.

Kap 3
Jolinas perspektiv

Jag vaknade av väckarklockan som skrällde högt. Egentligen var jag trött men vad gjorde det?jag skulle åka till London idag. Dock så var jag ganska närvös. Tänk om jag skulle skämma ut mig inför killarna? Inför one direction. Jag kunde fortfarande inte fatta det. Jag skrattade för mig själv och låste om mig på badrummet.

- Jolina! hörde jag någon ropa. Jag vände mig hastigt om och där stod Tilda med ett stort leende. Hon slängde sig över mig och vi stod och hoppade av lycka tillsammas. Alla som såg oss måste tyckt att vi såg ganska konstiga ut. Vi gick vidare och checkade in.
- kan vi inte köpa en smoothie eller så? Frågade Tilda.
- jo visst, det ligger ett café där framme.
- toppen! Jag är så sugen på hallon eller mango. Jag log mot henne log och vi gick dit. Precis då ringde hennes mobil. Hon svarade och gick iväg en liten bit.

Tildas perspektiv

Jag kollade på skärmen. "Världens bästa pojkvän". Jag log och svarade.
- hej älskling! Nu har vi che..
- Tilda kom hem, snälla åk inte! Avbröt han mig. Någonstans inom mig så hade jag vetat att han skulle göra såhär. Kunde han bara inte låta mig vara lycklig och få leva min dröm.
- Carl, du måste förstå att detta är min dröm. Du borde vara glad för min skull och inte vara svartsjuk över att jag ska dansa med andra killar, sa jag lite irriterat. Han märkte det efter som han nu började skrika i telefon.
- ALLT DU GÖR ÄR ATT DANSA. DU KANSKE INTE HAR TÄNKT PÅ HUR DET KÄNNS FÖR MIG ATT KOMMA PÅ ANDRA PLATS. HOPPAS ATT DU RAMLAR OCH BRYTER BENET JÄVLA HORA! "jävla hora" levde sig kvar i hjärnan på mig.
- det är slut Carl. Okej? Jag måste gå nu. Vi får höras när jag kommer hem till Sverige igen, sa jag. Hur kunde han? Kalla mig hora... Det var nog bäst om det var över. Inom mig kände jag en våg av lättnad sköjla över mig. På sista tiden hade han bara varit problem. Men någonstan imon mig gjorde det ont. Vi hade ändå varit tillsammans i 16 månader. Jag såg helt plötsligt suddigt och kände hur en tår letade sig ner på min kind. Jolina kollade oroligt på mig när jag kom tillbaks.
- men lilla gumman, vad har hänt ? Sa hon och omfamnade mig. Jag stod bara och kände hennes varma famn. Hon var den bästa kompisen jag någonsin haft. Samtidigt hörde jag hur dom ropade ut att vi skulle boarda vår flight.
- jobbigt pojkvän bara, berättar sen. Sa jag och log mot henne. Hon log mit mig och vi gick och ställde oss i kön till gaten. London here we come!


Vad tycker ni? Lite tråkig än så länge men Det kommer hända saker snart!