.

Två veckor senare – resan till London

”Åh, jag kommer sakna dig så mycket!” jag ville inte släppa taget om Michaelas famn när vi skulle åka upp för rulltrapporna till säkerhetskontrollen. Hon kramade om mig hårt men släppte sedan.

”jag kommer sakna dig med, men vi ses om en vecka igen. Och ni har ju Wi-Fi på hotellet så du kommer ju kunna skicka medelanden med WhatsApp, precis som du gör med Harry.” hon log mot mig och jag nickade.

”kom nu, vi måste skynda oss” sa pappa och kollade på klockan. Det var andra gången som jag var på en flygplats med pappa utan kostym på. Första gången var för tre år sedan när vi åkte till New York. När jag var mindre hade jag alltid velat följa med när mamma skjutsade honom till flygplatsen för att arbeta. Då hade min dröm varit att bli pilot precis som pappa men efter en period med bratz-dockor och my little pony hade jag ångrat mig och velat bli frisör, som de flesta tjejer i sju-års åldern. Men idag var jag säker på vad jag ville syssla med i framtiden. Jag ville öppna en egen butik och sälja konst. Min konstnärliga ådra hade jag fått från morfar. När jag inte hade något att göra tog jag alltid upp ett block och en penna och bara ritade och skissade. Det var ju faktiskt på en konstklass i årskurs ett som jag hade träffat Michaela. Min blå färg hade tagit slut och hon hade erbjudit sig att låta mig få dela med henne. Sedan dess hade vi varit oskiljbara. Och nu stod hon här framför mig. Vi skulle inte ses på en hel vecka, vad som för oss kändes som ett helt år. Jag kastade mig i famnen på henne en sista gång innan vi stegade bort mot säkerhetskontrollen. På vägen dit vända jag mig om ett flertal gånger för att se min bästa väns röda hår försvinna längre och längre bort. Innan jag stängde av mobilen skickade jag iväg ett sista sms till Harry. ”well…i’m at the airport now and i guess you’re too? I hope you’ll have a great week in Paris. Xx Julia”.

”Hej, det här är er kapten som talar och det är jag och min besättning som kommer att ta er till London idag. Vi beräknas landa 12:50 på Heathrow Airport. Vi här ombord hoppas att ni får en trevlig resa med British Airways. Tack.” Jag kollade upp på pappa som satt och läste dagens tidning. Jag log stort mot honom eftersom jag visste att han såg mig i ögonvrån.

”vad är det Julia?” sa han och jag kunde se hur hans mungipor drog uppåt.

”brukar du säga så?”

”ja ungefär, men jag säger ju SAS istället för British Airways.”

”kan du inte säga vad du säger pappa, snälla?”

”haha nu låter du som om du är 10 år igen”

”men jag är snart 17 och vill veta. Spelar det någon roll hur gammal jag är eller?” jag knuffade till pappa lite löst på armen och han skrattade.

”Hej, det här är er kapten – väldigt viktigt att säga sitt namn- Antonio som talar och jag kommer att flyga er tillsammans med besättningen ombord till – ja det land vi är på väg till –. Vi ska göra vårt bästa för att ni ska få en så trevligt flygtur som möjligt. Vi beräknas landa på – flygplatsens namn- vid - och tid - .Tack”

Mamma tittade fram på andra sidan av pappa och kollade på mig och sen pappa med rynkad panna.
”pratar ni jobb nu? När vi har semester?” pappa kysste henne och sa bara ”jaja” och kollade på mig med en rolig min.


Harrys perspektiv

Jag drog händerna genom håret fram och tillbaka och la luggen på rätt sida. Sedan begav jag mig ut från hotellporten efter Niall. Paul gick efter mig och såg till så det inte kom några galna fans efter oss. Det stod endast ett litet gäng utanför hotellet i . Vi hälsade och tog lite kort och fortsatte sedan mot bussen där Louis, Liam och Zayn redan satt och väntade. 

”What took you so long? I wanna come home to London today” sa Zayn.

”Harry had to use the men’s room” sa Paul och satte sig i framsätet tillsammans med turnébussens chaufför. Niall och jag slog oss ner i soffan där de andra satt.

”Are you okay?” frågade Liam och fick alla killarnas uppmärksamhet. 

”I just got a text from Julia whishing me to have a good time in Paris. I feel so bad about lying to her” sa jag medan jag fingrade nervöst på mobilen.

”tell her then!” sa Louis och kollade på mig med sina gråblå ögon.

”tell her what? That I have been lying to her the whole time and that I am Harry Styles from One Direction? Like she would believe me…” Bussen började köra och tanken på att snart vara hemma i London igen fick mig åtminstone att slappna av lite. Efter två hela månader ute på turné i hela Storbritannien med en show nästan varje kväll tog rätt rejält på krafterna. Vi skulle i alla fall få vara hemma med bara några enstaka intervjuer i tre veckor innan vi skulle till Sverige och börja spela in vårt andra album och även ha en liten konsert i Stockholm. Sen skulle vi till USA och så fortsatte planerna ända till 2013.

”well if you could arrange a meeting in London now and you can tell her that way” sa Zayn och lös av lycka. Hela hans ansikte strålade åh-vilken-bra-idé-jag-kom-på.

”and you think she would agree to just meet some random guy saying he’s Harry Styles?” sa jag och de andra började skratta. Zayn fick ett annat ansiktsuttryck men sprack upp i ett leende.

”Okay.. your right. My idea sucks.” Alla skrattade och lutade sig bak i soffan. Men tankarna fortsatte i mitt huvud. Vad skulle jag göra?