett lugnt ansiktsuttryck och sa:
”yeah, I am now. And thank you for helping me.”
“any time babe, any time” sa jag och vände mig om.
”hey wait! Have you heard anythig from Julia?” frågade han.
Kapitel 23 - I should have kissed you
Några dagar senare, hemma i Sverige.
Den tunga resväskan dunkade i marken när jag gick ner för trapporna från vägen där taxin släppt av oss. Vårt hus låg nedanför backen och jag kunde redan se skymten av den vita villan. Pappa pustade efter mig och sa irriterat:
”Snälla, kan du lyfta den? Du förstör ju väskan.” Jag tog tag i handtaget och lyfte upp den med båda händerna de sista trappstegen. De gröna buskarna hade börjat skifta i svagt gult och det låg redan några löv nere på marken. Ju fler steg jag tog desto mer kunde jag se mitt älskade fönster på övervåningen. De vita gardinerna hängde lika rakt som de alltid gjorde och mina gröna växer var sig lika. Jag skyndade mig fram till den turkosa ytterdörren, som mamma valt i pappas protest då hon tyckte att det skulle ha sett för stelt ut med ett helt vitt hus men vita fönster ramar, vit fasad och vit dörr, och släppte min axelväska som landade med en duns på marken. Två böcker, en vattenflaska, en kofta och diverse småprylar blev rätt anstängande för axeln. Mamma låste upp dörren och en pust av hemma kom mot oss. Jag hade aldrig tyckt att vårt hus hade någon speciell doft så som jag tyckte att många andra hade. Michaelas hus luktade ofta svagt av sköljmedel, mormor och morfars hus luktade alltid småkakor då mormor var en riktig fena på att baka och hemma hos farmor i Italien luktade det rök. Måste erkänna att jag föredrar de två tidigare dofterna. Men nu när jag kom in i huset kunde jag känna en svag doft av mammas parfym, Bvlgari ”Jasmin Noir” blandat med pappas, Dior homme sport. Jag tog ett djupt andetag så hela lungan fylldes av hemma. Jag lämnade kvar resväskan nere i hallen och sprang upp på mitt rum. Det såg lika fint ut som det gjort när jag lämnat det – förutom att min lilla blomma på skrivbordet var i stort sätt död. Jag tog ett hopp och slängde mig utmattat på sängen. Den ena kudden ramlade ner på golvet men jag orkade verkligen inte böja mig ner för att plocka upp den. Vårt flyg hade blivit försenat med två timmar och det hade dröjt ett bra tag innan våra väskor hade kommit utåkandes på rullbandet väl hemma på Landvetter. Klockan hade redan hunnit bli sju och min mage kurrade med tre minuters mellanrum. Precis lagom kom mamma upp till mitt rum och satte sig på sängkanten. Hon la sin hand i min och kollade på mig sådär som bara hon kunde. Det var som om blicken var fylld med kärlek och fick mig varm och trygg i hela kroppen. Då hon lämnat dörren öppen kunde jag känna hur doften av tomat sås fyllde rummet. Som om mamma hade läst mina tankar sa hon:
”pappa lagar lite spagetti med tomatsås.” Min mage kurrade till och hon log. ”jag antar att det lär behövas” sa hon och kramade min hand innan hon reste sig och gick ut. Jag stäckte mig mot min mobil och såg att jag hade fem sms från Michaela. Istället för att svara i skrivande form bestämde jag mig för att ringa.
”Julia!” utbrast hon när det hunnit gå fram några få signaler. Och som hon redan visste att jag skulle fråga lade hon till: ”ja jag har suttit med mobilen i handen sedan du lämnade hotellet i London.”
”förlåt, jag hade helt glömt bort mobilen. Men nu är jag hemma iallafall och jag saknar dig så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen.” sa jag och fingrade på smycket som hängde ner från skalet till min iphone.
”jag kommer om fem.” sa hon och la på. Jag skrattade åt min knäppa kompis som kände mig för väl. Jag reste mig och begav mig ner till köket.
