.

När jag simmade bort mot stegen såg jag ett ansikte jag kände igen. Hennes långa bruna hår blåste i vinden. Hon stod på andra våningen av båten och kollade ner i vattnet. Det såg ut som hon fick syn på mig för hon började le väldigt stort. Jag vinkade åt henne och hon vinkade glatt tillbaka.

- vem vinkar du åt? Frågade Liam när jag kommit upp från stegen.

- åt en jättegullig tjej som jag träffade på flygplatsen påväg hit. Amanda heter hon, sa jag och kollade upp mot Amanda. Hon log fortfarande lika stort. Jag kollade på Liam som stod och stirrade på henne.

- det är fult att stirra, viskade jag till honom och skrattade. Men han var som fast. Harry, som nu också kommit upp från vattnet, pekade undrande på Liam och sa:

- vad är det med honom? jag ryckte på axlarna och skrattandes gick jag och Harry därifrån och lämnade en näst in till paralyserad Liam bakom oss.

---

Zayn perspektiv

 

– Tjenare badkrukan, sa Harry som kom upp från trappan. Han log stort mot mig och vattendroppar skvätte från håret när han ruskade på huvudet. Jag räckte honom handduken som låg bakom mig. Jolina som kom upp bakom honom smet snabbt förbi Harry och tog handduken innan han ens hunnit reagera.

- hey, det där var min, utbrast han och knuffade till henne. Jolina bara skrattade, virade in sig i handduken och satte sig bredvid mig. Jag drog in henne i min famn och försökte värma henne. Trots den heta värmen i luften så blåste det lite kyligt ute på havet.

- säker att du inte vill lära dig simma älskling? Frågade Jolina mjukt och kollade upp på mig.

- jag vet inte, sa jag tyst. Jag kollade ut på utsikten som syntes från båtens andra våning. Det stora havet bredde ut sig och jag kunde skymta något som såg ut som delfiner en bit bort. Här uppifrån såg vattnet så ofarligt ut men när jag var nere i vatten så fick jag nästan panik.

- det var helt otroligt, sa Louis som nu också kom upp från trappan med Tilda bakom sig. Nialls huvud uppenbarade sig bakom Tilda och han hade samma glada leende på läpparna som han alltid hade. Alla tre hade varsin stor glass i handen. Jag kände hur det vattnades i munnen, mm glass. 

- tack för att ni frågade om vi också ville ha, sa Jolina och skrattade. Det var som om hon hade läst mina tankar. 

- precis, sa jag instämmande. Jolian kollade upp på mig och log. Jag lutade mig ner och gav henne en puss. Hennes läppar smakade salt från havet och lite tång.. haha. Jag kollade mig omkring. Någon saknades. 

- vart är Liam förresten? Jag kollade på Jolina och Harry som nu utbytte blickar och skrattade.

- han står helt paralyserad och kollar på en tjej. Han har ju stått där i typ 5 minuter nu, skrattade Harry. Jag reste mig upp och gick bort mot trappan. Jag kollade ner men såg ingen Liam. Jag fortsatte bort mot andra sidan och lutade mig över kanten för att se lite bättre.

Samtidigt Liams perspektiv

Det var ju hon, tjejen från Southampton. Hennes leende var lika stort som det jag kom ihåg, hennes hår lika glänsande brunt och hennes ögon lika bruna. Jag rättade till frisyren, tog ett djupt andetag och började gå mot trappan. vad skulle jag säga? ”hej jag har inte kunnat sluta tänka på dig sen min tjej gjorde slut, vill du ta en fika nån gång?” skulle inte tro det.. ”tjenare kexet, här står du och smular” nä fy, hon kanske inte alls diggar såna töntiga raggnings repliker.. ”hej, jag heter Liam” nej men det vet hon nog redan, eller kanske inte.. tankarna snurrade runt mer än vanligt påväg mot tjejen som jag gått och tänkt på. När jag bara var några få meter framför henne kunde jag inte komma ihåg vad det var Jolina hade sagt att hon hette… något på A.. Alice..nej..Anna..nej..Alicia nej! Allt blev bara fel. När hon bara stod några decimeter framför mig löste sig allt. 

- vad är oddsen att vi träffas på en liten ö i Thailand av alla ställen? Skrattade jag och hon bara nickade. Jag tackade gud mentalt för att jag kommit på något bra att säga. 

- eller hur, sa hon på den sötaste dialekten jag någonsin hört. Hennes ljusa röst passade bra med hennes lilla nätta figur. Hon sträckte fram sin hand. Hennes armband fastnade i hennes ljusrosa linne påväg mot min hand. 
- Amanda, sa hon och log lika stort som förut. Hennes leende spred sig och med ett lika stort leende presenterade jag mig.

- Liam, jag tog hennes hand och skakade. 

- jo jag vet det, skrattade hon och lika så som leendet smittade det också av sig.

- så, vart bor du? Eller hur kan jag få tag på dig? Frågade jag och höll tummarna bakom ryggen…tänk om hon inte ville ses? Mitt i allt hör jag hur Niall skriker mitt namn. Jag vänder mig om och kollar på folkmassan som flockas runt kanten av båten.

- förlåt men jag måste gå, sa jag och skyndade mig fram.
- vad har hänt? Frågade jag Louis när jag kom fram.

- Zayn ramlade ombord, sa han med skräck i ögonen.

- men han kan ju inte simma?, sa jag förtvivlat.

- nä, det är just det som är grejen, sa han innan han sprang fram till kanten och drog av sig tröjan han hade på sig och hoppade i vattnet efter Zayn.

---

Lite spänning där, tankar på detta?