Kapitel 5 - I should have kissed you
Jag rusade fram till sängen och la mig bredvid hennes skakande kropp och höll om henne. Hon vred sig mot mig och kollade in i mina ögon. Det var som ett knivhugg i hjärtat på mig varje gång jag såg någon som betydde så mycket för mig som Michaela ledsen. Med tunga snyftningar kämpade hon fram:
”Marcus har..g..gjort slut!” Gråtattackerna anföll henne och hennes kropp skakade så mycket att jag trodde hon skulle få svårt att få luft.
”vilken jävla idiot han är!” utbrast jag. Jag kunde inte hålla mig från att säga det.
”förstår han inte” jag avbröt mig själv och tog tag i hennes hand och fortsatte ”och nu säger inte jag detta för att jag är din vän utan för att det är sant – fattar han inte vilken jävla idiot han är som släpper dig! Ha? Du förtjärnar så himla mycket bättre Mic.” jag omfamnade henne och höll henne hårt i min famn. Jag kände henne så väl att jag visste att det inte egentligen behöves mycket mer än några få ord och sedan en stor dos av kärlek och trygghet för att hon skulle bli på bättre tankar.
”vad var det du ville när du ringde mig förut förresten?” Michaela bröt tystnaden med frågan jag hade önskat hon inte skulle fråga. I alla fall inte nu. Men jag kunde inte ljuga för henne.
”det handlar om kärlekskänslor så säg till om det blir för mycket, lova det?”
”ja då! jag är inte gjord av porslin, lite tål jag allt.”
”jo alltså.. Jag gjorde som du sa och frågade om personen var en kille eller tjej. Gissa vad det var?”
”kille?!” Michaela satte sig ivrigt och torkade bort en tår som fastnat på nästippen. Hennes ögon såg redan mycket gladare ut och hon såg faktiskt riktigt nyfiken ut.
”ja!” svarade jag och svalde hårt. ”jag vet inte varför men jag får en sådan pirrig känsla i magen av det. Jättetöntigt, jag vet. Men han tyckte att mitt namn var fint. ”
”vad heter han då?” när jag inte svarade med en gång såg hon på mig med sina stora ögon och sa ”men du har väl för i hela friden inte varit så dum och inte frågat?” när hon såg på mitt ansiktisuttryck att jag hade mycket riktigt glömt det skakade hon på huvudet.
”men fråga nu då! rappa på! Jag vill veta” hon sken upp i ett leende.
”aj, aj kapten!” skrattade jag och gestikulerade en matros gest. Jag plockade upp mobilen ur fickan och knappade snabbt in mitt sms och tyckte därefter på ”kicka” knappen.
” ‘Totally forgot, sorry for being so rude, but what’s your name?’ var det bra? It better be för jag har redan skickat det” fnissade jag och Mic nickade glatt. Vi båda två kollade spänt på varann medans vi väntade på hans svar.
”vad tror du han heter? Något engelskt i alla fall. Jake kanske? Eller Ryan?” Michaela satt och kastade ur sig namn när min mobil plötsligt vibrerade. Hon var snabbare än mig och snodde åt sig mobilen och hoppade iväg till ett hörn så jag inte kunde se.
”oh my god! Du kommer aldrig kunna gissa vad han heter” kvittrade Michaela och log så stort hon bara kunde.