”Mic kommer så duka för fyra är ni snälla” sa jag innan jag försvann in på toaletten. Jag kunde anta att Michaela ville ha mat eftersom hon var besatt i min pappas italienska mat, även fast det bara var något så simpelt som pasta med tomatsås.
***
”phu, det där smakade gott. Varför öppnar du inte en resturang Antonio? Jag skulle vara din stammis.” Michaela tog sig över sin lilla knubbiga mage och log ett fint stort leende. Jag, mamma och pappa brast ut i skratt och pappa nickade.
”tja… varför inte, jag menar så länge du skulle vara där så kan jag ju inte riktigt klaga.” sa pappa och vi skrattade allihop.
”tack så mycket för maten men nu ska jag och Mic dra till affären” sa jag och klappade Michaela på låret.
”ja, tack så mycket och vi får väl se hur det går, hade du tänkt och rulla mig till affären eller?” sa Michaela bakom mig. Vi skrattade och jag gav henne en kram.
”gud vad jag har saknat dig knasboll.”
Väl ute på väg mot affären kollade Michaela på mig med något lömskt i blicken.
”vad?” frågade jag och knuffade lite löst på henne.
”hur var det?”
”det var bra, London var jättefint. ”sa jag och log.
”amen, jag menar ju inte det. Jag menar, hur var det att träffa One direction?” hon log stort och jag kunde inte själv låta bli att le. Det hade inte gått en dag utan att jag tänkte på Harry sedan jag träffade honom för första gången.
”det var jättekul. De var ännu snyggare i verkligenheten och de var mysiga och roliga.” svarade jag medan jag stoppade ner händerna i fickorna för att sedan känna min mobil. Det fick mig att komma på att jag inte hade sms:at Harry för att höra hur han hade haft det i Paris. Jag tog snabbt upp den och skickade iväg ”I’m home now. Are you? Did you have a good time in Paris? Xx Julia.” Michaela slog mig på armen medan jag kollade igen twitter på den lilla skärmen.
”vad är det?” jag kollade upp på henne där hon stod helt stilla med vidöppen mun. ”Michaela?” hon pekade framför sig. Jag kollade dit och vi såg definitivt samma sak. Vi hade redan hunnit till den lilla affären och på utsidan satt förstasidan av alla tidningar. Längst ner till höger satt tidningen ”BILD” och på framsidan prydde en mycket bekant person.
Jag har försökt göra kapitlerna lite längre. Hoppas att ni gillar det. Då jag fortfarande i chock åt den höga siffran av läsare som fortsätter visa sig varje dag på statistiklinjen så tänkte jag att vi kunde prova en grej. 5 kommenter till nästa! Det är jättekul att veta vad ni tycker och tänker om novellen och jag vill ju somsagt gör den så bra som möjligt så om ni har några önskemål, påpekningar eller idéer - kom gärna med dem. Kram!
Så, 5 KOMMENTARER TILL NÄSTA KAPITEL!
Kapitel 22 - I should have kissed you
Harrys perspektiv
“I really want to know what’s so important that you had to enterrupt my conversation whit Julia…” sa jag buttert när jag kom fram till killarna. Deras munnar pekade neråt och jag lade märke till att Liam fattades. ”where’s Liam?”
”Danielle’s choreographer called and told us that Danielle is in the hospital so he took a cab to go see her.” Niall stoppade ner händerna I fickorna medan han pratade. Han suckade tungt efter meningen.
”What? Danielle? Why?” frågade jag. Mina tankar började flyga iväg åt alla möjliga håll.
”She broke her leg at practice” svarade Louis och plockade upp sin mobile och la den mot örat för att meddela Eleanor. Jag pustade ut och kände hur min kropp slappnade av. På den korta tiden från att Niall hade sagt att det handlade om Danielle till att Louis svarade hade jag hunnit bli oroligför henne. Danielle hade blivit en i familjen och lika så Eleanor, de spenderade så mycket tid med oss. Min första tanke hade varit att hon hade blivit överkörd eller något liknande men som tur var ett brutet ben återhämtningsbart.
