.

Solen sken och fåglarna kvittrade på det där speciella sättet likt en saga, när jag gick mot mötesplatsen. Vinden blåste lite småkyligt medan jag följde riktningarna i mobilens GPS och den beräknade att jag skulle vara framme om fem minuter. Då klockan bara var nio på morgonen var det fortfarande ganska folktomt denna söndagsmorgon. En kvinna i fyrtioåldern kom gåendes runt hörnet och jag hoppades att hon kunde förklara vägen bättre än min GPS.

”Excuse me, do you possibly know where I can find this street?” sa jag och höll fram mobilen så hon kunde läsa från Julias sms. Hon log upp mot mig och tittade sedan åt vänster.

”you take left at that corner and then you walk straight for maybe 200 meters ans you will see the tram and bus-stop. And then you’re there.” svarade hon och pekade åt vänster där en hus kant låg några meter fram.

”Thank you very much.” sa jag och log artigt mot kvinnan. Hon fortsatte gå och jag gjorde det samma. Några minuter och tre gator senare kunde jag äntligen se en spårvagnshållplats. Det stod två killar och stirrade ner i sina mobiler på hållplatsen, annars var det ganska tomt. Endast några människor som gick på trottoarerna. Vid en bro bredvid en glasskiosk stod en lång bekant figur och lutade sig mot räcket. Jag snabbade på stegen för att komma till Julia snabbare. Hennes leende strålade starkare än solen som steg på himlen.

”Hey there!” sa hon och gick fram till mig.

”Hi” svarade jag med ett blygt leende. Våra armar möttes i en varm kram. ”So, what are we gonna do today?” frågade jag nyfiket när vi släppt taget om varann.

”well…you can’t have been to Gothenburg without seen the archipelago, so therefore I was thinking that I should take you for a little trip on the sea.” Sa Julia och pekade mot en liten båt som stod parkerad nedanför bron. Jag försökte läsa på skylen som stod bredvid.

”Pad..padd…padden?” Julia skrattade åt mina menlösa försök.

”Paddan.” sa hon och försökte hålla sig för skratt när jag gjorde ett nytt försök.

”padan?” sa jag och jag kunde se hennes mungipor dras uppåt.

”Think of it like an iPad, and then you just add ‘dan’ like the name Dan.” Sa hon och log stolt.

“wow, you came up on that yourself?” sa jag retsamt.

“hey… be nice!” hon sträckte ut tungan mot mig innan vi satte fart ner mot den platta lilla båten. Julia gick före mig och hennes långa bruna hår hängde ner längst ryggen på henne. Hon hade en tjock, grå, stickad kofta som var lite längre. Till det hade hon svarta tajta jeans och ett par bruna boots. Vi satte oss ner vid två säten längst bak i båten. Julia som satt närmast vattnet sträckte ner en hand och kände.

”god… that’s cold!” sa hon och ryckte upp handen igen. Hon skvätte av dropparna från sina fingrar på mig och de kalla dropparna träffade mitt ansikte.

”definitely.” sa jag och torkade bort dem med tröjarmen. Jag la mina händer på hennes för att få henne att sluta. När mina varma händer mötte hennes kalla log hon generat och hennes kinder blev svagt rosa. Båten fylldes på med folk allt eftersom och efter cirka tio minuter satt det ett tjugotal andra människor redo att ta en titt runt Göteborg från havs-vy. När vi kommit ut en bit kände jag vinden bita tag om mina kinder. Det blåste rätt ordentligt och jag huttrade till.

”now I see what you mean with ’wear something worm.’ ” skrattade jag. Julia fnissade och hennes läppar rörde på sig men jag kunde inte höra hennes ord då viden slet tag i dem och förde dem bort. Jag lutade mig närmre.

”what?”

”nothing.” sa hon leende samtidigt som hon fiskade upp sin mobil. ”strike a pose. I need to make Mic a little bit jealous.” Jag skrattade åt henne och log snällt mot kameran. Vi grimaserade vilt och skrattade högt när jag såg en annan karmera riktas mot oss. Automatiskt vände jag på huvudet för att se två tonårstjejer sitta och fnissa och ta smygbilder. Den klassiska ”låtsas ta kort på sin kompis för att egentligen ta kort på paret bakom”. Den hade jag lärt mig redan i början av x-factor tiden. Den och ”I can’t get a reception medan de fyrade av mängder av bilder” var riktigt poppis. När de såg att jag kollade på dem vände de sig snabbt mot varann och viskade och tasslade.

”what are you looking at?” frågade Julia och kikade fram bakom mig.

”emh…nothing really. Just a couple of girls taking some photos of us.” Sa jag och ryckte på axlarna för att inte låta det påverka mig.

”Oh…” sa Julia och lutade sig snabbt tillbaka. ”I guess I would do that too if I saw Harry Styles sitting in the same boat as me.” sa hon och fnissade. Jag kunde inte låta bli att le av henne söta skratt.

”well… you kinda are.” sa jag och pekade på hennes mobil som låg i knät på henne. Hon skrattade och slog till mig löst på armen.

”yeah right.”

 

***

 

”this is our stop.” sa hon och pekade på den stora ön som båten körde mot. Mängder av nybygda hus trängdes vid hamnen och en lång träbrygga följde längst med piren. Båten saktade in och Julia ställde sig upp men båten ryckte till i form av en gasning och det som inte fick hända hände.