.

Jag skuttade längst gatan på väg hem mot hotellet från affären. Det här var absolut den bästa shoppingrunda jag någonsin tagit. Jag kunde knappt hålla mig för att ringa Michaela med en gång, och nu var det inte bara det rosa golvet jag hade att berätta utan att jag, bokstavligt talat, hade sprungit in i Harry.fucking.Styles. Hon skulle smälla av. Den sista biten till hotellet sprang jag med lätta steg fram till entrén, upp för trapporna och innan jag uppnade dörren till rummet fick jag stå och hämta andan ett tag. Mamma och pappa kollade på mig när jag öppnat dörren och ställde ner kassen med läsk, chips och godis i med en duns. Jag stod fortfarande och flåsade som en gris när mamma bröt tystnaden – ja om man inte räknade med mina högljudda flåsningar det vill säga.

”var har du varit?!” mamma kollade på mig med ett ansiktsuttryck som ett frågetecken. ”tar det verkligen en halvtimma att gå den lilla biten till affären och köpa lite godis och hem igen Julia? Jag vet att du snart fyller 17 men det är väl inte konstigt om jag blir orolig?”

”ni kan aldrig gissa vad som hände” sa jag och gestikulerade vilt med armarna – ännu en italiensk gen. Jag satte mig på soffarmstödet till soffan där mamma och pappa satt nerbäddade under en filt.
”jag krockade med Harry Styles!”

”vem är Harry Sty..vadå?” pappa kollade frågandes på mig tillskillnad från mamma som log stort.

”älskling, det är en tonårsidol, som Justin Bieber ungefär, bara att Harry är med i ett pojkband, One Direction.” sa mamma och kollade på pappa.

”ja men One Direction har jag hört. Det är väl den där” pappa satte handen framför munnen som om han höll i en mikrofon och började sjunga högt, och falskt ”you don’t know you’re beautifuuuuuul” mamma och jag skrattade högt åt pappas försök.

”håll dig till flygning pappa, jag tror inte det finns någon sångkarriär för dig inte.”

”hörrudu, passa dig unga dam!” skrattade pappa och kittlade mig i sidan.

”jag måste gå och ringa Mic, hon kommer bli helt galen.” jag kilade iväg in till mitt rum i den stora sviten. Pappa var stammis på detta hotell när han flög hit så han hade fått rabatt. Jag knappade vant in Michaelas mobilnummer och det tog inte lång tid förens hon svarade.

”Julia!! Jag saknar dig redan”

”Mic, jag saknar dig med men du, jag har något helt crazy att berätta. Sätt dig ner. Sitter du nu?”

”ja, vad ska du säga?” jag kunde höra nyfikenheten i hennes röst och jag kunde inte hålla mig längre.

”jag krockade med Harry i en mataffär!”

”din Harry?”

”vadå min Harry? Han är ju i Paris. Nej jag menar Harry Styles” näst in till skrek jag i luren. Jag var så ivrig att jag nästan studsade. ”Och gissa vad jag fick?”

”nej du skämtar! Herregud Julia! Åh vad kul! Nej vadå? En puss på kinden?”

”nej något ännu bättre, något som du också kan njuta av.”

”eh… en autograf?” sa Michaela ivrigt.

”nej! Jag fick biljetter till deras konsert i Stockholm om tre veckor. Och gissa vem som ska få följa med?” fnissade jag.

”vågar jag ens gissa?”

”ja, det är du såklart” vi skrek som två småtjejer i luren och satt och pratade ett bra tag tills pappa knackade på dörren och bad mig tänka på månades telefon räkning. Men det var det värt. Mic var världens gladaste, och jag lika så.

---

Förlåt för det sena inlägget men det har varit strålande väder i Göteborg idag så jag har varit ute hela dagen, därav ingen tid till att skriva dagens kapitel. Kram!