”We are planning to go see her at the hospital, are you coming?” frågade Zayn och la sin arm på min axel medan vi sakteliga började gå mot bilen som stod parkerad en bit bort. Innan jag nickade vände jag bak huvudet för att få en sista skymt av Julia men hon var redan borta…
Jag hoppade in i framsätet bredvid Louis som satte sig vid ratten på sin Range Rover. Jag kollade på honom samtidigt som han satte på sig sitt bälte, klickade av samtalet med sin flickvän och fumlade med bilnyckeln för att få bilen att starta. Han måste ha märkt att jag granskade honom för han vände hastigt på huvudet och kollade med kisande ögon på mig.
”What Harry?”
”emh.. nothing.”
”Oh Haz, I can see that there is something.” svarade han och kollade på mig bestämt. Zayn och Niall tittade fram mellan framsätena och kollade nyfiket på mig.
”what?” utbrast jag och skakade på huvudet medan jag skrattade.
”Well, it’s something, just tell us.” Louis kollade på mig och stängde av motorn. Nu menade han allvar, and that’s for sure. Jag suckade och gav upp.
“fine. You know, when you said ’that Julia’? It just reminded me that I have to tell her someday about me being the same guy she is texting with. And that makes me wonder if she will hate me or not...”
“How could anyone dare to hate you?” sa Zayn. “but seriously, I truly think you should tell her as soon as possible.”
“yeah, the longer you wait, the harder it will be” svarade Niall instämmande på sin irländska.
“and we will always be here for you Haz, you know that.” Sa Louis och klappade mig på axeln.
”thanks guys, I love you. But really, we should get going to see how Danielle is doing.”
Julias perspektiv
”Han verkade ju vara en jättetrevlig kille, ha Julia?” sa pappa och knuffade till mig i sidan.
”ja men han är Harry Styles, han skulle aldrig intressera sig för mig.” suckade jag och orkade inte ens bry mig om att knuffa tillbaka som jag alltid gjorde.
”Oh, Julia. Flickan min. Såg du inte blickarna han gav dig? Pojken var ju helt paralyserad av dig under musikalen, han glodde konstant.” pappa skrattade och mamma log instämmande.
”ja…dem blickarna var rätt svåra att undgå.” sa mamma och fnissade.
”vadå för blickar? Vad snackar ni om egentligen?” frågade jag helt oförstående.
”omen Julia, hur kunde du missa de blickarna? Han satt ju och kollade på dig under hela musikalen.” Pappa kollade på mig och kände mig alltför väl. ”kolla Vic, hon rodnar” sa pappa och skrattade. Vic var pappas smeknamn för mammas namn Victoria.
”nej, det är bara rouge.” försökte jag och de buade åt mig.
”den lätta går vi inte på hjärtat” sa mamma som la armen om mig. Och jag även fast jag inte ville erkänna det så kunde jag känna hur det hettade på kinderna.
***
Signalerna gick långsamt fram. Pip efter pip. Tillslut svarade Michaelas glada stämma.
”Åh Julia! Jag saknar dig så mycket så du anar inte. Och vet du vad, jag måste bara berätta om Marcus. Han ringde förut och ville ses, så vi träffades i parken och han bad om förlåtelse, och så ky…”
”jag träffade Harry igen” jag var bara tvungen att avbryta Michaela. Annars kunde hon ha fortsatt i en evighet om hur bra det kändes av att känna hans läppar igen och så vidare.
”du gjorde vadå?” sa hon chockat. Jag önskade att jag hade sett hennes ansiktsuttryck när hon sa det.
”han frågade efter mitt nummer men så ropade Zayn på honom”
”vem ropade sa du?” sa hon ännu mer chockat.
”haha Zayn.”
