.

Harrys perspektiv

“I really want to know what’s so important that you had to enterrupt my conversation whit Julia…” sa jag buttert när jag kom fram till killarna. Deras munnar pekade neråt och jag lade märke till att Liam fattades. ”where’s Liam?”

”Danielle’s choreographer called and told us that Danielle is in the hospital so he took a cab to go see her.” Niall stoppade ner händerna I fickorna medan han pratade. Han suckade tungt efter meningen.

”What? Danielle? Why?” frågade jag. Mina tankar började flyga iväg åt alla möjliga håll.

”She broke her leg at practice” svarade Louis och plockade upp sin mobile och la den mot örat för att meddela Eleanor. Jag pustade ut och kände hur min kropp slappnade av. På den korta tiden från att Niall hade sagt att det handlade om Danielle till att Louis svarade hade jag hunnit bli oroligför henne. Danielle hade blivit en i familjen och lika så Eleanor, de spenderade så mycket tid med oss. Min första tanke hade varit att hon hade blivit överkörd eller något liknande men som tur var ett brutet ben återhämtningsbart. 

”We are planning to go see her at the hospital, are you coming?” frågade Zayn och la sin arm på min axel medan vi sakteliga började gå mot bilen som stod parkerad en bit bort. Innan jag nickade vände jag bak huvudet för att få en sista skymt av Julia men hon var redan borta…

Jag hoppade in i framsätet bredvid Louis som satte sig vid ratten på sin Range Rover. Jag kollade på honom samtidigt som han satte på sig sitt bälte, klickade av samtalet med sin flickvän och fumlade med bilnyckeln för att få bilen att starta. Han måste ha märkt att jag granskade honom för han vände hastigt på huvudet och kollade med kisande ögon på mig.

”What Harry?”

”emh.. nothing.”

”Oh Haz, I can see that there is something.” svarade han och kollade på mig bestämt. Zayn och Niall tittade fram mellan framsätena och kollade nyfiket på mig.

”what?” utbrast jag och skakade på huvudet medan jag skrattade.

”Well, it’s something, just tell us.” Louis kollade på mig och stängde av motorn. Nu menade han allvar, and that’s for sure. Jag suckade och gav upp.

“fine. You know, when you said ’that Julia’? It just reminded me that I have to tell her someday about me being the same guy she is texting with. And that makes me wonder if she will hate me or not...”

“How could anyone dare to hate you?” sa Zayn. “but seriously, I truly think you should tell her as soon as possible.”

“yeah, the longer you wait, the harder it will be” svarade Niall instämmande på sin irländska.

“and we will always be here for you Haz, you know that.” Sa Louis och klappade mig på axeln.

”thanks guys, I love you. But really, we should get going to see how Danielle is doing.”

Julias perspektiv

”Han verkade ju vara en jättetrevlig kille, ha Julia?” sa pappa och knuffade till mig i sidan.

”ja men han är Harry Styles, han skulle aldrig intressera sig för mig.” suckade jag och orkade inte ens bry mig om att knuffa tillbaka som jag alltid gjorde.

”Oh, Julia. Flickan min. Såg du inte blickarna han gav dig? Pojken var ju helt paralyserad av dig under musikalen, han glodde konstant.” pappa skrattade och mamma log instämmande.

”ja…dem blickarna var rätt svåra att undgå.” sa mamma och fnissade.

”vadå för blickar? Vad snackar ni om egentligen?” frågade jag helt oförstående.

”omen Julia, hur kunde du missa de blickarna? Han satt ju och kollade på dig under hela musikalen.” Pappa kollade på mig och kände mig alltför väl. ”kolla Vic, hon rodnar” sa pappa och skrattade. Vic var pappas smeknamn för mammas namn Victoria.

”nej, det är bara rouge.” försökte jag och de buade åt mig.

”den lätta går vi inte på hjärtat” sa mamma som la armen om mig. Och jag även fast jag inte ville erkänna det så kunde jag känna hur det hettade på kinderna.

***

Signalerna gick långsamt fram. Pip efter pip. Tillslut svarade Michaelas glada stämma.

”Åh Julia! Jag saknar dig så mycket så du anar inte. Och vet du vad, jag måste bara berätta om Marcus. Han ringde förut och ville ses, så vi träffades i parken och han bad om förlåtelse, och så ky…”

”jag träffade Harry igen” jag var bara tvungen att avbryta Michaela. Annars kunde hon ha fortsatt i en evighet om hur bra det kändes av att känna hans läppar igen och så vidare.

”du gjorde vadå?” sa hon chockat. Jag önskade att jag hade sett hennes ansiktsuttryck när hon sa det.

”han frågade efter mitt nummer men så ropade Zayn på honom”

”vem ropade sa du?” sa hon ännu mer chockat.

”haha Zayn.”

”så han sprang tillbaka till Louis, Niall, Zayn och Liam.” sa jag och kunde inte låta bli att le stort när jag sa det. Det slog mig först nu att jag faktiskt hade träffat dem.

”han sprang tillbaka till vilka sa du? Vad i hela friden Julia? Hänger du med one direction nu”

”haha andas Michaela”

”nej men det är ju så coolt! Du, min kompis hänger med one direction.”

”fast det kändes inte som det. Det verkade som fem helt vanliga killar. Det var så roliga.” sa jag och tänkte på att det inte alls hade känts som om jag träffade one direction utan att jag träffade fem helt vanliga killar, med bara ovanligt bra utseende. Och det är ju faktiskt det. Helt vanliga killar – med miljoner av fans som följer varje steg de tar dock.