.

”I’m a boy, and I assume you’re a girl ‘cause your name’s Julia. ;)”

Den där pirriga känslan satte sig fast i magen när jag fick svaret att han var en kille. Varför fick jag ens den känslan? Det var ju inte så att han hade gett mig massa komplimanger eller ens visat minsta lilla intresse mer än de vanliga artighetsfrågorna. Precis då vibrerade det till i min hand och jag kollade ner på telefonen som visade ett nytt sms från ”den okända kille” som jag döpt honom till.

”Julia. I like it. Sounds cute.”

Jag kände hur det hettade till i kinderna på mig.

”åh vad töntig du är Julia!” gastade jag tröttsamt åt mig själv. Eftersom ingen var hemma och jag var lite rädd att jag skulle bli tokig så letade jag upp Michaelas namn i kontaktboken. Signalerna gick fram och efter några sekunder hade jag redan tappat tålamodet.

”kom igen då Mic!” sa jag högt och när jag var precis i slutet av meningen svarade hon med en tyst snyftning.
”oj, förlå… men Michaela, gråter du?” frågade jag chockat. Jag märkte hur jag bet mig i nageln, en dålig ovana jag hade när jag blev oroad. Det mintgröna nagellacket lossnade så jag fick en bit lack i munnen. Med en grimas plockade jag bort biten från tungan och väntade på Michaelas svar.

”kan du komma hit?” sa hon med en svag röst.

”absolut vännen, jag kommer så fort jag kan.” sa jag snabbt och rusade ner för trapporna till hallen. Mina converse ville inte samarbeta med mig så det fick bli mina röda TOMS som lätt slant på. Jag drämde igen dörren och började så snabbt jag bara kunde, springa mot Michaelas hus som låg några få minuter bort. Benen värkte och halsen var helt torr när jag äntligen kunde skymta den stora vita villan bakom buskarna. Jag sprang in på tomten men fastnade självklart i en gren när jag svängde in. Min vita blus fick en reva i sig och jag suckade ljudligt. Jag knackade först på dörren innan jag stegade in och slank in i det mysiga hemmet. Det var hemtrevligt på ett sånt där tryggt sätt och det doftade svagt av tvättmedel från tvättstugan våningen under.

”Nej men hej Julia! Vilken tur att du är här, Michaela behöver dig verkligen nu.” Michaelas mamma Tine kom gående mot mig från vardagsrummet. Hon bröt på danska och såg 10 år yngre ut än de 45 åren hon var. Varje gång jag såg henne var det som att se en något äldre Michaela. De var slående lika med sina gröna ögon, det långa rödlätta håret och den lilla kurviga kroppen. Hon slog ut armarna mot mig och mötte mig i en varm kram. Eftersom vi känt varandra så länge var hon något av en mamma för mig. Michaelas föräldrar brukade alltid skoja om att jag var deras andra dotter. Speciellt eftersom jag har spenderat mycket tid i detta hem. Både mamma och pappa jobbade mycket och ibland under uppväxten hade jag varit ”tvungen” att sova här. Michaela och jag såg det bara som något alldeles vanligt. Vi var nästan som systrar skulle man kunna säga.

”Hej! jag springer upp och kollar läget” sa jag och svarade Tines kram. Två trappsteg i ett steg och snart var jag uppe på den enastående övervåningen. Nog för att jag tyckte att vi hade ett stort hus men Mics var ännu större. Jag svängde vant höger och knackade försiktigt på dörren till Michaelas rum. När inget svar hördes från andra sidan dörren tryckte jag ner handtaget och lät dörren glida upp av sig själv. Jag kikade in på det välstädade rummet, raka motsatsen till mitt egna bombnedslag, och såg Michaelas kropp ligga ihop kurad med  ryggen mot dörren. Hon vred långsamt på huvudet och kollade på mig med rödsprängda ögon.

”men lilla gumman, vad har hänt?”

Nu har jag åkt utomlands och kommer vara borta en vecka men jag har tidsinställt för åt minstånde 4 dagar så det kommer komma upp kapitel medans jag är borta. Skriv vad ni tycker! Kram