”så han sprang tillbaka till Louis, Niall, Zayn och Liam.” sa jag och kunde inte låta bli att le stort när jag sa det. Det slog mig först nu att jag faktiskt hade träffat dem.
”han sprang tillbaka till vilka sa du? Vad i hela friden Julia? Hänger du med one direction nu”
”haha andas Michaela”
”nej men det är ju så coolt! Du, min kompis hänger med one direction.”
”fast det kändes inte som det. Det verkade som fem helt vanliga killar. Det var så roliga.” sa jag och tänkte på att det inte alls hade känts som om jag träffade one direction utan att jag träffade fem helt vanliga killar, med bara ovanligt bra utseende. Och det är ju faktiskt det. Helt vanliga killar – med miljoner av fans som följer varje steg de tar dock.
Tack söta ni!
Kapitel 21 - I should have kissed you
Harrys perspektiv
Jag lutade mig fram och kollade på Julia som satt några säten bort. Hon kollade med en halvt öppen mun och koncentrerade ögon när Nicholas, huvudpersonen i musikalen, sjöng en sång medan han dansade upp för kullar med London framför sig, det var slutet på pjäsen. Och det var egentligen det ända jag sett då jag inte kunnat slita mina ögon från Julias fina. Då och då hade jag kunnat se hur hennes ögon började titta mot mig och då hade jag snabbt vänt tillbaka blicken till scenen.
***
Julia stod framför mig och hennes mamma och pappa stod och väntade på henne en bit bort. Jag gick fram med henne till hennes föräldrar. Hennes pappa tog ett rejält tag i min hand och sa att det var trevligt att råkas.
"thank you for that lovely performance earlier" sa jag och alla började skratta. "or should I say.." jag hostade till och försökte säga tack på svenska som några fans lärt oss på vår senaste visit i Sverige. "tak" sa jag osäkert och de skrattade.
"do you know you just said 'roof'?" sa Julia och log.
"you have to have to say it more powerful, like tacos"
"well, I love tacos so I know how that pronouns" sa jag och försökte på nytt. "tack"
"well, you’re getting there. Trust me, I know how hard it is." Sa hennes pappa och skrattade.
"yeah, and Italians really love their own language right?" skrattade jag.
"how did you know he's Italian?" frågade Julia och kollade förvånat på mig. Fan! Hur i hela friden skulle jag kunna förklara det utan att säga att hon själv hade berättar det för mig för några veckor sedan på sms.
"emh..you look Italian…?" försökte jag.
"oh thank you Harry. And Julia told me that it’s Styles, not Slyes or whatever I said before, sorry for that." sa hennes pappa och skakade hand med mig.
Förutom att jag skulle få träffa Julia på vår konsert om tre veckor så ville jag iallafall få henne att tro att jag ville ha hennes nummer, men vad hon inte visste var att jag redan hade det. Men hur skulle jag kunna förklara det?
"Could I possibly get your number?" frågade jag osäkert. Jag kunde se i ögonvrån hur hennes mamma drog sin man i armen och gick några steg bort. Julia sken upp och nickade ivrigt.
"Harry, you need to come now!" jag kunde höra Zayn ropa en bit bort.
"I'll have to take it when I see you in Sweden!" sa jag och böjde mig långsamt fram och kysste Julia försiktigt på kinden. ”and where in sweden do you live?” frågade jag när jag redan börjat gå baklänges mot killarna.
“Gothenburg”
“Well, perhaps I can get it arranged that you and your friend can come to that one in Scandinavium instead of Globen in Stockholm.” Sa jag och vände mig om med ett leende på läpparna. Jag närmade mig killarna och jag undrade verkligen vad som kunde vara så himla viktigt att de var tvungna att avbryta min och Julias konversation...
Kapitel 20 - I should have kissed you
Jag kommer aldrig få nog med att säga det så ni får stå ut: TACK! Ni kan inte ana hur himla glad jag blir när jag läser era underbara kommentarer. Och jag läser alla och det är jättekul när ni kommer med idéer och jag tar åt mig allt och planerar in. Tack, tack, tack, tack!
