.

Två veckor senare

"but come on! Tell me! It must have been meant to a girl? I mean 'Your eyes are like the ocean. Deep, blue and dangerous. I can watch them for what feels like forever, if you only let me. Please. I love you so.' that sound like something you write to a girl. "Mina fingrar smattrade över iphones spruckna skärm. En incident som inträffat för några dagar sedan då mobilen bara slank ur handen påväg till bussen. Underlaget råkade, oturligt nog, vara en grusväg. Och gissa om mamma blev glad när jag kom hem efter skolan. Hennes röst hade gått från trevlig till arg surtant. Och eftersom det var fjärde gången på ett halvår så kanske jag kan förstå mammas reaktion. Jag slog på tv:en i väntan på Harrys svar. Vi hade sms:at varenda dag i två veckors tid. Harry gick i skolan i England, vart i England har jag ingen aning om, jag hade inte velat fråga eftersom jag kände mig lite som en stalker, och han var arton år. Han hade en storebror som hette Gem och bodde fortfarande med sina föräldrar. Han älskade att sjunga, kul att vissa fick turen att få en vacker sångröst medan andra låter som en skata som har halsfluss som jag själv.... Mobilen vibrerade till och jag låste snabbt upp den.

"okay..might have been to girl. "

"what's her name?" skrev jag ivrigt och konversationen var igång.

" I can't tell you"

"oh come on Harry!"

"no ;)"

"well, can't you at least tell me the first letter in her name?" Mitt intensiva skrivande avbröts av en knackning på dörren.

"kom in" ropade jag och pappas huvud stack fram bakom dörren.

"kan du komma ner en stund? Mamma och jag skulle vilja prata med dig om en sak."

"eh..okej" sa jag osäkert medan jag reste mig upp ur sängen och glömde mobilen liggandes på sängen. Jag följde efter pappa ner och såg mamma sitta på ena fåtölj-armstödet. Hennes blonda hår var uppsatt i en tofs på huvudet så man kunde se hennes isblå ögon ännu tydligare. De var källan till min ögonfärg. Jag hade fått pappas längd och hårfärg, mammas ögon och hudfärg. Hon log mot mig och klappade på sätet vid henne. Jag kollade bak mot pappa som nickade uppmuntrande.

"vad konstiga ni är. Har jag gjort något?" frågade jag och satte mig långsamt ner i fåtöljen.

"nej Victoria, nu kan jag inte hålla mig längre." sa pappa och såg ut som ett litet barn på julafton. Hans bruna ögon gnistrade och hans vita tandrad blottade i ett leende.

"jaja, okej då. Ska jag börja?" frågade mamma och pappa nikade till svars.

" jo vi vet ju att du gärna skulle vilja resa någonstans men att jag och pappa var varit så upptagna på sista tiden. " hon tog en paus och kolla ner på mig.

"så jag och pappa hade tänkt att ta med dig till ...." hon vänta ännu längre innan hon avslöjade svaret.

Mikaelas perspektiv

"Mikaela! Din mobil ringer" ropade pappa från vardagsrummet. Med snabba steg ut från köket hann jag precis få upp mobilen och svara i tid.

"Mic!! Gissa vart jag ska" Julias röst var spänningsfylld och hon lät överlycklig.

" jag har ingen aning! Vart?" svarade jag nyfiket.

"L-O-N-D-O-N"