.

Harrys persepktiv

”LADS!” Louis kom inspringande i logen med en fanta burk i handen. ”I found some!” Han skakade på burken  men knappt ett ljud av vätska hördes.

”But there’s nothing left of it Lou?” Niall kollade förvirrat på honom.

”I got thirsty and there is actually a little bit on the bottom left.” Han sträckte fram buken mot Niall som tog emot den och flyttade upp den mot munnen. Han grimaserade och slängde den i sophinken som stod bredvid honom snabbt.

”what did you put in there?” Niall rynkade pannan och sträckte sig efter sin vattenflaska. Louis stod och skrattade så han kiknade. Liam och Zayn som kom ingåendes i rummet kollade frågande på Louis och Niall. Jag ryckte på axlarna och skrattade svagt. Antagligen var detta vara ett av Louis många små spratt.

”That’s some vinegar that I found in a kitchen somewhere here.” sa Louis som nu börjat lugna sig. ”the look of you face was priceless!”

”well, it tasted awful anyways.” Niall grimaserade och spottade i soptunnan.

”Nice” sa jag och gjorde en ’gimme-five’ med Louis som fortfarande skrattade.

”priceless…” mumlade han och skrattade för sig själv. Liam satte sig i soffan och började knäppa knapparna på hans rutiga skjorta till första numret.

”we met Paul in the corridore, and guess who he was getting Harry?” han log ett finurligt leende och jag förstod precis vem han menade.

”Julia?” frågade jag ivrigt. Zayn nickade och skrattade.

”You really like her, don’t you?”

“shut it… I’m just glad she’s here. Did he tell you where they were going to sit?” Liam och Zayn skakade samtidigt på huvudet.  Hur jag skulle träffa henne nu när jag inte visste vart de skulle sitta blev oklart…men vad jag inte visste då var att allt skulle klarna upp fortare än jag trott.

”Oh, admit it Harry! Look, he’s blushing! I think we got a little crush going on here.” Zayn skrattade högt och lyfte upp mig bakifrån ner på soffan där en brottningsmatch snabbt tog form.

“ Louis…Liam…Niall, someone, please help me!” jag skrattade medan jag försökte få över Zayn på rygg men han höll ett fast tag i soffan med mig fastklämd. Resten av killarna stod bara och skrattade åt mig när dörren öppnades…

Julias perspektiv

Korridorens kala väggar fick våra steg att eka. Paul gick framför oss med snabba och bestämda steg. En bit fram syntes två gråa dörrar. Den ena ledde, enligt lappen som satt uppklistrat, till ett rum för endast personal. Den andra hade ingen lapp på sig men precis när vi passerade öppnades dörren och en kvinna stegade ut. Jag kikade in genom glipan och såg ett kök. Det var rätt så litet men rymde ett bord + tre stolar, två köksbänkar, ett litet kylskåp och en mikro. Dörrens slogs igen och jag hann inte se något mer. Jag tog tag i Michaelas hand där hon gick bredvid mig.

”vart tror du han tar oss?” frågade hon osäkert.

”innerst inne säger något mig att vi kommer få träffa våra största idoler… men det känns för bra för att vara sant.”

”att springa in i Harry Styles i en mataffär i London är för bra för att vara sant, och att sedan råka träffa hela One Direction dagen efter på en musikal är också för bra för att vara sant lilla vännen. Och att Harry sedan frågar efter ens num…”

”Okej, jag fattar!” skrattade jag. Michaela log mot mig och greppade krampaktigt tag om min hand.