.

”ONE DIRECTION: AKUT BESÖK PÅ SJUKHUS” Michaela och jag kollade på varann, på tidningen och åter igen på varann. Bilden måste ha varit tagen samma kväll som vi träffats andra gången för Harry hade på sig samma vita skjorta med den lilla röda randen på insidan av kragen och Louis som syntes bakom honom hade på sig samma vita t-shirt med blå hängslen. Som om vi tänkt samma tanke rusade vi in i affären grabbade tag i närmaste exemplar och bläddrade fram till den lilla rutan som stod på sida 24. Med ett dunkande hjärta i bröstet på mig läste jag högt: 

”Snyggingarna från One Direction syntes tidigt igår kväll på ett av Londons sjukhus. Men lugn alla directioners där ute, ingen av killarna är skadade utan nämligen bandmedlemmen Liam Paynes flickvän som låg inne för ett brutet ben. Hoppas att hon kryar på sig!” Vi tittade lika chockat på varandra igen.

”seriously?” utbrast Michaela i falsett. ”Är det verkligen tillåtet att ha en sådan rubrik på förstasidan för att sedan finna tre så ynka meningar om det i en 5x5 cm ruta bredvid en ner drogad Lindsay Lohan? Är det verkligen okej?”

”allt för säljandets skull, allt för säljandet Mic.” suckade jag och stoppade irriterat tillbaka tidningen i sitt fack. ”Jaja, hoppas Danielle mår bättre snart i alla fall.” sa jag och fortsatte efter Michaela in i affären.

”Jag kan fortfarande inte fatta att du har träffat dem alltså!” sa Michaela gång på gång.

”Inte jag heller,”

”och jag kan inte fatta att vi ska på deras konsert!” Michaela kollade på mig och log stort.

”inte jag heller” utbrast jag ennu en gång. Vi plockade på oss en massa gott och travade sedan till Michaela. På hallbordet låg en lapp och filmen The ugly truth.

Mic, se-värdig film. Pappa och jag är ute och äter middag med Charlotta och Carl-Anton. Puss, Mor.

”den har vi ju sett säkert 8 gånger. Jag har en ny box med Sex and the city, vi kan ju se den istället?” återigen kände Michaela mig för bra och visste att jag var svag för de fyra modegalna – skulle troligtvis byta ut mode mot män dock, eller bara låta det vara galna – New york-eskorna. Vi lät filmen ligga som hennes mamma hade hyr och smet upp itsället upp till övervåningens enorma tv hörna. Och med enorm menade jag en 9 sits-soffa och 60 tums tv. Medan Michaela trilskades med dvd:n frågade hon:

”Så, har du snackat något med den andra Harry då? och förresten, hälsa honom att din kompis önskar att hans föräldrar skulle ha valt ett annat namn. Det är ju så satans svårt att veta vem du menar när du säger Harry.”

”jo men absolut, det ska jag hälsa…” skrattade jag. ”men nej jag har inte hört något från honom. Eller jag sms:ade förut och frågade hur han hade haft det men jag tror inte han har svarat” sa jag och fiskade upp mobilen ur fickan. ”Nej, inget svar.” En besvikelse sköljde över mig. Jag förstod inte varför han inte hade sms:at något alls sedan jag hade hört av mig för en vecka sedan i London. Jag stoppade undan Harry tankarna – båda ”Harrysarna” och fokuserade på en scen där Carrie står och är full på Vogues kontor. Men en annan person ploppade upp i tankarna och även denne av manligt kön.

”Du måste berätta om Marcus!” sa jag och jag såg hur Michaelas ögon lyste upp. Vi satt där resten av kvällen och pratade killar medan Carrie, Mirandra, Charlotte och Samantha handskades med killproblem i bakgrunden.

Harrys perspektiv

”Here you go, feeling  better?” frågade jag och ställde ner vattenglaset på nattduksbordet bredvid Danielle. Hon hade fått åka hem relativt snabbt och jag hade hjälpt Liam med att få upp Danielle för trapporna till deras lägenhet.

”Thank you Harry. Well, I guess that the pill will start to work any minute.” Sa hon och tog en klunk ur glaset. “Would you mind go getting my book? It’s in the kitchen.” frågade Danielle och log.

”Of course” Sa jag och gick ut från rummet. Liam stod och bredde sex mackor åt oss.

”do you want cheese or ham?”

”I’ll have cheese.” jag klappade honom på axeln och började gå mot sovrummet igen men jag stannade vid dörröppningen.

”are you okay?” Liam kollade på mig med ett lugnt ansiktsuttryck och sa:

”yeah, I am now. And thank you for helping me.”

“any time babe, any time” sa jag och vände mig om.

”hey wait! Have you heard anythig from Julia?” frågade han.