.

Jag läste de fem orden om och om igen, tittade upp på Harry som log och kollade ner på meddelandet igen. Vad menade han? 

"what...?" fick jag fram precis när Paul öppnade dörren och avbröt.

"lads, you need to get up on stage, and girls, I'm going to show you to your seats." Harrys leende försvann i samma takt som personerna i rummet försvann ut. Paul knackade på den öppna dörren.

"Harry, now." sa Paul och klappade stressat med händerna. Harry gav mig en sista djup blick innan han vände på sig och gick mot dörröppningen. Jag stod förvirrat kvar innan jag insåg att det var dags för mig med att gå. Mina tankar hoppade runt och alla möjliga anledningar pågick i mitt huvud. Men den största frågan som gnagde var: "varför hade han inte sagt någon tidigare?" Allt föll sakteliga på sin plats. Michaelas spekulationer hade mycket riktigt varit rätt. Harry kom från England, hade en syster som hette Gemma - som var likt hans påhittade brors namn Gem - han älskade musik och tjejen som han hade skrivit det första meddelandet till började på C precis som Caroline Flack. Varför hade jag inte kopplat det tidigare? – kanske för att det inte är varje dag man får ett felsänt sms av en kändis (och sin egen idol) och sedan börjar sms:a om allt möjligt med den… Jag mötte Michaelas glada blick och jag la undan tanken för tillfället. Jag tänkte inte förstöra den här kvällen. Det var detta vi hade längtat efter länge så Harry fick jag ta itu med efter konserten. Jag tog Michaelas hand och försökte på ett glatt leende. Paul visade oss till andra rad i mitten, det vill säga perfekta platser. Tjejerna vi passerade skrek när de fick syn på Paul. En del kollade bara avundsjukt på våra VIP-pass som hängde runt halsen och vissa log snällt.

”I hope you’ll enjoy the show girls.” sa Paul på sin irländska dialekt och försvann. Det dröjde inte länge förens killarna hoppade upp på scen och körde igång konserten. För de två timmarna glömde jag helt av tankarna om Harry och bara njöt av musiken, tills slutet då de pratade lite uppe på scen och min blick mötte Harrys. Han andades häftigt och hade svettpärlor i pannan. Vi stod och kollade på varandra ett bra tag innan det var dags för dem att avsluta. Killarna sprang ner från scenen men alla i publiken stod och skrek ”one more time” och de kom uppstudsandes igen. Jublet fyllde arenan när introt till ”What makes you beautitiful” drog igång. Kameror blixtrade och tjejerna skrek som galna höns. Jag slog en snabb blick mot Michaela som och gungade med tjejen bredvid henne i takt till Liams första vers innan mina ögon mötte Harrys igen. Han log mot mig och höll kvar blicken när han sjöng:

Everyone else in the room can see it,

everyone else but you.

Baby you light up my world like nobody else,
the way that you flip your hair gets me overwhelmed.

But when you smile at the ground it aint hard to tell,
you don’t know, oh oh
you don’t know you’re beautiful.

***

“Julia, jag ska bara på toa. Väntar du här?” frågade Michaela och jag nickade till svars. Jag såg hennes röda hår försvinna bakom dörren i lobbyn. Det var fortfarande fullt med folk i entrén trots att konserten hade slutat för 20 minuter sedan. Jag lutade mig bak mot väggen och betraktade människor när en hand tog tag i min arm och drog in mig i en korridor. Jag kollade chockat upp för att se Harry stå där.

”Hi…” sa han och kollade med ett sorgset ansikte på mig.

”hi” svarade jag osäkert. Några tysta bedrövliga sekunder passerade innan jag bröt tystnaden.

”Harry, I don’t really know what to say, or think.” Harry tag om mina axlar och skakade på sitt huvud.

”No, I was an idiot. I should have just told you from the beginning. But when we started to text each other, when I really got to know you I and when you liked me for being me, not Harry Styles from One Direction, it was so hard to tell you. And the longer I kept quiet about it, the harder it was. And especially then when I understood that it was you that I ran in to in the store, it became even harder. I was afraid that you would hate me for lying and not telling the truth and wouldn’t want to speak with me anymore…”

“what? No, Harry. I don’t hate you.” log jag och tog tag i hans hand. ”I just wish you told me the truth because it sound like you have been worrying alot.”

“I didn’t think you would actually believe me.”

“well… if someone told me that they were Harry Styles, I would probably not believe them but… whatever. I know now and I’m happy you told me.” Sa jag och skrattade svagt. Harry sken upp I ett leende så hans smilgropar skymtades. Han öppnade långsamt armarna och gav mig en varm kram. Jag andades in hans ljuvliga lukt som doftade svagt av tvättmedel och parfym trots att de hade varit uppe och hoppat runt i två timmar på scen.

”When can I meet you again?” frågade Harry och släppte min famn.

”For how long will you be in sweden?”

”we’re in Gothenburg until tomorrow night and then we’re going to Stockholm for two days.” Sa han.

“well… wanna go for some sightseeing tomorrow with me as your phenomenal guide?” skrattade jag.

“can’t wait. I’ll text you.” sa Harry och log stort.

”yeah, now that I know that you already got my number.” Fnissade jag men slutade tvärt när jag kom på Michaela. Jag kollade ut genom det smala fönstert i dörren och såg henne stå och kolla förvirrat.

”Skit också…”

”what?” skrattade Harry.

”nothing… emh., I really got to go but, text me?” log jag och han nickade. Jag rusade ut ur korridoren och tack och log verkade det inte som om någon hade sett Harrys och min konsersation från korridoren. När Michaela fick syn på mig utbrats hon:

”var i hela friden har du varit då långman?”

”du ska bara veta…” sa jag och drog med henne ut ur arenan med en tjejkväll redan inplanerad i hjärnan. Michaela var den första som skulle få veta och jag kunde knappt hålla mig för att få se hennes reaktion.