Kapitel 19 - I should have kissed you
Nialls perspektiv
"lads, what do you think about 'shadows in the sky'?" sa jag och alla kollade upp från sina mobiler, förutom Zayn som med trötta ögon kollade upp från Liams axel.
"what?" frågade Zayn.
"we talked about going to watch a musical or something" förklarade Louis och klappade honom på kinden. Den första, lika som den andra var mer en lös smekning men han klappade till så hårt på den tredje att Zayn satte sig käpprätt upp i soffan.
"Lou!" sa han och lutade sig mot honom för att ge tillbaka. Han fick till en bra smäll så att det lät i hela rummet.
"auch!" sa Louis och tog sig över kinden. Han satte sig på andra sidan Harry och kollade bort mot Zayn som såg stolt ut över sin grymma träff.
"you won't reach me now at least" sa louis och räckte ut tungan. Zayn var påväg att ställa sig upp för att slå till på nytt när jag ryckte in.
"seriously lads" Zayn satte sig ner igen men kollade bort mot Louis och pekade på honom som för att säga "just wait" men han förblev tyst och höll sig till att peka.
"what is about?"
"emh..." jag skrollade längre ner på sidan och läste högt.
"dark voices meets in the deep woods where Nicholas is currently injured and needs to find his way back to London before the monsters come closer."
"sounds good" sa Liam och de andra nickade med.
"well, book that and lets go to the shadows in the sky!" sa Louis och ställde upp sig upp och posade som superman, med ena armen böjd vid sidan och den andra upp i luften med knuten näve. Vi skrattade åt vår knäppa kompis.
Julias perspektiv
"kom igen nu Julia! Vi måste vara där om tjugo minuter" mamma bankade på toalettdörren. Jag suckade och granskade mig själv i spegeln samtidigt som jag fick ut ett svagt "mmh" ur munnen. Mitt hår var inte som vanligt, det låg helt platt på huvudet och den bruna färgen såg mer grå ut, och mascaran hade vägrat att sammanarbeta med mig. Jag hade väl helt enkelt en sån där ful-dag som Michaela babblar om ibland när hon fått för lite sömn under natten. I en protest mot mitt långa slitna hår satte jag upp det i en stram tofs. Jag låste upp dörren och mötte en stissig mamma. Pappa, som den italienare han var, satt lugn som en filbunke i soffan och bläddrade i dagens tidning.
"det var på tiden..." suckade mamma och satte fart mot dörren. Jag kollade på pappa som kollade upp på mig och himlade med ögonen. Han vek ihop tidningen och ställde sig upp.
"la donna! Den kvinnan alltså..." sa pappa och skrattade och la händerna på mina axlar för att fösa mig framåt.
"lika bra att vi rappar på lite så inte mamma blir helt galen"
"sa du precis att vi skulle skynda oss?"frågade jag och kollade chockat på pappa med glimten i ögat.
"hörde du inte ordet 'lite'? Vad tror du om mig egentligen?" skrattade pappa. Italienare är kända för att aldrig stressa eller skynda sig och jag måste säga att det passade in väldigt bra på honom. Mamma kollade stressat på oss när vi lugnt och stilla lunkade ut ur hotellrummet.
"hur kommer det sig att du ärvde din pappas seghet, ha? Kunde inte du ha fått min effektivitet och höga tempo?" sa mamma och raskade bort mot hissen.
"men älskling, man behöver inte alltid stessa. Kolla på klockan, hela 18 minuter har vi på oss till stället där föreställningen tar plats. Prova att slappna av" sa pappa och masserade mammas axlar medan vi väntade på den ovanligt långsamma hissen.
"jag hatar att komma försent men jag måste medge att det där känns ganska skönt" fnissade mamma.
