.

Jolinas perspektiv

Himlen var helt grå och det var ruggigt väder i London. Men det gjorde inget. Jag kramde om Tildas hand och kollade på henne. Hon satt och kollade ut ur taxifönstret. Hennes blick var långt borta och jag såg att något inte stod rätt till.
- Tilda, jag lyssnar gärna. Jag ser att det är något, sa jag lite tyst. Hon vände blicken mot mig och öppnade munnen men hejdade sig sedan. Hennes ögon blev blanka.
Tillslut sa hon:
- du vet när det ringde på flygplatsen innan? Det var min pojkvän, eller aa.. Mitt ex blir det ju nu..han ville inte att jag skulle åka och var otrevlig. Vi har en lång och jobbig historia, så jag gjorde slut med honom.
- aha...Sa jag tyst. Jag visste inte rikigt vad jag skulle säga men fortsatte:
- det kommer bli bra. Även om det är jobbigt nu och även om jag inte vet eran historia så tog du ju beslutet att göra slut så det måste varit någon anledning som fick dig säga det. Hon log mot mig och vände tillbaka huvudet mot fönstret.
- nu kan du iallafall flirta hur mycket du vill med killarna, sa jag och vi brast ut i skratt.
När taxin stannde utanför x-factors replokal fick jag nästan nypa mig själv i armen. Byggnaden var ganska stor och det stod ganska många bilar utanför. Stora och svarta. Så artisterna var troligtvis här och övade just nu. Shit, händer detta? Jag skrattade för mig själv och lyfte upp min bag och hängde den på axeln. Tilda gick mot dörren och knackade på. Hon tittade på mig spänt och sa:
- tänk om de inte släpper in oss nu, vad gör vi då? Jag skrattade åt henne.
- det måste de. Annars bryter jag upp dörren och tränger mig in, skämtade jag. Precis då öppnades dörren. Och där stod han. Den mest perfekta varelsen alive. Hans ögon fastnade på mig och jag vände ner bliken. Jävlar vad snygg han var!

Vem tror ni det är som står i dörröppningen som Jolina faller pladask för? Det får ni veta imorgon.