.

Nialls perspektiv

"lads, what do you think about 'shadows in the sky'?" sa jag och alla kollade upp från sina mobiler, förutom Zayn som med trötta ögon kollade upp från Liams axel.

"what?" frågade Zayn.

"we talked about going to watch a musical or something" förklarade Louis och klappade honom på kinden. Den första, lika som den andra var mer en lös smekning men han klappade till så hårt på den tredje att Zayn satte sig käpprätt upp i soffan.

"Lou!" sa han och lutade sig mot honom för att ge tillbaka. Han fick till en bra smäll så att det lät i hela rummet.

"auch!" sa Louis och tog sig över kinden. Han satte sig på andra sidan Harry och kollade bort mot Zayn som såg stolt ut över sin grymma träff.

"you won't reach me now at least" sa louis och räckte ut tungan. Zayn var påväg att ställa sig upp för att slå till på nytt när jag ryckte in.

"seriously lads" Zayn satte sig ner igen men kollade bort mot Louis och pekade på honom som för att säga "just wait" men han förblev tyst och höll sig till att peka.

"what is about?"

"emh..." jag skrollade längre ner på sidan och läste högt.

"dark voices meets in the deep woods where Nicholas is currently injured and needs to find his way back to London before the monsters come closer."

"sounds good" sa Liam och de andra nickade med.

"well, book that and lets go to the shadows in the sky!" sa Louis och ställde upp sig upp och posade som superman, med ena armen böjd vid sidan och den andra upp i luften med knuten näve. Vi skrattade åt vår knäppa kompis.

Julias perspektiv

"kom igen nu Julia! Vi måste vara där om tjugo minuter" mamma bankade på toalettdörren. Jag suckade och granskade mig själv i spegeln samtidigt som jag fick ut ett svagt "mmh" ur munnen. Mitt hår var inte som vanligt, det låg helt platt på huvudet och den bruna färgen såg mer grå ut, och mascaran hade vägrat att sammanarbeta med mig. Jag hade väl helt enkelt en sån där ful-dag som Michaela babblar om ibland när hon fått för lite sömn under natten. I en protest mot mitt långa slitna hår satte jag upp det i en stram tofs. Jag låste upp dörren och mötte en stissig mamma. Pappa, som den italienare han var, satt lugn som en filbunke i soffan och bläddrade i dagens tidning.

"det var på tiden..." suckade mamma och satte fart mot dörren. Jag kollade på pappa som kollade upp på mig och himlade med ögonen. Han vek ihop tidningen och ställde sig upp.

"la donna! Den kvinnan alltså..." sa pappa och skrattade och la händerna på mina axlar för att fösa mig framåt.

"lika bra att vi rappar på lite så inte mamma blir helt galen"

"sa du precis att vi skulle skynda oss?"frågade jag och kollade chockat på pappa med glimten i ögat.

"hörde du inte ordet 'lite'? Vad tror du om mig egentligen?" skrattade pappa. Italienare är kända för att aldrig stressa eller skynda sig och jag måste säga att det passade in väldigt bra på honom. Mamma kollade stressat på oss när vi lugnt och stilla lunkade ut ur hotellrummet.

"hur kommer det sig att du ärvde din pappas seghet, ha? Kunde inte du ha fått min effektivitet och höga tempo?" sa mamma och raskade bort mot hissen.

"men älskling, man behöver inte alltid stessa. Kolla på klockan, hela 18 minuter har vi på oss till stället där föreställningen tar plats. Prova att slappna av" sa pappa och masserade mammas axlar medan vi väntade på den ovanligt långsamma hissen.

"jag hatar att komma försent men jag måste medge att det där känns ganska skönt" fnissade mamma.

***

" jag tror vi ska svänga in här" sa mamma och pekade åt höger. En bit fram såg vi ingången till teatern som hade stora posters uppsatt bredvid sig med olika nya musikaler på. Där mellan en bild som skulle föreställa en svart tufsig anka, men som mer så ut som en feg drake med taggar längst ryggen, och ett rosa moln med dansande ballerinor på som sjöng satt vår föreställning. På bilden syntes en grå himlen med en mörk skugga i mitten. Och vad den skuggan skulle föreställa hade jag dock ingen aning om...

"kolla nu, hon har faktiskt ett litet leende på läpparna, kolla Julia" sa pappa och jag vände mig om och gick baklänges mot ingången. Pappa log stort och pekade på mamma. "Vic, är det möjligtvis ett lite leende vi ser?"

"Ni får mig att låta som värsta surtanten"

"nejdå, det är bara så att du brukar inte slappna av och le förens vi har kommit in och satt oss på våra platser och läget är under kontroll vid tillställningar som dessa" sa jag och blinkade med ena ögat. Mamma skrattade sitt höga skratt men slutade tvärt.

"Julia, akta d.." hon hann inte avsluta meningen förens jag slog emot någon hårt. På andra sidan hördes ett tyst "auch" och jag vände mig om för att sedan få blinka en extra gång. Framför mig stod en person av det manliga könet och bruna lockar på huvudet.

 med ena ögat. Mamma skrattade sitt höga skratt men slutade tvärt. "Julia, akta d.." hon hann inte avsluta meningen förens jag slog emot någon hårt. På andra sidan hördes ett tyst "auch" och jag vände mig om för att sedan få blinka en extra gång. Framför mig stod en person av det manliga könet och bruna lockar på huvudet.