.

Tweet efter tweet från olika kändisar visades på skärmen av min iphone men ingen från någon i One Direction. Jag suckade och fick istället söka på var och en av dem för att se vad de hade uppdaterat med det senaste. Jag började med Niall och läste en rad med tweets. Det mesta bestod av att han var hungrig och att hela bandet satt i turnébussen på väg hem till London från Sheffield. Men de tweetsen var skrivna för några timmar sedan så de kanske redan var hemma i London? Mina förhoppningar gjorde mig en aning piggare efter den uttröttande flygresan. Men chansen om att träffa dem var ju trots allt väldigt liten. Om jag hade rest med Michaela så skulle vi kunna leta upp dem, kanske hänga lite på Milkshake City om de nu fortfarande stannar till och tar en milkshake där. Eller kanske på Nandos? De två ställena var nog det mest troligast att stöta in i någon av Harry, Louis, Liam, Niall eller Zayn. Eller varför inte alla samtidigt?

”Julia, kan du gå ner till affären på hörnet och köpa lite gott inför ikväll medan jag och pappa bokar biljetter inför imorgon?”

”Visst.” jag svarade mamma och kämpade mig upp från den sköna hotellsängen. Rummet var innrett i bruna nyanser och var stålade fint. Vi hade kommit till hotellet för ungefär 30 minuter sedan och skulle snart ge oss ut på Londons gator. Mamma och pappa skulle boka biljetter till en musikal som visades imorgon kväll. Jag tog på mig jeansjackan eftersom det var lite småkyligt i luften trots att det bara var början på september och stoppade ner fötterna i mina bruna boots. Jag ropade hejdå och utan att vänta på svar lämnade jag rummet. Hissen var på samma våning så det tog inte lång tid förens jag var ute på den folkproppade gatan. Jag svängde in på en mindre gata åt höger och gick en liten bit innan jag såg skylten till mataffären. Med snabba steg gick jag bort mot den. Väl där inne såg allt ganska likt hemma i mataffären. Affären var stor, men ganska tom. Det stod endast en person i kö till en av de sex kossorna och en ung kille med sin flickvän – antagligen, skulle kunna vara hans jämnåriga syster dock, men vad vet jag – som stod och grävde i glassdisken. Samtidigt gick det förbi en anställd och jag var inte sen med att fånga tag i honom. Han var klädd i en rosa shorta med "London Groceries." 

”Excuse me, do you know where I can find the snack department?” frågade jag och log.

”Yes, you just turn left here after the shelf with washing power and you will see it.” han log tillbaka och skyndade iväg.

”Thank you!” ropade jag efter honom och han vände sig om och log ännu en gång. Jag följde hans vägriktningar och kollade mig omkring medan jag svängde runt hörnet. En lite bit fram fylldes gångarna med alla möjliga sötsaker. Jag fyllde famnen med lite allt möjligt. Chips och några godis påsar, en Sprite och en chokladkaka. Jag kollade ner i golvet och märkte att jag stod på ett illrosa kakelgolv, precis som shortan på affärsbiträdet. Min första tanke var att Michaela skulle älska det! Jag fortsatte gå mot kassan med blicken vänd ner tills jag kände hur jag stötte ihop med någon riktigt hårt. Inte nog med att själva krocken gjorde ont så gjorde landningen, på det fina men ack hårda golvet, ännu ondare. Personen som hade fallit offer för min klumpighet låg på andra sidan av mig och allt jag såg var ett virrvarr av bruna hårlockar.