.

Harrys perspektiv

”What’s your name?” frågade jag för att se om det skulle klarna upp lite i minnet.

”Julia”

”Julia. I like it. Sounds cute.” men precis när jag låtit orden lämna mina läppar slog det mig vem jag troligen stod framför. Det var precis det jag skrivit till en viss person för ett tag sedan. För att vara helt säker fanns det en följdfråga som jag behövde ha svar på. ”where are you from?”

”is my english that bad?” skrattade hon.

”no, no! I didn’t mean it that way, you just didn’t sound british.” jag försökte rädda upp situationen och skrattade lite svagt.

”yeah I see, you were actually right. I’m from sweden.” ordet spelades upp som i slowmotion för mig. S-W-E-D-E-N. Nu visste jag säkert vem det var som stod framför mig och skrattade. Julia. Min kära sms-kompis. Hon var vackrare än jag kunnat gissa och hennes skratt var så bedårande. Hur ska jag få träffa henne igen utan att avslöja att det är jag som hon har sms:at med en lång tid. Eller var det här det rätta tillfället? Vad i hela friden ska jag ta mig till? Det var då det slog mig.

”hey..emh.. would you like to come to our concert in three weeks in sweden? I feel so bad about running in to you.” and lying to you like a pig, hade jag också velat säga. Julia kollade stod och gapade igen.

”are you kidding me?”

”eh..no. my management will send the tickets to your mail” skrattade jag. Hon började hoppa upp och ner innan hon gav mig en kram. Det var något inom mig som pirrade till när jag kände hennes beröring men jag stötte bort det med en gång. Herregud Harry. Du ska köpa godis, inte stöta på tjejer tänkte jag.

”tickets like in plural?” hon slutade hoppa och kollade på mig med en seriös blick.

”yeah, I was thinking that you maybe wanna bring a friend?” hon sken upp i ett leende och bara stod och nickade en lång stund.
”are you breathing?” frågade jag osäkert när hon stått i samma position ett tag. Hon skrattade och nickade.

”I’m…fine! Just fine.” Jag kollade ner i famnen på henne och såg att hon bar på samma chips påse som jag hade liggandes i min korg.

”these are the best crisps aren’t they? Or should I say chips, that’s what you say in sweden right?”

”I haven’t tried them actually” hon skrattade och kollade ner på sina chips. ”so they are tasty? Good.”

”yeah..”

”it was really, really nice to meet you Harry, but I have to go now before my parents start to think that I have been kidnapped or something.” hon skrattade sitt gulliga skratt och på något konstigt sätt smittade det av sig. Jag skrattade med henne tills en gammal tant gick förbi och glodde surt på oss. Jag hostade till lite besvärat och rättade till håret.

”wow, the famous swoosh.” sa hon och jag nickade med ett leende på läpparna. Julia tackade för biletterna och jag fick hennes mail. Vi skildes åt och gick sakta hem