***
" jag tror vi ska svänga in här" sa mamma och pekade åt höger. En bit fram såg vi ingången till teatern som hade stora posters uppsatt bredvid sig med olika nya musikaler på. Där mellan en bild som skulle föreställa en svart tufsig anka, men som mer så ut som en feg drake med taggar längst ryggen, och ett rosa moln med dansande ballerinor på som sjöng satt vår föreställning. På bilden syntes en grå himlen med en mörk skugga i mitten. Och vad den skuggan skulle föreställa hade jag dock ingen aning om...
"kolla nu, hon har faktiskt ett litet leende på läpparna, kolla Julia" sa pappa och jag vände mig om och gick baklänges mot ingången. Pappa log stort och pekade på mamma. "Vic, är det möjligtvis ett lite leende vi ser?"
"Ni får mig att låta som värsta surtanten"
"nejdå, det är bara så att du brukar inte slappna av och le förens vi har kommit in och satt oss på våra platser och läget är under kontroll vid tillställningar som dessa" sa jag och blinkade med ena ögat. Mamma skrattade sitt höga skratt men slutade tvärt.
"Julia, akta d.." hon hann inte avsluta meningen förens jag slog emot någon hårt. På andra sidan hördes ett tyst "auch" och jag vände mig om för att sedan få blinka en extra gång. Framför mig stod en person av det manliga könet och bruna lockar på huvudet.
med ena ögat. Mamma skrattade sitt höga skratt men slutade tvärt. "Julia, akta d.." hon hann inte avsluta meningen förens jag slog emot någon hårt. På andra sidan hördes ett tyst "auch" och jag vände mig om för att sedan få blinka en extra gång. Framför mig stod en person av det manliga könet och bruna lockar på huvudet.
Kapitel 18 - I should have kissed you
Harrys perspektiv
Jag höjde volymen på ipoden och bytte låt. The big bang började spelas ut i högtalarna hemma hos mig och Lou, min favoritlåt för tillfället efter att Gemma tvingat mig följa med på filmen LOL, där låten spelats på en scen när Miley Cyrus och Douglas Booth kysstes mitt under en fest. Liam och Niall stod och fixade det sista på måltiden och Zayn och Louis satt och spelade fifa i vardagsrummet. Mitt pekfinger klickade in på WhatsApp-appen och började skriva svaret till Julia. Mina fingrar började skriva in ett svar från Harry som var i Paris och inte från mig. Mitt dåliga samvete erövrade mig igen men jag kunde bara inte skriva sanningen, hur mycket jag än ville det. Det var som om en liten djävul satt på min axel och sa: ”hon kommer aldrig tro på dig. Du kommer bara se löjlig ut.” Och tyvärr satt det ingen ängel på den andra axeln och övertygade mig om att hon visst skulle tro på mig, eftersom hur skulle jag annars kunna veta att vi hade träffats i affären och hon hade köpt samma chips som mig om jag inte var självaste Harry Styles, så mitt svar löd: ” wow, sounds like a lot of fun meeting him. He’s good looking, isn’t he? I can promise you that he probably felt the same as you when you two ran in to each other. Both of you think it’s your fault. That’s what I would guess he’s feeling. Xx Harry”
Den sista meningen fick jag skriva in så det inte skulle bli för uppenbart att jag pratade sanning och visste precis hur jag känt. Och jag kunde inte låta bli att flina lite åt min töntinga bedömning av mitt egna utseende. Louis ropade från soffan en bit bort:
”Haz, come here. Zayn needs you in his team ’cause I’m kicking his ass” han skrattade efteråt och Zayn protesterade ljudligt:
”Oh you wish Louis!” Jag skrattade åt dem båda och gick istället in till Liam och Niall.
”No, you can’t come in here Harry” sa Liam och puttade ut mig igen, men innan han stängde dörren till köket kikade han ut och sa:
”but you can make the table though.”
”seriusly? You are the one making the food, you make the table” sa jag och klappade till Liam löst på kinden.
”autch Harry!” skrattade Liam och stängde dörren igen.
