.

 

Tidigare, Liams perspektiv

Mitt i allt hör jag hur Niall skriker mitt namn. Jag vänder mig om och kollar på folkmassan som flockas runt kanten av båten.

- förlåt men jag måste gå, sa jag och skyndade mig fram.
- vad har hänt? Frågade jag Louis när jag kom fram.

- Zayn ramlade ombord, sa han med skräck i ögonen.

- men han kan ju inte simma?, sa jag förtvivlat.

- nä, det är just det som är grejen, sa han innan han sprang fram till kanten och drog av sig tröjan han hade på sig och hoppade i vattnet efter Zayn.

 

---

 

Zayns perspektiv

 

Ängen var grön och fylld med lila och rosa blommor. Solen strålade som aldrig förr. Det var helt vindstilla i luften och allt man kunde höra var ljuden av våra skratt. Jolina sprang framför mig med handen kopplad till mig. Hennes vita sköra klänning fladdrade efter henne och hennes långa tjocka fläta dunkade i ryggen på henne för varje steg hon tog. Jag tog sats och fångade in henne i mig famn. Hennes skratt klingade högt. Hon vände sig om så hennes gröna ögon stirrade in i mina nöt bruna ögon. Hon drog handen genom mitt hår samtidigt som våra läppar möttes. Men mitt i allt var det som marken försvann. Det gröna gräset färgades till brun äckling lera, den blåa himlen till grå och fylld av tjocka moln och vinden blåste kallt. Det var då, då som Jolina flög med i vinden och försvann, som ett utsuddat dammoln. Hennes tomhet lämnade ett hål i marken. Ett svart djupt hål. Jag lutade mig över kanten och kollade ner. Långt, långt där nere syntes ett litet ljus. Jag la mig ner på marken och kollade över kanten. Ljuset blev större och större och jag sträckte mig närmre och närmre det. Men jag sträckte mig för långt. Helt plötsligt föll jag ner och det vita ljuset blev bara ljusare. Ljuset bländade mig och jag fick stätta upp handen för ögonen för att inte bli blind. En svag röst långt borta ropade mitt namn. Det var Jolinas röst.

– Zayn, Zayn, Zayn.

Jolinas perspektiv

Han satte sig hastigt upp och andades häftigt. Han måste ha drömt något för hans ögonlock hade ryckt och blinkat de senaste minuterarna. När Zayn kollade upp på mig kastade jag mig upp från stolen och runt hans hals. Tack gode gud för att han lever, tänkte jag och kramade honom hårdare. Hans hand strök längst ryggen på mig samtidigt som jag hörde dörren öppnas bakom mig. Louis röst hördes och vad jag kunde tyda så pratade han med Harry. När jag vände mig om såg jag de två komma ingående helt rödbrända om kinderna och hålla om varandra. När de såg Zayn släppte de snabbt taget om varandra och sprang fort fram.

- emh..vad gör jag på ett sjukhus? Frågade Zayn och kollade sig runt. Han hade en syrgas slang uppsatt i näsan och dropp kopplat till armen. Han hade också ett stort plåster i pannan. Man kunde redan ana en svag röd fläck från insidan av plåsterlappen, även fast de nyss bytt den.

- du ramlade överbord och slog olyckligtvis i huvudet.. vad har vi sagt om att somna hur som helst? Sa Louis och nöp honom i kinden. Alla fyra skrattade lite åt Louis som alltid kunde få en på bättre humör.

- emmh…så det är inget allvarligt? Frågade Zayn och kisade med ögonen då en stark solstråle kikade in från gardinspringan.


- nej, Louis, din hjälte, räddade dig, sa Louis stolt och borstade bort lite lotsas smuts från tröjan. Harry slog till honom löst i huvudet och skrattade åt hans tönterier.

- Jag är glad att du är okej i alla fall, viskade jag och gav honom en kyss.

- bläää..hångla någon annanstans, Harry och tog Louis i handen och gick ut mot väntrummet.

Innan de stängde dörren vände sig Louis om och sa:

- här kommer Niall och Liam!

---

Blev ett lite kort kapitel idag men jag har JÄTTEMYCKET i skolan så jag hinner inte skriva mer. Hoppas ni gillar det.. och det är inte helt lugnt än i novellen utan det kommer lite drama!!