.

"C…hm.. Cindy maybe? I’m sorry for such a late answer but I have an explanation. My parents just told me that we’re going to London!!! Can you imagine! My biggest dream. Do you live close to London?”

Jag suddade ut meningen sista meningen. Men skrev dit den igen. 

”Mic! Ska jag fråga om han bor nära London?” ropade jag i en förhoppning om att Michaela skulle höra mig från undervåning. Hon satt på toa på övervåningen och jag på nedervåningen. Efter att vi båda hade delat på en hel kladdkaka så blev vi också i rätt så akut behövlighet av närmsta toalett. Michaela hade offrat sig och skyndat sig upp för trapporna. Toan här på nedervåningen låg precis vid Tines och Johns rum, Michealas föräldrar, och de är ett konstverk i sig.

”ja gör det!”

”det låter inte för mycket ’på’ då?” 

”nej, varför skulle det göra det? Ni är ju typ kompisar!” ropade Michaela. Jag följde hennes råd och skickade iväg smset.

”vad börja….på förresten?” frågade hon men jag hörde inte ett ord. 

”vad sa du?”

”vad börj… äsch, jag kommer ner.” Jag hörde hur hon spolade, hur kranen sattes på och snabba fötter i trappan sedan kom hon in rusandes på toa. Hon viftade med handen framför näsan och skrattade. 

”här luktar det inte rosor inte…” 

”du ska nog inte säga något för jag slår vad om att din toalett inte heller luktar rosor” svarade jag och vi båda skrattade. Hon hoppade upp på handfatsbänken och tog upp en nagelfil från en liten korg där hon bevarade alla sina manikyr-prylar. Hon kollade snabbt upp så mig och frågade:
”så.. vad började hennes namn på?”

”C” sa jag och kollade ner på Harrys sms. 

”är det bara jag som tycker att allt leder till Harry Styles?” sa hon helt plötsligt och jag kollade konstigt upp på henne. 

”vad menar du Mic?” 

”Jo men hör här. Han heter Harry, bor i England, älskar att sjunga och har en bror som heter Gem. Harry Styles heter Harry – obviously haha-, bor i England, älskar att sjunga och hanssyster dock, heter Gemma. Hör du inte hur likt allt är? Och Harry skrev ju att sms:et var till en tjej som började på just C, och Styles var ju tillsammans med just Caroline Flack." sa hon och betonade C i Caroline lite extra tydligt. 

”ge mig inga förhoppningar tjejen!” skrattade jag men tänkte på hur likt allt faktiskt var. Jag slog genast bort tanken. Klart att en av världens mest kändaste personer inte skulle sms:a med en tjej från Sverige.

”Och Harrys Styles föräldrar är skilda, det är inte Harrys som jag sms:ar med!” kom jag på men Michaela bara himlade med ögonen och skakade på huvudet. 
Min mobil vibrerade och jag kollade ner. ”Wow! That’s great news! Yes, I live about 30 minutes outside London.”

”Michaela!!! Han bor bara 30 minuter utanför London!! Fattaru’!!!” Michaela kollade upp från sina naglar på mig med uppspärrade ögon. 

”NÄHEE! Tänk om ni kan ses? Fråga honom!” sa hon glatt.

”säker? Han kanske inte vill..” sa jag osäkert. 

”sluta dummer! Om han inte hade velat ha kontakt med dig hade han väl inte sms:at med dig i två veckor varenda minut typ?” Jag skrattade och ryckte på axlarna. 

”fine, jag frågar.” sa jag uppgivet. 

Harrys perspektiv

"im gonna rest” sa jag och var på väg in till det sovrummet på turnébussen.

”but we’re gonna watch a scary movie! I need my Hazza to hold me when I get scared” sa Louis och slängde sig på soffans och låtsas grät. 

”you will be fine babe!” sa jag och skrattade.

Jag la mig i min slaf på turnébussens och njöt av tystnaden. Tur att det fanns en bra ljudisolerad dörr in till det lilla ”sovrummet”. Jag tog upp min mobil från fickan och i samma sekund pep den till. Det var Julias signal. Den jag hade hört de senaste två veckorna och när jag inte hörde den, längtade jag efter signalen. Hon var så himla rolig, och snäll, och grym, och svensk, och söt antog jag. Jag hade inte sett en bild på henne men hon hade berättat lite om sin familj och då kom det fram att hon hade ärvt sin pappas italienska gener med brunt hår och sina långa 179 cm och att hon hade ärvt sin mammas svenska ljusa hy och blå ögon. Det lät bra i mina öron. Jag öppnade sms:et och fick en orolig känsla i magen när jag läste det. ”only if you want…but I was thinking and I thought that maybe, you would like to come in to London and meet me?” Hon ville ses. Träffas på riktigt. Öga mot öga. Jag hoppade ner från min översäng och slog upp dörren. Zayn och Louis som satt närmast hoppade till och skrek av chock. 

”Jeez Harry! You can’t scare us like that! Phhft!” utbrast Zayn och kollade upp på mig med stora ögon. Louis såg lika skrämd ut han med. Jag, Niall och Liam skrattade en lång stund åt deras reaktion och när vi äntligen kunde andas ordenligt harklade jag mig och sa:

”Okay lads, I have a problem. Julia is coming to London on a holiday with her parents and she wants to meet me. What am I gonna do?” 

”just tell her you can’t? That you are away with your parents exactly that week.” sa Niall och log. 

”or tell her the truth, that’s what I’ve been thinking the whole time.” sa Zayn och kollade på mig med sina ärliga ögon.

”or you just stop texting her and get back together with me!” sa Louis och började låtas gråta igen. Liam låtsades trösta honom och jag bara skakade på huvudet och skrattade. 

”Lou, I will never leave you.” sa jag och klappade honom på benet. 
”but i think I’m going for Niall’s suggestion. Thanks guys.” sa jag och log och stängde in mig i sovrummet igen. Jag skriv in mitt svar och skickade iväg. Jag fick väldigt dåligt samvete för att jag ljög så kraftigt mot Julia men jag antar att det var det bästa jag kunde göra av situationen. 

Idag får ni ett långt kapitel som lite komensation för den dåliga uppdatering här i veckan. Hoppas att ni gillar det!