Julias perspektiv
Min mobil vibrerade till på nattduks bordet och jag tog snabbt upp den för att minska det höga ljudet från vibrationen mot träet. Det var ett sms från Harry som jag gladeligen öppnade.
“wow, sounds like a lot of fun meeting him. He’s good looking, isn’t he? I can promise you that he probably felt the same as you when you two ran in to each other. Both of you think it’s your fault. That’s what I would guess he’s feeling. Xx Harry”
Jag kunde inte låta bli att le åt hans söta sms så jag skickade tillbaka ett ”Thank you Harry, makes me feel a little bit better. Xx”
Jag släckte lampan på nattduksbordet och kollade på klockan som bara visade nio. Men mamma och pappa hade tydligen varit så trötta och jag hade inget bättre för mig än att gå och lägga mig. Och jag var nog tröttare än jag trott för det dröjde inte länge förens mina drömmar om mötet med Harry var igång.
varning!
Kapitel 16 - I should have kissed you
”var har du varit?!” mamma kollade på mig med ett ansiktsuttryck som ett frågetecken. ”tar det verkligen en halvtimma att gå den lilla biten till affären och köpa lite godis och hem igen Julia? Jag vet att du snart fyller 17 men det är väl inte konstigt om jag blir orolig?”
”ni kan aldrig gissa vad som hände” sa jag och gestikulerade vilt med armarna – ännu en italiensk gen. Jag satte mig på soffarmstödet till soffan där mamma och pappa satt nerbäddade under en filt.
”jag krockade med Harry Styles!”
”vem är Harry Sty..vadå?” pappa kollade frågandes på mig tillskillnad från mamma som log stort.
”älskling, det är en tonårsidol, som Justin Bieber ungefär, bara att Harry är med i ett pojkband, One Direction.” sa mamma och kollade på pappa.
”ja men One Direction har jag hört. Det är väl den där” pappa satte handen framför munnen som om han höll i en mikrofon och började sjunga högt, och falskt ”you don’t know you’re beautifuuuuuul” mamma och jag skrattade högt åt pappas försök.
”håll dig till flygning pappa, jag tror inte det finns någon sångkarriär för dig inte.”
”hörrudu, passa dig unga dam!” skrattade pappa och kittlade mig i sidan.
”jag måste gå och ringa Mic, hon kommer bli helt galen.” jag kilade iväg in till mitt rum i den stora sviten. Pappa var stammis på detta hotell när han flög hit så han hade fått rabatt. Jag knappade vant in Michaelas mobilnummer och det tog inte lång tid förens hon svarade.
”Julia!! Jag saknar dig redan”
”Mic, jag saknar dig med men du, jag har något helt crazy att berätta. Sätt dig ner. Sitter du nu?”
”ja, vad ska du säga?” jag kunde höra nyfikenheten i hennes röst och jag kunde inte hålla mig längre.
”jag krockade med Harry i en mataffär!”
”din Harry?”
”vadå min Harry? Han är ju i Paris. Nej jag menar Harry Styles” näst in till skrek jag i luren. Jag var så ivrig att jag nästan studsade. ”Och gissa vad jag fick?”
”nej du skämtar! Herregud Julia! Åh vad kul! Nej vadå? En puss på kinden?”
”nej något ännu bättre, något som du också kan njuta av.”
”eh… en autograf?” sa Michaela ivrigt.
”nej! Jag fick biljetter till deras konsert i Stockholm om tre veckor. Och gissa vem som ska få följa med?” fnissade jag.
”vågar jag ens gissa?”
”ja, det är du såklart” vi skrek som två småtjejer i luren och satt och pratade ett bra tag tills pappa knackade på dörren och bad mig tänka på månades telefon räkning. Men det var det värt. Mic var världens gladaste, och jag lika så.
Förlåt för det sena inlägget men det har varit strålande väder i Göteborg idag så jag har varit ute hela dagen, därav ingen tid till att skriva dagens kapitel. Kram!
