.

”Men berätta nu då!” Michaela kollade bedjandes på mig när vi gick innanför dörren till mitt rum. Vi satte oss på min säng med en stor godispåse i mellan. Jag tog ett djupt andetag och grävde i minnena.

”Kommer du ihåg när du berättade att du tyckte att Harry Styles och min sms kompis Harry var lika, så lika att du trodde det var samma person?”

”Ja, just det, det var ju på toaletten när du satt och b…”sa Michaela skrattandes och jag avbröt henne.

 

”Tyst! I alla fall, så har ju inte Harry sms:at särskilt mycket på senaste tiden. Och idag när jag stod och pratade med Harry – Styles – ” lade jag till för att underlätta ” så var jag bara tvungen att sms:a Harry och berätta.” jag tog en paus och stoppade i mig en Fizzy bubbles flaska. Och av att tyda Michaelas blick var hon lika bubblig inom sig som godisen i munnen på mig.

”Och…?” Hon kollade frågade på mig i längtan efter ett svar. Jag svalde snabbt och fortsatte.

”jag skrev att han aldrig skulle kunna gissa vem jag stod och pratade med.” jag tog en kortpaus för att tugga i mig en till godisbit. Michaela stönade och lyfte bort påsen och ställde den bakom sin rygg.

”Fortsätt.” sa Michaela uppmanande. Hon fiskade upp en godisbit bakom ryggen på henne själv och stoppade in i munnen.

”du kommer inte tro mig.” sa jag och flinade.

”men säg nu då! jag känner ingen segare på att berätta saker än dig.”

”Harry Styles fick ett sms i samma sekund som jag skickade iväg mitt till Harry och sen…” Michaela gapade med hela munnen full av choklad.

”Näeh?” sa hon häpet. Hon upp händerna för munnen och spärrade upp ögonen.

”…så tog Styles upp sin mobil, skrev ett sms och vips så vibrerade det till i min. Fattar du Mic!” utbrast jag ivrigt och slog ut med händerna.

 

”Du skämtar!” hon slog till mig på benet och skakade på huvudet. Sen började hennes armar vifta upp och ner i luften som ”yes” tecken. ”Vad var det jag sa!” utbrast hon och pekade vilt med båda händerna. Hon hoppade upp ur sängen och ställde sig och dansade runt i mitt rum. ”jag hade rätt!” Skrattet bubblade upp inom mig åt min knäppa kompis.

”Okej, ja, visst, fine. Du hade rätt. Harry är Harry Styles från One Direction!” sa jag och skrattade åt tanken. Även fast jag sa det högt kändes det inte som verklighet utan bara en dröm som jag snart kommer att vakna upp ur. Michaela lugnade ner sig och satte sig sedan ner bredvid mig.

”men ni har ju snackat jättelänge, varför har han inte sagt något?” undrade hon.

”han vågade inte. Dels för att vem skulle tro på någon helt främmande människa som sa att de var Harry Styles?” Michaela nickade instämmande.

”jo visserligen…”

”och för det andra så vågade han inte eftersom han redan hade börjat ljuga lite för att verka som en helt vanlig kille som kom från en liten by i England.” sa jag.

”så han var inte i Paris…” sa Michaela och tuggade på något i munnen.

”nej, han var i London och sprang in i mig i mataffären.” fnissade jag.

 

”så då var det dig han kollade på under hela ’What makes you beautiful’!”utbrast hon igen och pekade på mig med fingret. ”jag visste det…” mumlade hon.

”det var också han jag stod och pratade förut med när du var på toaletten.” sa jag och log. Michaelas leende stelnade och hon såg mer nyfiken ut. De gröna ögonen gnistrade.

”men vad skrev han då?”

”vadå?” frågade jag oförstående.

 

”I sms:et såklart, när det vibrerade i din mobil.” sa hon som om det vore världens självklaraste sak.

 

”att det visste han visst, att det var Harry Styles jag snackade med.” sa jag och log generat utav tanken. Tänk att Harry faktiskt ville snacka med mig.

”äsch, ska vi se en film istället?” sa jag och försökte komma ur Harry-snacket. ”vad vore en sleep-over utan en bra film?” sa jag och slängde mig över Michaela som tjöt till av skratt.

 

Harrys perspektiv – dagen efter.

 

”I’m going out.” ropade jag medan jag knöt på mig mina vita converse. Paul och Louis tittade ut från det andra rummet på hotellrummet vi hade.

”where?” sa de misstänksamt i mun på varann.

 

”I am just going for a little sightseeing with Julia… don’t worry.” Sa jag och hoppades innerligt att Paul skulle släppa ut mig utan livvakt.

”I don’t know ’bout that.” sa han på sin irländska.

 

”please, please Pauly” jag försökte se så oskyldig ut som möjligt medan jag tassade sakta mot dörren. Ett steg i taget för att försöka smyga ut.

”well…” han hann bara böja på meningen då jag öppnade dörren och smet ut.

”thanks, see you later. Love you.” ropade jag innan jag stängde dörren. Väl ute i lobbyn fipplade jag upp mobilen och slängde iväg ett sms till Julia. ”Where are we going to meet?” Det dröjde inte länge förens Julias svar visades på skärmen.

 

”meet me at Kungsportsplatsen. And were something worm.” Jag läste frågandes meningen igen. Jag tittade ner på mina egna kläder som bestod av ett par svarta jeans och en grå stickad tröja. Om detta inte var varmt nog fick jag väl frysa, för upp till Louis och Paul tänkte jag inte gå igen.